Leicaentusiast - jomen´visst!
Numera är jag rätt känd för mitt skrivande i ämnet Zeiss - och Contax är en kamera som ofta återkommer i mina texter. Men Leica? Jodå, jag är en stor entusiast även när det gäller Leica. Den kameran var under många år en trogen kompanjon, och det var år som var mycket fotografiskt betydelsefulla - och känslomässigt inpräglande.
Jag använde Leica M3 för det mesta - mycket för den storskaliga sökaren. Här ovanför ser ni mina två M3:or från den tiden, båda bestyckade med Summilux 1,4/50mm. Vem törs gissa vad den svarta med sin svarta Summilux av det tidiga utförandet skulle vara värd i dag? Oj, oj - en mindre förmögenhet.
Skall man gråta över spilld mjölk? J0´vars - en liten tår kan man väl alltid klämma fram!
Jag blev under 1970-talet intresserad av fotografin ur teknisk aspekt - industrihistoria alltså. Det stod klart redan då att Leica var beskriven ner på skruvnivå. Inte så särskilt inspirerande ur den synvinkeln. Det var så jag kom att spåra in på Zeiss - den stora giganten inom ämnet Fotografisk Industrihistoria.
Men Leica förblir Leica.
Här har vi en av mina Leica M4 från mitten av 1970-talet. Den är en ovanlig och eftersökt modell i dag. Saken är den, att tillverkningen av Leica M4 egentligen avslutades 1972. Ett beslut som strax visade sig vara mycket förhastat - då efterföljaren, den ganska klumpiga Leica M5, närmast blev ett fiasko. Den kom inte i närheten av förväntade försäljningssiffror.
Man fick ta upp tillverkningen av Leica M4 igen för några år framöver. Den avslutande serien av Leica M4 från Wetzlar i Tyskland, levererades i så kallat svartkrom, en då helt ny teknik för ytbehandling.
Jag tyckt att det var en synnerligen elegant kamera, och köpte alltså två exemplar (!) året 1974. Det var andra tider. Jag var en person med helt normala inkomster, men jag kunde gå in i en fotoaffär och köpa två nya Leica - bara så där utan vidare...!
Många tycker att en M-Leica blir rätt ful med påsatt Licameter. Kan så vara - men jag var yrkesverksam, och hade ofta behovet av att snabbt få en referensmätning utan att gräva i fickan efter en lös exponeringsmätare - andra tider!
Leica IIIg - en överlöpare så att säga. När man introducerade M-Leican 1954, var man så uppfylld av det nya att man genast ville lägga ner produktionen av den traditionella Leican med skruvfattning. Den då gående modellen, Leica IIIf, som hade sina rötter bak mot introduktionen 1925 visade sig svår att rubba - det blev rena upproret. Man fick klämma fram ännu en skruv-Leica, modellen IIIg.
Det var en trevlig kamera, och mitt exemplar syns här ovanför.
Fridfull stund i läshörnan. Leica IIIf på bordet.
Jag har haft många Leica genom åren - men när jag tittar i arkivet, så har jag bara ett fåtal bilder på dem.
Ack ja - som jag konstaterade i början av texten: Alltid kan man väl klämma fram en liten tår!








Jo minsann - det var tider!
Tack för din kommentar
/B
Jag blev fruktansvärt nostalgisk när jag letade rätt på neggen i arkivet.
Tack för kommentaren Bengan!
/per-erik
Köper man en Reporter eller Monochrom så sparar man in tejpbiten, men det är nog lite Ebberöds bank... :)
Jo du Per-Erik. Jag har noterat att du har överraskat dig själv med att bli Leicafotograf på gamla dagar... :-)
Sedan Leica kom ifatt Zeiss på objektivsidan, vilket skedde 1953 i och med det första Summicronobjektivt, har man varit Top of the Pop. Dina lyriska tongångar glädjer ju varje gammal Leicavän.
När jag körde Leica på 1970-talet var Summilux 1,4/50 en överlägsen normal (jag hade två, som synes ovan) - och Summicron 2/35 (den första åttalinsiga) var vidvinkelobjektivens kung.
Med åldern har jag blivit mer praktisk, jag försöker släppa känslorna och fokuserar på enkelhet och säkerhet, skärpan skall sitta, jag vill inte behöva bära stativ, exponering, vitbalans och färger skall bli rätt.
Jag sålde min senaste (kanske inte sista) Leica förra våren och köpte Sony A1 samt en Sony A7CR och fyra Zeiss Batis objektiv, inte samma känsla, men de fungerar som de skall.
Vackra kameror med mycket känsla i dina bilder.
Jo - det är mycket mytos eller nimbus med Leica. jag som sysslar med historiska kameror och gammal teknik är ju ohjälpligt inne i detta... :-)
Tack för kommentaren Stefan.
Då har du två fina Leicor kvar. Jag har ingen... :-(
Tack Morgan!
Kul att du gillade bilderna på mina gamla kärlekar... :-)
Tack Måns.
Det har väl blivit sådan nimbus runt namnet Leica, att saken lite har halkat in i allmänbildningen... :-)
Själv har jag ingen Leica mera.
Inta bara allmänbildning, "Leica" är också klickbete! Några gånger lyckades jag få med "Leica" i en bloggrubrik, det funkade varje gång.
Ha - vet jag väl! Varför tror du att jag satte Leicas orange-svart-grå 1930-tals logo som puffbild? ... :-)