Den bästa av dom alla

Det här är Yoshihisa Maitani, mannen bakom en av dom största kameraframgångarna - nämligen Olympus OM-1.

I ungdomen var Yoshihisa Maitini en ivrig Leicfotograf. Han använde en Leica IIIf. Han blev märket trogen i många år, och med sin M-Leica fotograferade han sin omgivning, och fann många uttryck för sin fotografiska glädje. En dag behövde han ta några riktiga närbilder - men när han insåg vilka krångliga och dyra tillbehör han då måste köpa, så kända han sig både ställd och irriterad.

Det här var i slutet av 1960-talet och den stora boomen för den enögda spegelreflexen från Japan var i full gång. Kamerorna hade efter hand vuxit sig större och större.  Maitani började att fundera:  Det måste ju gå att konstruera en SLR-kamera som är lika liten och tyst som en M-Leica!

Då han var verksam som tekniker och kameradesigner vid Olympus Optical Co., Ltd. i Tokyo sedan 1956, med flera egna konstruktioner i bagaget, låg ett sådant projekt nära till hands. Planer drogs upp, och Maitani skred till verket i vad som skulle bli hans yrkeslivs höjdpunkt.

Resten är fotohistoria...

Olympus OM-1 är en av dom största succéerna i branschen. Kameran håller hälften av vikt och volym mot dåtidens ledande SLR-kamera, Nikon F - ändå är sökaren betydligt större och ljusare. För samtiden framstod det som rena trolleriet. Jag kommer ihåg hur jag häpen stod med min första Olympus OM-1 i handen i mitten av 1970-talet. Det blev köp direkt - och en lång kärlekshistoria.

När kameran först visades på Photokina i Köln 1972 - försattes konkurrenterna i chock. I desperation började man sprida elaka rykten om att kompaktheten var en följd av en svag och undermålig mekanik. Det här var alltså en vek kamera som man nog skulle undvika.

Sådant snack kan jag som kamerareparatör helt avfärda. Jag har varit inne i alla dom klassiska japanska SLR-kamerorna. Den mekaniska byggstabiliteten och kvalitén hos Olympus OM-1 är utan anmärkning. Kompaktheten följer av ett innovativt och begåvat konstruktionsarbete.

Det kan vara intressant att detaljstudera åtminstone ett konkret exempel på hur Maitini gick tillväga för att spara in så mycket volym - och här är det ett exempel som är signifikant och lätt att illustrera. Man ser det i snittritningen ovan:

Kamerans exponeringsmätare styrs av en CDS-cell vars värden visas i sökaren via en nål från en galvanometer. Det var den vanliga metoden vid den här tiden. Både selenceller och CDS-celler kopplade till ett vridspoleinstrument. Många var så förtjusta i den analoga visarnålen, att man sedan fick svårt med nyare teknik.

Det besvärliga med den här saken är att instrumentets vridspole tar så stor plats. En sådan klump är även i vägen och stör det mekaniska flödet i konstruktionen, liksom att konstruktörens handlingsfrihet inskränks - men Maitani hittade en okonventionellt lösning. Han placerade helt enkelt inte spolen inne i själva kamerahuset - utan inne i den vridknapp uppe på kameran, där man ställer tiderna på en vanlig SLR-kamera. Tidsinställningen flyttade han i stället ner runt basen på objektivet - där den inte tar någon aktiv ny plats i anspråk alls.

Det var så Maitini jobbade -  att tänka utanför boxen.  

Slutresultatet:  En kamera som har mått av en Leica M, och dessutom, precis som Leican - en mycket tyst och vibrationsfri funktion. En extra kraftig pneumatisk dämpare för spegelfunktionen, det tog sig Maitini plats för. Man ser den tydligt i snittritningen ovan.

                             ______________________________

Yoshihisa Maitani gjorde ett fantastisk jobb, och skapade en fantastisk kamera - en kamera som fortfarande i dag är storfavorit för många traditionalister. Enligt min mening är den här kameran den bästa av dom alla - om man har allmänna behov.

Den bästa av alla tusenbröderna från den uppgående solens land under det sena 1900-talet.

N Thomas Meldert 2025-10-31 08:13

Olympus OM är min absoluta favorit bland SLR:erna. Så till den grad att jag har flera.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 08:39

Samma här... Har två stycken, plus en OM-2

Svara

N Thomas Meldert 2025-10-31 09:43

Jag har två OM-2n och en OM-4. Fast det är nästan bara OM-2n:orna jag använder.

Svara

Benganbus 2025-10-31 08:19

Fin och intressant historiekunskap Peter! Tack! Jag har själv haft en OM-1 som jag tyvärr sålt! Va det inte så att man kallande den först modellen M-1 men det gillade inte Leica?
/B

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 08:44

Aj, aj, aj, Bengan! Gå och sälja så fina och användbara grejer...
Helt rätt att den första serien hette M-1 och på objektiven stod det M-system. Det är klart att man gick i taket i Wetzlar!
Det blev en blixtsnabb ändring till OM-1 och OM-system.

