Visst är det roligt att gå ut med kameran utan att veta varför, eller vart man ska gå eller vad man ska fotografera

Men går man där man gått så ofta förr, med eller utan kamera är det kanske inte så roligt att ta samma bild gång på  gång. Eller så är det det som är roligt. Det blir ju ändå bara nästan samma bild.

Som här. Här har jag fotat förr. Ett antal gånger.

Idag blev det då bilden "snölös januari"  fångad med hjälp av ett träd för att få  i alla fall någon  komposition i bilden. Jag visste att den skulle bli dålig och just därför tog jag bilden, för att se hur pass bra (eller dålig) en dålig  bild kan bli.

Men trädet i den första bilden väckte också tanken att fånga  promenad och intryck med hjälp av träd som inte i sig själva var motivet.

Den idén höll i en bild till: "Björken  och stängslet", som jag också tog som en sorts revansch för jag visste att första bilden inte skulle bli bra.

En annan idé när jag gick ut var att se hur mycket av vintern jag kunde finna, den där som försvann lika fort som den kom.

"lite snö kvar på fotbollsplanen"

Men jag anade  mer skräp borta på planen

"Nyårsrester"

Sedan kom jag in bland husen. Jag tänkte ta en folktom bild, eftersom det var så få ute.

"Stack upp huvudet precis när jag tryckte på knappen"

Ja, då var det väl meningen att det skulle bli en nästan helt  folktom bild. Kanske en fixeringsbild?

Plötsligt stod jag framför en färggrann inrättning. Den får tala för sig själv.

Lena Eriksson 2015-01-06 20:10

Sista bilden är läcker! Många färgfält och linjer som bråkar där, men blir till en härlig helhet.

Besvara

Svar från janolof 2015-01-06 20:21

Tack för den beskrivningen,det var ungefär så det kändes...

Svara