Bildkvalité från gamla tider

Det finns många berättelser om gamla objektiv;  deras speciella återgivning, deras bokeh och konstnärliga uttryck, liksom deras poetiska framtoning - och så vidare...  Ibland kan det bli lite väl fantasifullt, och av den anledningen har jag har kommit till uppfattningen att om man snackar om olika objektivs prestanda och egenskaper, då skall man stödja detta med bilder så att det visar vad man talar om.

Den här texten handlar om en klassiker, nämligen Zeiss Sonnar 1,5/5 cm - här i sitt första antireflexbehandlade utförande från 1940.

Objektivet kan ses som en vattendelare mellan gamla objektiv och nya objektiv. Det handlar om kombinationseffekten mellan en god korrektionsgrad i botten, och den nya och banbrytande innovation som Zeiss introducerade mitt under kriget - nämligen antireflexbehandlingen. Försäljningsstarten av den här världsnyheten omfattade fyra objektiv till Contax, och genomfördes på våren 1941 i de neutrala länderna Sverige och Schweiz. Antireflexbehandlingen ses allmänt som ett avgörande genombrott, och den har en rent enorm inverkan på bildens kvalitét.

Det finaste och dyraste man kunde köpa i Sverige under krigsåren och långt in på 1950-talet, var en Contax med Sonnar 1,5/5 cm T.

Låt oss se vad det objektivet går för.

Jag börjar med tre bilder tagna på full glugg - alltså bländare 1:1,5. Det jag avser att visa, är att redan 1940 hade man nått en sådan standard på objektiv av den högre kvalitén att återgivningen, även vid mycket stora bländaröppningar, fyller kraven för seriöst arbete än i dag. Som man kan se i bilderna här nedanför råder det en fullt rimlig skärpa och en angenäm avvägning i återgivningen.

Förutom full öppning; 1:1,5, har 1:2,8 samt olika nedbländningar till arbetsbländare använts. Samtliga bilder är fotograferade rakt av med hjälp av den bredbasiga avståndsmätaren i Contax II och utan korrigeringar, Skärpan ligger vid alla bländaröppningar alltid optimalt. Något fokusskift kan inte ses (det har ju varit lite snack om det i spalterna).

Här följer sedan två bilder med knappt två stegs nedbländning till 1:2,8 

Slutligen några bilder vid arbetsbländare  1:4 - 1:8

Bilderna jag visar här är unika. Det är nämligen mycket sällsynt med ett T-objektiv ur introduktionsserien som fortfarande är i fullt användbart skick - där man alltså kan förvänta sig samma prestanda som när objektivet lämnade Carl Zeiss i Jena året 1940.

Den situationen kommer sig av att AR-skikten på de inre linsytorna i objektiven helt saknar hårdbehandling. Kamerareparatörer som sedan inte har känt till den saken, har förstört de flesta genom att försöka putsa av de inre linsytorna på normalt sätt. Resten av de förekommande objektiven lider nästan alltid av ett kraftigt tapp i prestanda på grund av just beläggningar på de inre linsytorna. Till saken kommer slutligen att de två yttre linsyorna visserligen är hårdbehandlade, men det inom citattecken. Putsning via skjortärmen har många gånger gjort sitt till.

Hur kan det då komma sig att det objektiv som har använts här uppvisar prestanda som från fabrik?  Jo - jag förstörde ett sådant objektiv under den tiden när jag började lära mig reparera gamla kameror. Efter det utarbetade jag gångbara metoder.

Under extrem försiktighet, med supermjukt putsmaterial, och med det fjäderlätta trycket av en grammofonpickup,  går det att få bort de flesta smutsavlagringar utan att skada skikten. Den långa tiden sedan tillverkningen har nämligen fått dem att hårdna något.

                                     ________________________________

Bilddata:  Contax II med Sonnar 1,5/5 cm T  på Kodachrome 25. Ingen skärpning av bilderna har gjorts.                                                                                                                                

Wolfgang 2026-02-13 12:43

Tack så mycket för en mycket intressant redogörelse, Peter! Och så visar Du Dina bilder till texten! Det är också intressant att Du har färgbilder som exempel, vilka visar färg som ger ett konstnärligt och för objektivet ett personligt uttryck. Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2026-02-13 13:07

Tack för beröm och uppskattning Wolfgang!
Färg blev nästan nödvändigt då jag talar om den stora kvalitetshöjning som antireflexbehandlingen innebar. Då måste hela paletten med för att visa den saken.

