Vardagliga konstigheter eller sådant man ser längs vägen. Kanske är det bara fotografen som ser konstigt.

När man måste tänka för mycket på jobbet kan det kännas skönt att leka på vägen dit och vägen hem för att undvika att hjärnan blir överhettad, och vad är då bättre än att leka med kameran. Leka ska man  göra i lekparken, så än en gång sneddade jag genom den, och valde att leka med skärpedjupet och de kvarvarande regndropparna från nattens nederbörd.

När det är så här mycket oskärpa i bilden så är  ju den inte bara en oskarp bakgrund, utan även  en del av bilden, så då gäller det att den uppför sig väl, och här delar sig säkert åsikterna åt, huruvida detta är ett gott uppförande hos objektivet (och kanske även hos fotografen). Det går nog att spåra en längtan efter variation i bilden och ett sökande efter uttryck, men är inte det en av meningarna med fotograferandet?  Att leka fram uttrycken och variationerna gör dessutom  inte saken mindre trivsam.

När jag hade riktat kameran och intresset mot det blå i parken, cyklade någon, i rätt ålder för att leka, in i bilden, troligen på väg till skolan. Så gick det med den blå bilden.

Mitt intresse flyttades då till en träigare varelse. Kanske valde jag en egensinnig komposition, bilden är ju ganska högertung med ett tomt vänsterhörn, eller så håller hela bilden på att falla åt vänster,men jag är mer för att komponera efter känslan och upplevelsen när jag står där med kameran.

Det finns faktiskt en människa i bilden, men ganska kvaddad av oskärpan.

En gång i tiden hade jag absolut inte gjort så här,  jag var väldigt mån om att få skärpa i hela bilden, när det gällde  bilder av den här typen. Idag är jag mer obstinat.

Sedan fastnade jag vid en välväxt trappa, eller hur man ska uttrycka det.

Kanske gör sig grönt bra mot betongen, kanske tycker jag växtligheten är skön där den står, även om vän av ordning skulle säga: "Usch vad det ser ut". Möjligen är min roll som fotograf bara att dokumentera vad jag ser, även om det kan finnas något ställningstagande i vad jag fångar och hur jag fångar det.

Jag bestämde mig för att tackla motivet även på ett oskarpt sätt. Svartvitt föll sig naturligt eftersom det bara var former det handlade om.

Det var inte autofokusen som missade.  Jag fokuserade manuellt, för att få som jag ville.

Slutligen hade jag tagit mig under motorvägen och kommit in i kungliga huvudkommunen. Då var min vandring snart slut och jag stoppade ner kameran. Men först blev det en sista bild.

.

2012-09-19 19:57   Heléne Alklid

Du borde riktat kameran uppåt och fotograferat vackra Victoria Tower! =) Det är en av de finast byggnaderna i Sverige tycker jag! =)

Besvara

Svar från janolof 2012-09-19 21:07

Jag har redan fotograferat tornet så ofta, och idag var det dessutom ganska intetsägande. förra veckan gjorde jag t.ex ett inlägg med bara tornbilder i.
http://www.fotosidan.se/blogs/jo/det-tusende-blogginlagget-kan-man-fira.htm

Svara

2012-09-20 06:40   aos56

Hej Jan-Olof- En fin berättelse med härliga bilder från din väg från jobbet..Jag kör bil och missar mycket av det fina i naturen.MVH Anita

Besvara