that is the question, or actually not... en södagsknäppares bilder och tankar härifrån och därifrån.

Estland roadtrip del 3

Från Kallaste fortsatte restan mot Narva, till en början med mindre vägar. Vi råkade på den här "söta" fyren Rannapungerja.

Härifrån fortsatte vi snabbaste vägen mot Narva, Estlands tredje största stad med knappa 60 000 invånare. Narva var enligt min mening den mest sovjetpräglade staden av de vi besökte. I Narva finns statyn "Rootsi lööve" Svenska leijonet som restes till minne av att Karl XII tryckte till ryssarna vid Narva år 1700. Statyn förstördes under andra världskriget men restes på nytt år 2000 till 300 årsdagen av slaget. Narva slott "Narva Hermanni linnus" syns i bakgrunden.

Slottet är idag museum, men det blev obesökt den här gången. Här är slottet från andra sidan.

På andra sidan gränsälven ligger ryska Ivangorod med sitt slott. Det var trafik åt båda hållen över gränsen trots rådande världsläge.

Vi fick inte riktigt smak på Narva. Vi gick runt lite, åt och drack kaffe men beslöt att inte stanna. Den här bilden beskriver lite hur det kändes. Man väntade på att hitta nåt, men det ville sig inte riktigt. Tua vänta på motspelarens drag, men det vill sig inte heller...

Vi fortsatte dryga 10 km norrut där Narva floden flyter ut i Finska viken till en liten ort som heter Narva-Jõesuu. Där fanns en hel del billiga hotell och en lång fin sandstand. Här möts Estland, Ryssland och havet.

Ryssland på andra sidan floden.

Kvällen avslutades på stranden i ett café som var inrett i en gammal spårvagn. Det blev ett glas rött för frun och irländsk maltdryck för mig.

Följande morgon började vi återresan mot Tallinn. Också den här gången längs småvägar så nära kusten som möjligt. Första stoppet blev Estlands högsta vattenfall "Valaste Juga" 30,5 m. Det har ätit ut en stor "gryta" där det rinner över kalkstensbranten. Nu var det extremt lågt vatten och nån hade helt stängt kranen när vi var där. Endast ett svagt porlande av en liten rännil. Men platsen var definitivt värd att besöka. Måste ta det på nytt nån gång vår eller höst. Det finns vackra bilder på nätet, framförallt vintertid när allt är nerisat.

Man ser bra de olika lagren i kalkstenen. Aningen svårfotograferat, omöjligt att få proportionerna att komma till sin rätt.

Nedanför branten på stranden fanns ett klapperstensfält som på så många andra platser längs Finska viken och Östersjön.

Gott om fossiler fanns det bara man gav sig tid att titta noga.

Det var allt för denna gång. Blir väl ett inlägg till om sista etappen till Tallinn.

Inlagt 2023-07-31 21:01 | Läst 506 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag kan föreställa med vattenfallet när det är rejält med vatten, det skulle nog vara värt ett besök. MÅnga ställen vi varit på under sommaren har haft lågt eller mycket lågt vatten, från Skottland i början på sommaren till Nordnorge. Det är ju inte direkt platser som man förknippar med torka. Klapperstensstränder och fossiler är jag svag för. Jag hade haft svårt att slita mej därifrån.
Hälsningar Lena
Svar från sodeto 2023-08-01 19:24
Tack. Det var överraskande grönt för att vara så torrt som det varit. Men det kan nog hända att det blir ett nytt besök, det är trots allt bara 3 - 4 timmar bort.

Tommy S.
Kul att se bilder från detta lite okända land. Klart häftig gryta som vattenfallet gröpt ur!
Hälsningar, Bjarne