Svara

Måns H 2026-02-14 12:12

Spännande läsning och många fina bilder! Dom ska "förstoras" för att se ut som dom ska, innan "förstoring" som ju leder till förminskning på bordsdatorns skärm såg bilden med cykeln överskärpt ut. Bilden på objektivet visar ju närmast nyskick. Märkvärdigt. Gillade spontant gatukonstnären. F 1,5 1940!!!!

Antireflexbehandlingen var väl en krigshemlighet? Ändå såldes Contax i Sverige och Schweiz. Var själva tillverkningsmetoden hemlig?

Betr fantasifulla beskrivningar, minns du "Monster Bokeh"-bubblan? Nån lyckades få Meyer Optik objektiv med 15 bländarlameller att bli trendiga. Jag gick på det, köpte aldrig dyrt tack o lov utan ett par som fick göras i ordning. Bokeh var väl helt okej men inte monstruös. Samtidigt kan det ligga det nåt i en del av beskrivningarna. Klinisk skärpa från hörn till hörn är jättebra ibland, men ibland kan andra egenskaper ge bilder värda att titta på.

Besvara

Svar från syntax 2026-02-14 12:38

Tack Måns! Alltid jättekul med dina synpunkter.
Som du skriver: "F 1,5 1940!!!!"
Det är därför som det är så roligt att kunna visa dessa bilder - eftersom nästan alla dom här tidiga T-objektiven är förstörda i dag.
Innovatören professor Alexander Smakula fick patentet för Zeiss räkning 1935. Saken stämplades omedelbart som hemligt militärpatent. Sedan hände under de närmaste åren det vanliga - vetenskapsmän kan inte låta bli att vara kollegialt meddelsamma. 1939 insåg man att det inte var meningsfullt att hålla på saken mera - vilket ledde till den här rätt egendomliga presentationen mitt under kriget.
Den mer exakta metoden var naturligtvis en företagshemlighet. Man förångade magnesiumfluorid i en vakuumkammare.

I Tyskland var man mycket måna om exporten till Sverige - för att balansera järnmalm och kullager. Exporten hit av avancerade industriprodukter som Contax och T-objektiv bokfördes av myndigheterna i Tyskland som; "stöd för krigsansträngningen".
I Tyskland var det mycket starka restriktioner för privatpersoner för att få köpa en Contax eller ett Zeissobjektiv under kriget.

Beträffande optiska avvikelser som kan ha bildmässiga poänger: Även sådant kan man visa med bilder. Det jag vänder mig emot är detta ändlösa, till intet förpliktande, snack.

Svara

Erik Madsen 2026-02-14 14:10

Hej Peter H.
Intressant läsning.
Jag håller helt med dig, som du skriver: "....har jag har kommit till uppfattningen att om man snackar om olika objektivs prestanda och egenskaper, då skall man stödja detta med bilder så att det visar vad man talar om".
Jag har precis hittat mina objektiver som jag har till min D700. Inte för att jag kan eller vill skriva om deras optiska egenskaper – inte alls. De är förmodligen inte värda det och jag har definitivt inte kunskapen att skriva om dem. Jag har gått med i N Thomas grupp "Retrokamera Digital". Villkoret för att gå med är att kameran måste vara minst 15 år gammal och att bilderna som man vill lägga upp MÅSTE vara aktuella. Man kan ställa frågan: när är något "retro",-man borde nog ha en något längre tidsram.Min D700 är 18 år gammal. Det är därför jag ville kolla om jag inte hade några objektiv som var lite äldre, så jag tror att det skulle passa. Jag kommer att skriva ett blogginlägg om det senare idag.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta den långa "smøre :-)😊

Besvara

Svar från syntax 2026-02-14 16:37

Tack för ditt stöd Erik! Det kan ju vara lite kontroversiellt att påpeka en sådan sak... :-)
Jag noterade att N Thomas bildade den guppen, och tyckte genast att det var ett kul initiativ. Man kan ju tillföra varandra en massa intressanta saker.
Själv är jag emellertid utestängd å det brutalaste. Jag äger inte, och har aldrig ägt någon digitalkamera - de´ru!

