Livets knutar
Det var den där tiden när allting låg framför, och inget ännu var skrivet. Man såg med förundran på tillvaron och alla vägar var öppna.
Det är själva inkörsporten till livets kanske mest omtumlande period - ungdomen. Grunden läggs för allt som skall komma senare, och det är saker som det nog kan sägas mycket om.
Frågan är om någon gör det bättre än Jeremias av Tröstlösa:
Jämt ha de unga huvudbry, de satte bo i Längteby - där drömde de och hoppades när körsbärsträden knoppades.
När hösten kom de flyttade, fast det till intet nyttade. De fingo ålderns vissna hy - de flyttade till Grubbleby.
Där vaka de och minnas hur livets trådar tvinnas - och fjun, och bly, där väga de...
Ack Längteby - så säga de.



/B
Tack för det Bengan!
Så en hemlis bara för oss: Det var Pancolar 1,4/50 från östtyska Zeiss som fäste bilderna - på Kodachrome 64.
Tack för uppskattningen Stefan!
/Torbjörn
Tack för kommentaren Torbjörn, men kolla gestaltens kroppsspråk. Det är nog inte syrran...