Tack för att jag slipper tillbringa tid i en tillbringare och kan släntra runt och bringa hem bilder på vardagligheter

Förvirrad rubrik, eller konsten att klämma in mycket på begränsat utrymme? En konst jag fick träning i under mina år på en tidningsredaktion. Men här är det inte lika mycket allvar, så jag kan låta leklynnet få härja ibland.

Tack och tillbringare är dagens två bidrag till Svenskans vackraste ord-omröstning, vilket kanske  kan bringa lite ljus över ordvalet. Ordet bringa är väl inte så vanligt i dagens vardagssvenska, annat än vid köttdisken. När hörde ni senast frasen " Skulle Ni kunna bringa mig oxbringan?" vid middagsbordet?

Någon köttdisk såg jag inte under gårdagspromenaden, men däremot en brödkällare.  Något bröd hade de inte, lokalen har sett öde ut länge, men nu var det någon som städade därinne. Kanske  kan källaren åter bli en källa för det dagliga brödet, "som skall givas oss idag".

Inte direkt ”Helga von Schnolles bröd- och vedboutique”,* men en källare  som inte ligger i källaren...

Sedan gick jag runt hörnet. Samhället växer. Nya hus växer upp.Hembygden förändras.

Och jag tar  mina bilder.

.

Det hade regnat och blåst, gångvägarna hade fått  ny dekor...

...och kantades av nedfall.

.

* ”Helga von Schnolles bröd- och vedboutique” förekom i Mosebacke monarki.