Bildligt talat

För mycket av det goda? Kan det vara så? Idag när alla fotograferar allt och alla på alla möjliga sätt och mycket förmedlas bildligt, blir det svårare och svårare att skapa något nytt, något unikt… Jag blir stressad. Det blir för mycket av det goda, för många bilder och för många möjligheter. Det låser sig för mig och jag kan inte ta en enda bild, trots att jag vill…

Jag lärde mig att det bästa är att bara låta bli… ta en paus och inte tänka så mycket, lämna prestations ångest och andra stressiga tankar i fred …

Foto är min hobby…

Hobby är min glädje, jag mår bra av det…

Jag tar med mig mobilen bara och tar minst en mil lång promenad.

Vid havet.

Vid sjö inte lång borta från hemmet.

I skogen.

Kameran ligger hemma och jag ser bilder och känner frustration, men bara vid de första stegen…. Sen känner kroppen en ljuv trötthet, hjärnan gör sig av med stress och ångest…

Jag vandrar vidare och tänker att foto ger mig mycket glädje… tar mobilen och klickar snabbt för minnes skull för att återkomma vid annat tillfälle med olympus…

Kunde det inte varit bättre att ha kameran med sig? I fall ifall?

Nej…

Ibland behöver jag bara distans och lite tid…

Bilderna i bloggen är sådana minnesbilder från senaste promenaden…