Svara

Benganbus 2025-10-31 08:48

Eftertankens kranka blekhet, som någon sa om att sälja en OM-1! ;)
/B

Svara

mojje 2025-10-31 08:38

Mycket intressant inlägg och bra skrivet. Alltid skoj att läsa om dina erfarenheter.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 08:46

Tack för uppskattningen Morgan. Kul med den responsen.

Svara

sodeto 2025-10-31 10:17

Min första systmekamera var en OM-10 som jag köpte som ny. Efter ett par år skaffade jag en begangand OM-1. OM-10 blev inbytt till en begagnad OM-2, men OM-1:an finns ännu kvar och används, det säger väl tillräckligt om den här kameran?
Småningom har "samlingen" utökas när exemplar till bra priser har dykt upp. Senast för två år sedan tog en äldre herreman kontakt till vår fotoklubb och undrade om nån var intresserad av gammal kamerautrsustning. Det visade sig att det var två OM-2N hus, ett svart och ett krom, som båda levt sitt liv i väska. Utvändigt som nya. Dessutom några objetkiv bl.a 50 mm 1,4, 24 mm 2,8. Winder till båda och stora stavblixten (minns inte modellbeteckningen). Gissa om det fanns intresse? Och till all tur förstod sig ingen annan på skatterna. Fick det till ett pris som jag inte hade natur att pruta på...
Nu finns de här Olympusarna i skåpet:
OM-1 krom 1 st
OM-2 krom och svart 1 + 1 st
OM-2N krom och svart 1 + 1 st
OM-4TI chmapagne 1 st
OM-10 quartz svart 1 st
Börjas småningom skönja vissa spår av allergi i familjen, så kanske det inte blir så många fler...

Tommy S.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 10:41

Ha, ha... Jag visste att du skulle reagera på stubben Tommy! Tack för den storståtliga redogörelsen.

Mitt bästa OM-minne är när jag för ett femtontal år sedan fick korn på ett bortglömt lager OM objektiv från en konkursad större fotoaffär i Grekland. Objektiven var i obrutna originalförpackningar. Lagret var vattenskadat, så förpackningarna var fula - men tack varare Olympus välförseglade inre plastpåsar, hade dom flesta objektiven klarat sig fint.
Jag behöll ett exemplar av varje - och sålde sedan resten till vänner och bekanta.
Jag äger till exempel det ytterst ovanliga Zuiko MC 2,8/180 mm.

Svara

sodeto 2025-10-31 12:06

Här bor nog också ett 180 mm 2.8. Det kom ett begagnat i gott skick till salu för några år sedan som jag fick till rätt bra pris.
För tillfället finns det ett 50 mm 1.2 och ett 85 mm 2.0 till salu på Kameralaukku.com vår motsvarighet till fotosidan. Men det begärs € 380,- / st så hittills har ja kunnat motstå…

Svara

Svar från syntax 2025-10-31 12:17

Åhå - då hör vi till dom sällsyntas skara... :-)
Om 85:an är av den senare MC-varianten, så är det ett mycket bra objektiv som jag helt rekommenderar. Den första varianten var dock inte helt lyckad, ganska stor skillnad faktiskt.

Svara

Wolfgang 2025-10-31 11:12

Tack så mycket för historiebeskrivningen, Peter! Jag har en Olympus OM-10 och har haft en Olympus OM-2. De är vackra att titta på. Jag är imponerad av de små och utmärkta objektiven som påminner om Leica.
Men när jag jämför OM-10 med min Nikon FM2, så är kamerahusen faktiskt lika stora eller bättre sagt lika små. .
FM2.an funkar utan batteri. Batteriet i den driver bara ljusmätaren. Däremot funkar ingenting på OM-10 och OM-2 utan batteri utan spegeln går då inte i retur och sitter fast. Nikon FM2 känns då tryggare att använda och funkar till och med ned till minus 50° och den har använts som reserv av yrkesfotografer i Alaska och Arktis. Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 12:07

Tack för kommentaren Wolfgang!
Jo, jo - men en Olympus OM-10 är inte en Olympus OM-1, utan en helt annan kamera. En OM-1 fungerer utan batteri på samtliga tider eftersom det är en helt mekanisk kamera.
Att sedan en Nikon FM 2 är en liten kamera är ju knappast så konstigt, då den är mycket senare. Olympus tvingade med sin OM-1 år 1972 alla dom andra att hastigt börja sträva mot mindre kameror - annars hade dom inte fått sälja!

Svara

Cygni 2025-10-31 15:26

Jag har flertalet Olympus kameror, ett par OM-1'or och 2'or och en OM-10. Flera digitala också. Fantastiska kameror med en fantastisk optik. (se min kameraväska).

Besvara

Svar från syntax 2025-10-31 15:38

Bara att gratulera - fantastiska kameror.
Samma gäller objektiven, fastän jag här inte haft utrymme för att behandla den saken.
Din kameraväska närmar sig lite mitt vitrinskåp - men där står mest historiska rariteter.

Svara