Naturbilder
Jag klarade av det
Förra veckan pratade jag om att försöka kommentera en bild i veckan i någon av grupperna som finns här på Fotosidan, jag har även denna vecka gjort det och jag känner mig lite stolt. Jag tittade ytterligare i gruppen bildkritik och på bilderna som inte fått någon kommentar, det finns mängders med bilder som inte fått någon kommentar lite konstigt tycker jag men det är ju så det är. Förr laddade jag upp en del bilder i grupper men jag slutade med det och den stora anledningen var ju att bilderna oftast blev kommentarslösa men vem vet kanske jag provar igen vid något tillfälle. Bilden i detta inlägg tog jag ikväll, det var dock mycket skräddare på vattenytan som stirrade runt så det blev lite små streck i bilden men jag blev nöjd med bilden i alla fall.
Bloggen dominerar
Fotosidan är så mycket mer än bara blogg egentligen, jag tänkte på det häromdagen att det var länge sen jag ens tittade på bilderna som finns i gruppen för bildkritik. Kanske beror det på att tiden jag har lägger jag på min egen blogg samt följer andra. Jag ska försöka börja med att kommentera minst en bild i veckan i bildkritik, kanske måste man få någon slags rutin på det i form av påminnelse. Försöka duger i alla fall sen får jag se hur det blir.
Jag, naturen och fotografering
För att lyckas med sina bilder gäller det att hitta glädjen i att fotografera. Självklart är det individuellt och ingen tävling men skulle jag inte tycka att det är roligt skulle jag inte hålla på med det. Naturfoto är det som gäller för min del och halva bilden är ju redan klar bara jag kommer ut i skogen, mina bilder gläder mig och med lite tur någon annan.
Något att greppa
Det var som att naturen stack fram en hand för mig, i vattnets forsande så rörde sig grenen lite precis som att den vinkade till mig. Självklart tog jag en bild på det och mina tankar kring upplevelsen bär jag med. Naturen bjuder på upplevelser i alla former om du bara öppnar dina sinnen och ser.
En behövlig stund
Ibland är tiden knapp, men min längtan ut till skogen var alltför stor. Jag tog tillfället i akt och åkte till platsen som jag så många gånger återkommer till, det är något speciellt där och mina själsliga batterier laddas. Stillhet, ljuden som fanns var fåglarnas kvitter och hackspetten som hackade på andra sidan. Tiden bara gick och omöjlig att stanna men det blev en härligt stund om än kort så gav det mig laddning för att ta mig framåt.





