Min gamla juvel

Jag har fotograferat i 58 år och det betyder ju att en väldig mängd fotografisk utrustning har passera revy under åren. Mängden blir ju inte mindre av att jag alltid har fascinerats av fototeknik.

Det objektiv som jag har använt mest under alla år är ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T. Tillverkningsåret är 1940, och objektivet är i bajonettfattning för Contax mätsökarkameror. Det finns alltså ett rött T på namnringen - och det betyder att objektivet är AR-behandlat.

Faktum är att mitt objektiv tillhör den allra första serien antireflexbehandlade objektiv på den civila marknaden överhuvudtaget, och det var en nyhet som fick en oerhört stor inverkan på den vidare optiska utvecklingen. Zeiss släppte några serier T-objektiv exklusivt för Contax på våren 1941 i Sverige och Schweiz - mitt under kriget alltså. Då kostade den här Sonnaren en summa som närmade sig månadsinkomsten för en höginkomsttagare. Oåtkomligt för folk med vanliga inkomster alltså - även då med tanke på den dåtida inkomstfördelningen.

Gissa om jag har tagit enorma mängder bilder med denna lilla pärla. Ljusstyrkan f:1,5 var en sensation när objektivet var nytt, och det är fortfarande en hög ljusstyrka. Det var en helt användbar ljusstyrka året 1932 när objektivet först introducerades, och Sonnar 1,5/5 cm T från 1940 är till sina totala prestanda ett helt användbart objektiv än i dag. Valuta för pengarna så att säga -  objektivet har levererat bra bilder sedan 1941, då någon välsituerad person köpte det i krigstidens Sverige.

Sonnar-ett-femman var den tidens stora celebritet i optikens värld.

Varför poserar det nu bredvid en tändsticksask? Jo, här har vi en världsrekordhållare. Än i dag håller Sonnar 1,5/5 cm gällande världsrekord i förhållandet;  ljusstyrka / brännvidd / storlek / vikt / uttecknat format. Konstruktören hette Ludwig Bertele. Han var sin tids optiska underbarn.

I nästa blogg skall jag visa hur resultatet blir i praktiken - alltså ett bredare bildmaterial som är rätt upplysande när man relaterar det till dagens objektiv.

                                          ____________________________________

Antireflexbehandlingen anses vara ett av de mest betydande framstegen inom optiken. För att uttrycka saken kort gjorde den våra moderna objektiv möjliga, men saken presenteras för den svenska publiken i en bisats - i en annons!  "...Levereras även med T-optik." Man var nog mera tillbakalutad förr. Senare under sommaren 1941 vaknade redaktionen på FOTO, och kom loss med en ordentlig artikel i saken.

Annonsen får mig även att undra om inte somrarna var maffigare förr?

Bubblor för vinden

Skimrande bubblor som driver ut för vinden. Överraskningen för den som ser det för första gången är total - och för den som tittar på, är det laddat med symbolik.

Det är min son som blåser bubblor, och han är 8 år gammal.

Det som jag visar här är den lyckliga barndomstiden - men barnet vet inte om att det är just lyckligt. Han känner inte ens till begreppet, han lever nöjd i nuet - fullt glad och tillfreds i den pågående verkligheten.

Tryggheten är absolut, eftersom mamma och pappa är allsmäktiga. Den idén har inte dykt upp, att saken skulle kunna ifrågasättas. Den idén har inte infunnit sig, just därför att den inte behövs.

Sedan kommer andra tider...

Sommar i Skärgårdshavet

Carpe Diem - fånga dagen. Det har blivit ett lite slitet uttryck, vilket nog är synd. När man som jag går på sitt 80:de år, ja då har man sedan länge insett att det gäller att ta vara på de dagar som bjuds.

På Hasselvik i Skärgårdshavet lät sig sommarens alla dagar väl fångas. Den första halvan av sommaren var varm och torr - perfekt för strandaktiviteter och liknande. Den senare delen blev svalare och blötare (men helt normala regnmängder). Kort sagt - vi hade en klassisk svensk sommar i Skärgårdshavet. Under de tre sommarmånaderna juni-augusti, hade vi fem helmulna dagar. Massor med sol alltså.

Det svalare vädret mot slutet var rätt välkommet så att man fick ett och annat uträttat. Jag kunde framgångsrikt gå i skogsarbete med motorsågen i hand. Med hänsyn till den eminenta åldern, fick det in mig på tanken att det kanske bjuds på fler somrar?!

Carpe Diem !

Vägen mot sommarlandet:

Sommarens vindar drar...

Solen vandrar och sommarens vindar drar, och det är dags för mig att lägga ut kursen mot Åland och Hasselvik. Där blir jag hela sommaren - i fridfullt kontemplerande, lättjefullt vandrande i skog och mark.

Jag skall inte bara slappa i största allmänhet, jag skall koppla av från den moderna världen. På Hasselvik lever riktigt gamla tider kvar - ungefär som på 1950-talet. Själva belägenheten är mitt ute i skogen, och där finns ingen dator, ingen smartphone, inte ens en TV. Om det skulle hända någonting viktigt, så blir jag nog upplyst om den saken via radionyheterna.

Det lycksaliga tillståndet sträcker sig över de tre sommarmånaderna. Jag återkommer till min dator och till Fotosidan i september.

                                              ********************

Bilderna är från förra århundradet, men det ser i stort sett likadant ut i dag

                                                   ***********************

Min första Hasselvikssommar för länge sedan.  På badberget med mamma, morfar, och morfars mamma - mormor tog bilden

Två entusiaster

Ibland är det lättfunna lite kul ändå - som här på Riddarholmen i juni 1995. Grabben närmar sig dom 40 nu, och han älskar den här bilden