Det finns hopp...

Internet svämmar över av olika goda råd hur jag som människa skall vara. Det är åsikter hit och dit om det ena och det andra. I början, det vill säga när jag publicerade mina första fotografier eller delade med mig min hobbyglädje, var jag känslig för de åsikterna. Jag var lätt att påverka helt enkelt. Särskilt när jag håll på att lära mig fotografera. När jag började måla akvareller blev jag starkare och idag kan jag skratta åt det, men om kommentarerna i början var sådär små elaka är idag tonen på sociala medier mycket hårdare och grövre på något sätt. Ibland till och med hotfulla.

Jag tar det inte åt mig på samma sätt som tidigare, men förundras över människor som sitter och scrollar dagligen enormt mycket och är elaka mot varandra över ingenting. Om det varit satir? Men det är det inte. Bara rå grymhet. Om allt, oavsett om de själva har någon kunskap eller erfarenhet. Det hårdnar speciellt vid politiska åsikter, som om världen var delad… på en sida det ända rätta och på andra bara fel, fel fel… Samma mönster från båda håll.

Allt oftare hör jag också, fundera inte för mycket, håll dig till sitt, när jag försöker ta upp diskussionen och förstå, hitta någon mötespunkt, för att världen inte är svart eller vit. Att vi har olika åsikter eller tillhör olika grupper är helt naturlig, men vi behöver inte vara fiender för det. Ingen av oss har rätt eller fel.

Jag tror att vi alla skulle må bättre om vi bara kunde stanna en stund, glömma tillhörigheter, delade åsikter och bara se en stund i tystnad med en ända frågan: vart är vi på väg…? Många vägar korsas, men egentligen är målet detsamma när det gäller oss flesta, men påverkade av just delade media, olika intresse sfärer gjorde vi olika val som om det var på liv och död och fastnade i det utan att även försöka förstå…

Intressesfärer, innebords beundrar grupper, slutna sällskap, de utvalda, föreningar, samlingar av alla slag från topp till tå över hela samhället.

Det spelar ingen roll om det handlar om politik, sport eller hobby, mönster är detsamma. Den utvalde av de utvalda är den enda rätta. Bygger vi Nordkorea? Men jag vet ingenting om Nordkorea så det kanske bara vara ord som svåger politik, diktatur eller bedrägeri.

Och KRIG… så många spillda liv…

Jag är trött och ledsen och har svårt att se framtid med glada ögon. Jag håller mig till mitt, för att det är farligt idag att ha en åsikt eller synpunkt...

I år var det OS och konståkning och jag konstaterade att något händer i sportvärlden, något som fick mig att le och hjärtat blev alldeles varmt. Ni som följde tävlingarna förstår vad jag menar, om inte googla bara på. Årets konståkning var ovanlig, mycket vacker och speciell.

Så det finns hopp…