Så vill jag minnas pappa

I dag är det exakt ett år sedan min 87 årige far somnade in efter en kamp mot cancer. Han klarade av att bo hemma i sitt hus tills en dryg månad före slutet. Pappas "liv var trä".  Han jobbade hela sin aktiva tid med olika former av snickeriarbeten och ännu de sista åren tillbirnagde han mycket av sin tid i sin snickarverkstad. På femtio- och sextiotalet byggde han bl.a roddbåtar, men det tog snabbt slut när glasfiberbåtarna fick sitt genombrått. Ännu för inte så många år sedan började han på en båt med kommentaren "jag skall ännu se om jag minns hur man gör". Nu står den fem före klar i snickeriet, tanken är att jag skall försöka få den klar nån dag. Själv har jag inte den kunskapen men jag har talat med en herreman som jobbade åt honom en gång i tiden och han har lovat hjälpa. Finns förstås nyskolade båtbyggare också, men jag är inte säker på att de behärskar de gamla metoderna. Den här båten är t.ex allt igenom nitad med kopparnitar, inga skruvar eller lim här inte.

Men det är så här jag vill minnas pappa, så som han själv trivdes bäst!

Bilden tagen med en Olympus OM-1. Filmen är gammal sovjetisk Svema 100 som jag hittade djupt nere i frysen. Den är framkallad i Rodinal 1:100 io 1 h semistand.

Slowfoto med Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hittade en Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 hem till mej. Efter en del underhåll är det äntligen dags för provskjutningar! Det skall bli intressant att se vad det blir om nåt över huvudtaget fastnar på filmen, arbetsförloppet kräver en viss koncentration till att börja med innan det sitter i ryggmärgen.

Först skall slutaren ställas på "T" så den hålls på full öppning. Sedan skall man enligt bästa förmåga komponera och ställa skärpan direkt på mattskivan (bilden syns upp och ner). Efter mina första försök i går förstår jag bra att gårdagens fotografer i det här skedet kröp in under ett svart skynke, mattskivan blev lite av en spegel i vissa ljussitautioner. När kompositionen och skärpan sitter så kommer följande viktiga steg: Kom ihåg att stänga slutaren!

Följande steg är att byta ut mattskivan mot en filmhållare och dra ut darksliden. Jag fuskar och använder 120 film i ett "Rollex Patent" rullfilmsbakstycke, det råkade inte finnas 6x9 glasnegativ i närbutiken... Så skall naturligtvis ljuset mätas eller uppskattas och ställas in tid och bländare.

And there we go!

Sedan är det att rekommendera att sticka tillbaka darksliden innan man börjar tänka på följande blid. Finns ingen spärr som t.ex på en Hasselblad. Det går även att "avfyra" gång på gång utan att behöva spänna slutaren på nåt sätt. Det föreligger alltså en viss risk för dubbelexponeringar.

Nu är det att få slut på rullen så det blir framkallning. Återkommer med resultatet i ett senare skede om det blev nåt.

Nu är det allvar!

Det är roligt när ryktet att man är intresserad av galma kameror sprider sig. Det dyker nu och då upp folk med nån gammal kamera de hittat som de vanligtvis ger bort. Så var fallet med den här.

Den här skönheten dök upp en vacker dag för några månader sedan. När jag öppnade den såg den riktigt bra ut trots att "lådan" var en aning sliten. Jag försökte googla mej fram till vilken modell, men det visade sig näst intill omöjligt, det finns hur många som helst liknande kameror. Jag hittade den här sidan som innehåller massor av infromation om Ihagee / Exkta: www.dresdner-kameras.de  men inte heller med hjälp av den lyckades ja lista ut nåt. Jag skickade ett mail till Michael Sorms som upprätthåller sidan och fick ett svar inom en timme! Enligt honom har den det här långa och välklingande namnet: Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710. Tillverkad mellan 1925 och 1939. Han berättar vidare att huset var av trä till 1927 och att den utanpåliggande sökaren var mitt över objektivet fram till 1926. Eftersom min är av trä och har sökaren på sidan är den från 1927. Han skickade också med en scan av Ihagees försäljningskatalog från det året. Kameran kostade då 98,- reichmark. Han skriver att det var "Eine gute und teure Kamera" när det begav sig!

Den verkade annars fungera men slutaren blev öppen på längre tider. Försökte "gymnastisera" med den, det brukar hjälpa, men nix. Enfaldig som jag är förde jag den på service. Där fick jag reda på att slutartiderna styrs av den krommade tvärliggande luftcylindern ovanför objektivet. Den släpper ut luft den tid man ställt in (om jag förstod rätt). Nu funkar den igen, hur exakt det får vi se. Av en kompis fick jag lånat rullfilmsbakstycket för 6x9 på övre bilden. Det är inte i bästa skick men räcker säkert för att testa slutartiderna. Om nån har en bättre liggande så är jag intresserad. Skärpeinställningen kommer att bli intressant. Skärpan ställs direkt på mattskivan som kan jämföras med ett immigt bastufönster... Men med slutaren på T så den hålls öppen ser man någonting, åtminstone i bra ljus.

Ihopfälld är den liten och smäcker. Utvändigt lite sliten, men åtminstone en Leica är mera värt desto värre den ser ut. Det följde med två hållare för glasnegativ, men det får bli otestat (än så länge åtminstone).

Trevlig Valborg eller Glada Vappen som vi säger här!

Palakoski

Som analogfotograf kommer det mesta med lite fördröjning. De här bilderna är från långfredagen då frun och jag besökte Palakoski friluftsområde i Vichtis (Vihti) ca 30 km nordväst om Helsingfors. Vi gick en dryga 5 km slinga i varierande natur och terräng, allt från för trakten rätt så höga berg till små kärrområden mellan bergen. Dessutom rinner där en å som på ett ställe bildar en rätt så fin fors (koski = fors). Det här var en helt ny bekantskap för mig trots att det ligger på enbart tre kvarts köravstånd hemifrån. Definitivt värt besöket och det kommer med högsta sannolikhet att bli flera.

Skulle vara intressant att höra vad den här har sett genom åren...

Generationsskifte?

Vi råkade också på ett litet isfall

Och till sist en obligatorisk bild på en del av forsen. Det skulle ha blivit en bättre vinkel från motsatta stranden, men jag kände inte för ett vad just då

Bildinfo för den som är intresserad:

Olympus OM-4Ti, Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100, Kodak HC110 1:63 10 min i 20°. Scannat med Epson V700.

Dagens värv

Eller egentligen gårdagens (filmen skulle ju också framkallas). Sonen är på permission från armén och då passade ja naturligtvis på att utnyttja lite gratis arbetskraft. Platsen är mitt barndomshem som blev tomt för ett drygt halvår sedan då min pappa somnade in efter en kamp mot cancer. Han bodde där enda till slutet bortsett från den sista månaden som han vistades på sjukhus. Nu står som sagt huset tomt och kräver en del underhåll. Vet inte riktigt vad jag skall göra med det, finns en hel del minnen och känslor...

Men igår var en omkullblåst bjök på agendan och den nu har den "värmt första gången", följande blir väl nån gång i vinter.

Kameran var en Olympus XA-3. En liten kompakt kamera som ryms i vilken ficka som helst och aldrig sviker. Jag gillar den skarpt och den följer ofta med om jag inte kan / vill släpa på nåt större. Filmen är Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100. Framkallad i HC110 1:63 10 min i 20 grader. Negativet scannat med Epson V700.

Trevlig fortsättning på lördagkvällen.