Färger anno Dazumal

Färger i bild är ju någonting subjektivt. Numera med den digitala fotografin har det blivit mera uniformt, men förr i världen på filmtiden var skillnaderna avsevärda mellan olika material. Det här var ju naturligtvis även en tillgång för fotografen i valmöjlighet och variation, och numera försöker man efterlikna gamla filmer digitalt - med tveksam framgång.

Hursomhelst - det jag skall visa här, finns det ingen filmsimulering för.

Numera känner folk (i bästa fall) till Kodachrome 25 och Kodachrone 64, men när jag började fotografera färg under det sena 1960-talet, var det Kodachrome II  som gällde inom den mera kvalitativa småbildsfotografin. I tryckbranschen krävde man i regel minst mellanformat för färg, men man gjorde undantag för Kodachrome II - där accepterades 24x36.

Filmkänsligheten var 15 DIN/25 ASA. Kodak levererade även Kodachrome X med känsligheten 19 DIN/64 ASA, men den var enligt min mening en svag film med högst begränsad användbarhet.

Gamla Kodachrome II var en utmärkt film. Den hade bara en riktig svaghet - kemin var fruktansvärt miljöbelastande. Därför fick den gå i graven 1974. Nedläggningen berodde alltså inte på någon brist hos filmen i sig - Kodachrome II gjorde faktiskt under vissa ljusförhållanden sin efterföljare Kodachrome 25 rangen stridig, och var med sin anstrykning åt pastellhållet en omtyckt film.

Jag har varit inne på den här saken tidigare, men det är kul att visa riktigt gamla färgbilder - och även andra verkar tycka det. Sedan är det kul att ta fram lite nostalgi tillsammans med Kodachrome.

Här några nedslag från arkivet:

'

                                       Peter & Sippa för väldigt länge sedan...

Kameran i bild är en Exakta VX 1000 försedd med ett Zeiss Flektogon 2,8/35 mm - Harry Zöllners beömda introduktion år 1949 av vidvinkel av retrofokustyp.

                                           Bilderna är tagna 1968 - 1973.

Wolfgang 2025-11-28 11:12

På 60-talet filmade jag Dubbel-8 och Super-8 och fotograferade svartvitt. Först senare blev det Kodachrome 64 och den filmen gillade jag. Problemet var att det tog 3 veckor att få bilderna, så jag provade även Perutz och Agfa, som jag kunde få tillbaka efter några dagar, men Kocharome 64 var bättre. Mycket trevlig att se att färgerna har hållit efter så många år! Ett fint minne för Dig! Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2025-11-28 11:33

Tack Wolfgang!
Ingen vet hur gammalt ett Kodachrome dia kan bli. Det finns gott om sådana från 1930-talet med väl bevarade färger.

Svara

mojje 2025-11-28 14:11

Jag läser absolut det du skriver och tycker det är intressant att läsa om den tidens fotografering. Men bilderna du visar här är fantastiskt att se. Riktigt fina.

Besvara

Svar från syntax 2025-11-28 15:39

Tack skall du ha Morgan.
Kul att du gillade det ålderstigna bildmaterialet. Det var faktiskt inte så många som plåtade i den kvalitén dåförtiden

Svara

Johan Pihl 2025-11-28 14:59

Fina färgbilder, som doftar en hel del nostalgi, Peter. Kul att se!

Besvara

Svar från syntax 2025-11-28 15:42

Tack Johan!
Visst är detta kul nostalgi! Andra från den tiden har eländiga urblekta papperskort i "färg", fixade i snabblabbet runt hörnet...

Svara

Erik Madsen 2025-11-28 16:18

Hej Peter H.
Det stämmer – det är inte lätt att simulera Kodachrome II eller andra analoga filmer för den delen. Det kan bara ge en lätt nostalgisk känsla.
Jag fotograferade också mycket med Kodachrome II och lite med Agfa CT 18.
William Eggleston motsatte sig att byta till Kodachrome 64 – det ville han inte.
Det här är några väldigt vackra och varierade motiv – jag gillar dem mycket.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från syntax 2025-11-28 17:50

Tack för vänliga ord Erik!
Vi är väl inte så många kvar som har fotograferat med den här sortens filmer i verkligheten - och vet hur det skall se ut, att det inte riktigt stämmer med digitala simuleringar. Därför är det kul att visa yngre fotografer att man kunde åstadkomma rätt fina färgbilder även i gamla tider.

