Vår beredskap är god? Lumparminnen del 3

Fortsätter med bilder från det höstfagra oktoberlandskapet  sydost om Enköping, hösten 1970. men höstfärgerna får ni tänka er, för i kameran satt gammal hederlig Tri-x. Vi var där för att färja över ett pansarkompani över en vik. En helt konstruerad uppgift alltså, bara för att öva alltså, för dem och för oss. Och mycket väntande blev det, något gick snett vid färgbygget, så det tog längre tid än planerat, mycket längre.

Var de här gossarna beredda?

Om jag kommer ihåg rätt hette det understödsgrupp, och vi var placerade vid nerfarten till färjeplatsen, där våra kompisar slet med färjebygget. Jag hade blivit utsedd till gruppchef för gänget och kunde göra lite som jag ville, fotografera t.ex. Jag kunde också gå ner till byggplatsen och titta, för  att kunna berätta för understödskompisarna varför inget hände.

Väntan.

Och vad han gör vet jag inte riktigt

Sedan kom natten och allt var höljt i inte bara dunkel utan i kompakt höstmörker, och det var då allt hände, och jag som stod vid den lilla vägen för att hålla rätt på att inga obehöriga körde ner till byggplatsen hör plötsligt muller och ser ljus komma runt kurvan och plötsligt står jag öga mot  öga  med en Centurion. Då kände jag mig liten, hade aldrig tänkt mig att en stridsvagn skulle vara så bamsig, men intrycket förstärktes förstås av mörkret och situationen.

Han stannade snällt när jag gav stopptecken, och han släckte strålkastarna när jag sa till, och tände snällt mörkerbelysningen. Då kände jag mig lite betydelsefull. Det var jag som bestämde vilka som fick komma fram. Stridsdomare, besökande överstar och annat löst folk fick snällt lämna fordonet och gå vidare till fots i mörkret.

Allt som hände, hände på natten och efter en sömnlös natt var det lite si och så med beredskapen.

Morgonsol i ögonen?

Nere vid vattnet rådde också trött morgonstämning.

Gula höstlöv?

GLite krubb kanske hjälper.

2013-11-28 23:20   Dubbelolle

Rolig läsning o fina berättande bilder, LO

Besvara

Svar från janolof 2013-11-29 09:42

Tack LO, roligt att du upskattar

Svara

2013-11-28 23:43   ojanson

Den där Ksp 58:an gav en imponerande eldring framför mynningen när man sköt löst, minns jag.
Måttligt kul att bära som gevär...

Besvara

Svar från janolof 2013-11-29 09:47

Vi sköt nog bara två gånger med sådan där, en gång med lösplugg och en gång på skjutbana. Och några få gånger bar vi med oss. Det var ju inte ett vapen vi skulle utbildas på, men vi skulle kunna föra befäl över de som skulle.

Svara