Svartvitt formspråk

Svart-vitt är ju inget nytt för mig, det var ju där mitt fotograferande föddes en gång i tiden,  men sedan trängdes  det bort av färg och dia och mörkrumsgrejorna, ja vart tog de vägen, det minns jag inte. Till någon behövande? En liten renässans blev det väl med den digitala tekniken,  ganska sporadiskt, men nu på sistone, har det  med åldern att göra, har intresset ökat, och då  för svartvitt som uttrycksmedel i sig, eller vad  jag ska  kalla det.

 

Något hände i somras när jag och dottern tågluffade i Centraleuropa och kom i  närmare kontakt med andra formspråk, som jag gillade och  ibland efteråt  har inspirerats av.  Eller ska vi  kalla det efterhärmning? Det är kanske så  det börjar innan man inkluderar något nytt i  sitt eget  seende, som påverkar bilderna. För nu tänker jag inte längre på Prag och Krakow när  jag  är ute och promenerar med kameran. Jag ser  och fotar som jag brukar,  men med ytterligare  någon ingrediens i kryddningen.

Bilden nedan, med motljus och mörka profiler, men det var den lilla människan  som gjorde  att jag tog  bilden, och bilden blev bättre utan den granna solnedgången. Tycker jag.

.

Att bli av  med de hemska färgerna

Ljuset föll vackert och skuggorna var  fina i det sköna eftermiddagsljuset. I verkligheten, alltså, på bild  blev det bara en läskig färgblandning som jag inte kunde hantera om bildens uttryck skulle finnas kvar. Men svartvitt var  räddningen.

Här testade jag  en mellanform.  Lite färg fick vara kvar.

Då kanske det är  en akademisk fråga om det är  en  färg- eller svartvitbild.  För mig är det  en OK bild. Och  en av bilderna som ledde fram till tankarna i det  här inlägget.

Veckans fika på Söder bidrog också till att tankemaskineriet kom igång, jag har känt mig lite inspirationslös ett tag, men börjar ana varför  jag tagit en del av mina bilder den  sista tiden (förutom att promenader och fotografering och bloggande är nyttigt för mig),  och en del handlar nog om  det svartvita formspråket  som fanns inom mig, utan att jag var medveten om det.

Och bilderna ska förstås förstoras