Svara

Erik Madsen 2026-02-14 17:21

Det är synd om dig - att känna dig så utanför :-)😊
Det är så jag känner inför det analoga svartvita fotoföretaget :-(😒
Ha en bra dag Peter.
Med vänliga hälsningar Erik.

Svara

ztenlund 2026-02-15 11:09

Mytbildningen kring en del objektiv är helt klart omfattande och när man sedan låter Plojpilot skapa sig en ekokammare med lagom ledande frågor så blir det i kombination med systemens generella inställsamhet lite lätt löjeväckande. Så jag håller med, fram med bilderna och visa då! :) Resultatet kan ju bli utmärkt.

Allt det här snacket fick mig att, när man ändå inte har så stor lust att gå ut, ta lekstugebilderna till blogginlägget från igår kväll* bara för att. Hade någon sett att jag använde de gamla M42-objektiven i tre av fyra bilder om jag inte hade skrivit ut det? Jag tror inte det, förutom möjligen den på f/2. Den som tittar efter noga, för att använda ett modernt uttryck, kan hitta "bokeh balls" med ljusa kanter på ett sätt som moderna objektiv inte brukar ge. 55/1,8:an ger en del sådant på stora bländare. Det finns lite longitudinell kromatisk aberration också om man verkligen skärskådar bilderna, men det finns det en hel del hyfsat objektiv som har också i varierande grad.

"Olika fotograferingsavstånd har kommit till användning, vilket visar att objektivet inte har något fokusskift (det har ju varit lite snack om den saken i spalterna)."

Det där förstår jag inte? Det är ju bländaren, inte avståndet, som spelar in i grunden även om det kan synas olika mycket på olika avstånd. Jag minns att jag kollade runt lite förra gången det här var uppe och det borde ha varit den här konstruktionen då också?. Fast då var det väl mer avseende nyversionerna eftersom de av uppenbara skäl är mer vanligt förekommande. Det verkade finnas en tes om att kalibreringen från fabrik var olika beroende på tillverkningsår, dvs vilken bländare de var ställda för att bli rätt på från fabrik. I och med att saken gäller att (det synbara, för att slippa den debatten) fokusplanet vandrar bakåt vid nedbländning så kan man ju välja att låta det bli rätt på en mindre bländare än största som kompromiss. Något som då kan delvis dölja saken, särskilt om man inte har en brutalt avslöjande sensor med massor med megapixlar bakom. Det behöver bara bli bra nog för den upplösning man har och/eller tänker presentera bilderna i. Kör man på en spegellös kamera och fokuserar direkt på sensorn så kan man fokusera nedbländat helt eller delvis till tagningsbländare och då är det ju en icke-fråga.

*https://www.fotosidan.se/blogs/ztenlund/kamerahistoriens-vingslag.htm

Besvara

Svar från syntax 2026-02-15 13:26

Jaså, du förstår inte... :-)
Ja - det får jag nog ta till mig eftersom jag har uttryckt mig klumpigt. Jag har därför formulerat om texten lite. Det är ju tre tagningar på full öppning 1:1,5 sedan två på 1:2,8. Vid ytterligare nedbländning mot arbetsbländare börjar väl skärpedjupet täcka in mindre felaktigheter - men allt ser rätt ut efter avståndsmätaren. Mina tidigare erfarenheter av detta objektiv stod sig - det föreligger inget fokusskift vid normala betraktningsavstånd oavsett nedbländning.
Detta är ju den gamla Sonnar 1,5 - om den nya har stort fokusskift, ett som inte är av denna världen om man får tro CyberPhoto, så är det bekymmersamt.
Jag har varit i korrespondens med, och har haft fullt tillträde till dom personer vid Carl Zeiss AG i Oberkochen som räknade den nya varianten - och det är uteslutet att dom skulle ha räknat den till större sfärisk aberration än vad Ludwig Bertele gjorde i början av 1930-talet. Alltså måste det då vara Cosina som inte klarar av sitt produktionsuppdrag. Pinsamt.

Tack för din kommentar Martin, och kul att du håller med mig om det där med bildpublicering kontra rundsnack.

Svara