Svara

sodeto 2025-11-29 08:25

Kodachrome II ”hann jag inte med”, däremot var 64 min favorit under måna år. En del Kodachrome 25 for nog också genom min kamera, men den kändes för långsam till det jag fotade då. Kodachrome 200 blev jag aldrig du med, gillade den inte alls.

Tommy S.

Besvara

Svar från syntax 2025-11-29 11:52

Jag håller helt med om Kodachrome 200. På något viss tog den över gamla Kodachrome X roll som murrig, black, och allmänt omöjlig.

Svara

trumflis 2025-11-29 11:09

Du är i en alldeles egen klass med dina bilder. Ett stort nöje att betrakta dem
Kodachrome II var min favorit.
Mercedesen med sin färgkombination glädjer mig

Besvara

Svar från syntax 2025-11-29 11:58

Tackar mjukast för det fina omdömet!
Mercedes 170s var ju att se som en enklare modell. Det var min fars första Merca. Vi jublade när vi kom upp i hundra!
Därför både förvånade och gladde mig denna - med sin påkostade och eleganta lackering.

Svara

Halina Strandskatan 2025-12-01 09:46

Ljuvliga bilder, särskilt porträtt och bilden med ljuset fallande från fönster..., men jag faller pladask för Mercedes ;-)
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från syntax 2025-12-02 23:39

Tack skall du ha Halina! Kul att jag har kunnat gå en bildmänniska som du tillmötes.
Även jag är svag för den Mercan... :-)

Svara

Måns H 2025-12-01 17:27

Hej! Fint bildsvep och jag blev särskild berörd av bilderna med din fru.

Undrar nu om Kodachrome 64.

1975 lät jag plåta alla husen i Visby innerstad dels i svartvitt, dels med Kodachrome 64. Som jag minns det så hade den känslighet just 64. Minns jag fel?

Vi lyckades återfinna flertalet bilder. De hade lagrats i olika källarlokaler. Dom är nu skannade (i en process som kunnat vara bättre) och är tillgängliga på nätet:

https://visinvent.gotland.se/

På en del syns den färgkarta som vi förtänksamt nog hade med vid plåtandet 1975. Där finns en gråton och jag tog fram några bilder. Diorna har klarat åren hyfsat, många ser helt OK ut och de som ser mindre bra ut kan ske inte var rätt exponerade från början. Fotografen var ung teknolog, intresserad och noga, men den utrustning vi hade tillgänglig var på amatörnivå.

Besvara

Svar från syntax 2025-12-02 23:35

Tack Måns.
Nej, porträttserien är inte på min fru, utan en annan flamma från gamla tider. Hon hette Eva och var mycket söt... :-) Dom första två bilderna är på min ungdomskärlek Vera (min blivande fru, hon sitter och målar i båten).
Du har naturligtvis rätt i ditt antagande. Kodachrome 64 hade just känsligheten ISO 64. Själv använde jag mest Kodachrome 25 som nog var marknadens vassaste småbildsfilm - efter det att den ersatte Kodachrome II 1974.
Jag tror att det nog är ett riktigt antagande att somliga av era bilder inte var optimalt exponerade. Kodachrome var en oerhört grinig film. Många gånger räckte det inte med den teoretiskt riktiga exponeringen - man skulle ha praktisk kännedom om denna svåra films reaktioner i olika ljusförhållanden... :-(
Minsta felexponering åt plushållet gav urfrätta dia. och minsta felexponering åt minushållet gav murriga mörka färger.
Kodachrome är även svårskannad. Om jag lämnar blygsamheten därhän, så tror jag inte att det är så många som skannar Kodachrome som jag slutligen har lärt mig.
Så - när allt lyckades, då var Kodachrome oöverträffad.
Jag har ett arkiv på 30 000 (!) Kodachromedia löpande mellan 1968 och 2003.

Svara