Följare, status och facebook ”vänner”

Jag är vuxen, man kan även säga myyycket vuxen, för att inte säga gammal och ändå finns det saker jag inte kunde lära mig. Som till exempel att på fejjan finns inga vänner… där är man bara för att lajka, bygga ”status” och visa upp sig, skryta, fånga uppmärksamhet. Jag vet det hela sedan länge och ändå faller jag om och om igen i samma fejjan fälla… och blir ledsen…

För några år sen återskapade jag mitt facebook konto efter stort strul med själva sajten – jag blev avstängd, raderad, fick söka lösning men det fanns ingen kundtjänst man kunde vända sig till för att få hjälp. Kontot blev avstängt på grund av något fel i systemet och jag lyckades inte få det tillbaka. Efter en tid skapade jag det på nytt eftersom många verksamheter är tillgängliga bara genom FB. Försökte hitta ”mina följare och vänner” och tänkte ha kontot som inspirationskälla och möjlighet att visa mina foton och målningar. Kanske byta några åsikter med likasinande. Samt hade i bakhuvudet att allt är bara ytligt och om jag själv inte ”jobbar på” dvs klickar mycket så fingrarna blöder blir det ingen respons… Tiden rullade på och jag var väldigt glad över att vara FB-vän med en akvarellist (landsman dessutom) eller en fotograf jag beundrade själv och kunde ta del av deras skapande. Beundra och njuta, samt publicera då och då det jag skapade själv. Jag erkänner, jag var inte särskilt aktiv och undvek flockar med ”beundra dig själv beteende”.

Efter en paus ville jag skriva några ord till akvarellisten och se om hen publicerade något nytt. Jag kunde inte se någonting. Igen något sk…t, tänkte jag bara. Men eftersom min ”vänlista” är mycket liten (jag godkänner inga botar och statistikföljare) kunde jag konstatera att artisten jag beundrade och hade bra relation med, trodde jag, blockerade mig helt. Jag var så dum att jag inte förstod det och skickade mail, ett vanligt mail, eftersom vi skrev till varandra i samband med deltagande i workshops eller någon hälsning då och då. Jag fick svar som gjorde mig häpen…  Blev avblockerad, men det har ingen betydelse just nu. Det är bara en påminnelse att människor gillar göra andra illa utan anledning. Det var inte jag som ville vara ”vän” och det gick ett år nu och jag vet inte varför hen gjorde så…

Varför tar jag upp det nu? Ja, just nu tyckte någon annan förmodligen att mina inlägg är tråkiga, att jag lajkade för lite och slutade bli min ”vän”. Jag borde strunta i det, men jag bara förstår inte och det gör mig lite ledsen… Det tråkiga är att jag har bra minne och kommer ihåg hela min vän/följare lista och vet vem som försvinner utan anledning.

Jag är lite ledsen, lite förtvivlad, lite nere samtidigt som jag vill skrika att jag bryr mig inte!

Kan man inte bara vara normal? Som i det verkliga livet, ingen stänger dörren i näsan på besökare och ingen står på torget och skriker bli min vän… och sen vänder ryggen. Känner mig dum…

För mig är det märkligt beteende och jag har svårt att finna mig i det. Min syn på människor ändrades.

Men en sak förbli detsamma. Om jag lajkar eller skriver en kommentar kommer det från mitt hjärta och inte för att få något tillbaka eller för statistiken…

***

Min nya vän från kattvärlden, trots att vi ”plågade” honom med operationen och andra smärtsamma ingrep kommer och spinner ljuvligt. Han fick sista dosen av medicin idag och är oerhört kelig. Såren läktes fint och vi funderar på att låta honom vara fri… hoppas att han stannar… I alla fall har han inga hälsofaror nu och kan välja sin väg...

Den lilla katten är mycket vacker och vi är glada att vi kunde rädda hans liv.

Promenad vid havet och ny hortensia

Köpte mig en ny blomma. Vacker som en dröm. Undrar bara om den överlever. Hortensior brukar blomma lite senare. Hade den inne några dagar och nu är den ute i stor kruka innan jag planterar den i rabatten. Den rosa blomman lyser så härlig i trädgården som nu börjar få lite mer färger och grönskan tilltar.

Fredagen var ganska mild, utan sol. Efter målandet som inte gick riktigt som jag tänkte mig, behövde jag vädra tankarna och röra på mig lite. Kände mig stel och trött.

Det blåste inte så det blev stranden. Nästan öde och härligt lugnt. Olympus var med. Han fick inte så många tillfällen att hoppa upp från väskan, men några bilder till bloggen blev det.

Det var skönt. Jag passerade en man/gubbe som trampade med stavar och han var så glad så han hälsade högljutt med ett brett leende. Jag hälsade tillbaka och konstaterade att hans glädje smittade och jag blev också glad, bara sådär av väder, havet, lugnet och våren.

Det var en lång promenad och när jag tittade på stegmätaren var det närmare elva tusen steg. Och jag erkänner det kändes i kroppen efter några stilla dagar. Men jag gillar en sådan fysisk trötthet med lite rosa på kinderna och lätt träningsvärk dagen efter.

I skrivandet stund bryter solen genom fluffiga moln. Vi får se vad Olympus hittar på, blir det makro eller drar vi någonstans ut på fotoäventyr, och jag kanske smuttsar naglarna lite i rabatterna.

Det är mycket på dagens schema, utom det vardagliga som att laga mat och tvätta, men inte så noga. Det viktigaste är att det äntligen är vår här… jag njuter…

udda stenar

Efter några dagar med elände efter fallna träd tog jag en hälsofotopromenad vid Nissaström. Det var molnigt och låga vattennivåer lovade några stenformationer att beskåda och fota. Nissaströms naturreservat bjuder alltid på något oavsett väder. En rolig terräng med mossklädda stenar, fin skog och själva Nissan som rinner lat och blir spegelblank eller forsar, beroende vart någonstans man befinner sig. Letade efter höstfärger...

Efter regnet fick mossan en häftig mättad färg och som jag förutspådde några steniga filurer reste sig från vatten. Önskade mig bara att solen stannade bakom molnslöjor lite längre, men man tager vad man haver sägs det, så jag skruvade på ett gråfilter och försökte så  bra jag kunde...

Synd bara att det var så mycket sly på vissa platser och jag kunde inte komma åt flodkanten, även vid så kallade utsiktsplatser har buskaget vuxit sig stort under det gångna året eller två... Fick klättra lite på några stenar och hittade det jag sökte efter...

Inte helt nöjd på grund av det starka ljuset, men efter lite laborering på datorn, tror jag att det blev helt ok ändå :-)