Tillbaks till vardagens blandljus: Ett halvdussin observationer när jag klivit av bussen

Jag åkte buss i morse (jag har ju månadskort för närvarande) och det gör att man kan variera sig lite mer, på väg till och från jobbet. Bussen kan användas för de tråkiga transportsträckorna och tidsvinsten kan användas för att utforska andra motivområden än de gamla uttjatade. Nu blev det inte så mycket helnytt idag, men på hemvägen åkte jag en kringelikrokbuss som visade mig nya fotovinklar, som jag nog snart kommer att utforska.

Jag klev av på bussterminalen i Kista, dvs i mörkret under tunnelbanan, inte världens mysigaste plats. Ljuset kan bli ganska blandat här, skugga, lysrör och morgonsol den här gången, blandat i både färg och kontrast.

Färgtemperatur? Vitbalans? Tja, det får bli det som jag tycker ger mest stämning och bäst återger det jag såg när jag var där, helt subjektivt alltså, en blandning av det hårda kalla och det varma sköna.

Här var det så vackert rött i bakgrunden, så självklart skulle det vara med.

Riktigt hann jag inte med när hon strödde ut brödsmulorna, hon viker redan ihop påsen. Men jag måste ju först flytta på mig, kunde inte fota henne rakt genon cementpelaren. Dessutom stod hon i skuggan.

Den här bilden skulle ju funka bra även i svartvitt, ja kanske till och med bättre (jo jag kollade hur det blev), men jag valde att behålla den i färg för att få enhetlighet i blogginlägget. Helheten i sextetten fick styra över solo-prestationerna.

Jag vill också ha!

Bilden talar väl själv.

Den matande damen ställde sig sedan och väntade på bussen.

Här lät jag det blå dominera i bilden, eftersom det redan var så blått, det här var ju skuggsidan, inga direkta solstrålar, bara reflekterat ljus.

Varför valde jag att ta bilden? Den avslutar matningshistorien. Varför valde jag att ta med bilden i inlägget? Jag gillar den, skildrar lite av stämningen här nere och de blandade geometrierna och strukturerna. Den har en huvudpersom som bara kan anas, det tycker jag gör bilden lite spännande. Det behöver inte alltid vara övertydligt.

Sedan kunde jag inte låta bli att ta en bild till av den vackra bakgrunden, vacker på grund av ljuset och en del av detaljerna i bilden.

Sedan är det väl också landskapsfotografen som sticker fram huvudet i den här bilden, sökandet efter ljus och strukturer blir jag nog aldrig av med. Inte för att jag vill bli av med det, det ger sådan glädje, oavsett om jag har kamera med mig eller ej, att spana på former och se bilder. Till en del handlar det också om att se det sköna i det förment fula.

Sedan var det dags att låta sig föras upp till en högre nivå av rulltrappan.

Tre minuter tog äventyret.

Det tog betydligt längre tid att fixa till bilderna, och kanske ännu längre tid att skriva . Roligast är att fotografera och skriva, det är då jag känner mig kreativ. Det däremellan är mest ett nödvändigt ont, som innehåller några korta moment av skapande.

Olympus PEN + 17 mm pannkaka, ISO400.

2011-11-28 22:29   Nisse Larsson

Taskigt blandljus är ju perfekt för svartvitt så här års. Eller är det vintermörkret som får en att välja färg trots allt. - Nilserik

Besvara

2011-11-28 22:42   janolof

Kanske man väljer färg för att det vore naturligt med svartvitt, kanske man väljer färg just för blandljuset som kan ge sköna färger...

Besvara

2011-11-28 23:23   pic-tor

Mycket betong är det i dina trakter och det är märkligt att man inte försöker liva upp det gråa. I Danmark t ex så bygger man ofta in betongmurar i trä eller låter klängväxter omfamna betongen. Det är sällan man ser sådant här i Sverige. För fotografer är nog den grå betongen att föredra trots allt :).

/Torbjörn

Besvara