Bildresultat i 6x6
Lite redovisning i bild av den gångna sommarens äventyr med den praktiska lilla bälgkameran i mellanformat 6x6.
Det tidiga 1950-talets bälgkamera i formatet 6x6 var en riktig kioskvältare, som jag har varit inne på i en tidigare blogg. Poängen var att man fick väldigt mycket kamera för väldigt lite pengar - men om man bara var aningen mer stadd vid kassa, så så kunde man välja ett något dyrare fyralinsigt objektiv av Tessar-typ, istället för den trelinsiga Cooke-Tripletten som var standard.
Köpte man en Ikonta från Zeiss, så var det just ett Tessarobjektiv man fick. Valde man Voigtländers Perkeo, så heter objektivet Color-Skopar - och i det här fallet, med en Agfa Isolette, heter objektivet Solinar. Man avstår från ljusstyrkan, men annars kan ett Agfa Solinar 4,5/85 mm mycket väl tävla med de dyra mellanformatsobjektiven till exempelvis Hasselblad eller Rolleiflex.
Agfa Isolette III med Solinar är en kamera med anspråkslöst utseende - men med höga prestanda. En sådan Agfakamera hade jag med i utrustningsväskan under sommaren på Åland - här några smakprov:
Utgångspunkten för alla trevliga äventyr med kameran i hand - min sommarvilla Hasselvik.
Cumulusmolnen tätnar och mörknar på undersidan - annat väder är på gång!
Bomarsunds fästning (Notvikstornet). En gång det ryska kejsardömets yttersta utpost mot väst.
I fästningens yttre krans ligger det höga Djävulsberget. Här var det tänkt att det skulle byggas ett stort fästningstorn, men bara själva toppen av berget hann bli utplanad inför bygget innan den engelsk/franska flottan erövrade och förstörde fästningen år 1854 under Krimkriget.
Det är numera en utmärkt plats för vackra vyer och picknick.
Uppe på Djävulsbergets topp har man den hiskeliga Djävulsklippan rakt i blickfånget. Den stupar från hög höjd tvärbrant ner i vattnet. Hemskast ser den ut i skymning och disigt väder. Då är den blodröd.
Saken är den, att att när inlandsisen pressade sig över en bergshöjd så genererades en oerhörd tyngd, gradvis ökande - det handlar om kilometrar av kärnis. Efter passagen av toppen, inträder många gånger tryckmaximum. I det läget blir pressen ofta för stor - och berget brister. Jag har sett fenomenet på många mindre klippor, men den här är den största jag känner till. Hela den jättestora bergssidan har spruckit av och rasat ner i det som nu är en vik.
Vad mer att notera? Jo - man märker att man inte är i Sverige. Det finns inget skyddsräcke! Om man är så dum att man går fram till kanten av Djävulsklippan, och sedan drullar ner - ja, då är det just så saken förhåller sig...
Eget ansvar.
Peter hemma på verandan - tittar vänligt på Agfa Isolette III.
Sommarkväll på Hasselvik. Motorsågen på verandan, lien mot hörnet, och läslampan skymtar i fönstret.
________________________________________
Min urustningsväska: Innehåller kamerahus Olympus OM-1N med fyra objektiv mellan 28mm och 85mm. Dessutom möjlighet till mellanformat - då den smidiga Agfa Isolette III hopfälld går ner i en liten ytterficka. Mycket utrustning i liten väska.
Den tidigare bloggen i det här ämnet:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/billigt-bra.htm













Då har vi det ju bra på somrarna. Jag brukar sitta på Hasselvik Juni - September.
Jo - jag tycker att resultatet sticker ut. Det här var ju så pass billiga grejer, att 1950-talets löntagare kunde inbegripa saken i sin ekonomiska kalkyl.
Min pappa hade en Voigtländer Perkeo som han på 1950-talet tog fantastiska färgdia med. Färgdia som jag idag kan skanna med ypperligt resultat.
Jag är nog lite som din far... :-) Tycker att det är fint om det står Tessar (eller annat Zeissnamn) på objektivets namnring.
Min Pancolar är "in the pipeline". Den kommer nog på måndag eller tisdag :-)
Vad som är mer förvånande är att en del mobilkameror med små sensorer och små objektiv ändå kan åstadkomma hyfsad bildkvalitet.
Skillnaden i det "vanliga" kamerasegmentet, dvs småbild, Aps-c och entumsformat verkar vara mer påtaglig. Enligt min erfarenhet. Brukar bli bättre ju större format. Inget konstig med det.. Naturlig följd av naturens lagar om optik.
De här mjukvaroingenjörerna i Asien har kanske kommit på genvägar...
/Tomas
Vad det gäller Solinar (Tessar) 4,5/85 mm så förväntar man sig ett bra resultat - men det kanske ändå kan förvåna att det ligger i paritet med dyr mellanformatsoptik som den till Hasselblad eller Rolleiflex.
Jag använde Kodak Ektar 100. Det är en film med både hög kontrast och hög färgmättnad. Det får man hantera i den digitala efterbehandlingen. Bonusen är att man kan få fram färger och färgbalans som påminner mer om dia än om negativ färgfilm.