En behövlig stund

Ibland är tiden knapp, men min längtan ut till skogen var alltför stor. Jag tog tillfället i akt och åkte till platsen som jag så många gånger återkommer till, det är något speciellt där och mina själsliga batterier laddas. Stillhet, ljuden som fanns var fåglarnas kvitter och hackspetten som hackade på andra sidan. Tiden bara gick och omöjlig att stanna men det blev en härligt stund om än kort så gav det mig laddning för att ta mig framåt. 

Det var en gång

Jag sitter och tittar igenom mitt bildarkiv, tittar på bilder som jag tagit med min första digitala systemkamera Canon 350D. Den blev för mig en trogen följeslagare, jag tog många bilder med den faktiskt ända till den helt enkelt gav upp. När jag köpte den så var jag helt novis med att hantera en systemkamera och jag måste säga att jag lärde mig mycket med den om hur en kamera fungerar. Jag har inte gått några som helst kurser i kamerateknik utan min nyfikenhet och mitt brinnande intresse har hela tiden hjälpt mig att utvecklas. En annan viktig sak som hela tiden gjort att jag vill fortsätta att fotografera är alla andras bilder Jag tittar på enormt mycket bilder varje dag, jag har en hel del fotoböcker som jag ofta återkommer till av olika fotografer, bloggar och vloggar som hela tiden ger mig inspiration.

När jag inte har någon kamera med mig så kommer jag ofta på mig själv att jag ändå tänker i bild, jag ser motiv överallt och det mest konstiga kan resultera i bild. Motiven som jag oftast fotograferar nu hittar jag i naturen. På något sätt har naturen blivit ett med mig, jag åker sällan några längre sträckor för att skapa bilder och det känns behagligt att inte behöva stressa för att hitta motiven. Jag hoppas att även mina bilder kan ge inspiration till någon annan och fortsätt att fotografera hela tiden det skapar utveckling.

Startskottet kommer nog snart

Man har precis börjat se något litet hopp på att pandemin ska sluta, men istället avlöses det av annat mörker.

Den gamle

Jag var ute en tur med kameran igår rekade lite kring ett område vid havet som jag inte fotograferat så mycket vid. Jag spanade runt och den här gamla trädtoppen fångade mitt intresse. Fantastiskt att det klarat senaste tidens stormar och snö. Jag vet inte hur gammalt trädet egentligen är men kanske är det så att gammalt virke är segast ibland. Jag kunde inte låta bli att dokumentera, bilden symboliserar styrka och då finns det karaktär.

På grön kvist

Är man på grön kvist är nog allt okej, eller kanske inte.