Vårliga vindar draga...

_____________________________________________

"Evig är vårens andedräkt", sjunger Lunds studentsångare. Mest är det samma sånger varje år - men även samma glädje över vårens ankomst.

Till och med fotograferingsrutinerna blir lite samma när våren bryter in - jag tänker då på det där med dom första blåsipporna. Det är ett letande och spanande, har dom inte kommit än? När dom väl är upptäckta, kan jag inte låta bli att fotografera dem! Det är lite som om själva fotograferingen förstärker verklighetsupplevelsen, blir till ett kvitto på självaste våren.

Det blir lätt lite mycket sådant att lagra i arkivet - dessutom är kompositionerna ofta så lika att man skulle kunna tro att det är samma exemplar år från år. Här har vi i alla fall en från mitten av 1970-talet som skiljer sig på ett positivt sätt från andra i arkivet. Saken antyder att blåsippan inte blir vackrast omgiven av sina egna blad.

Kodachrome 25 visar sig även från sin bästa sida, och det man ser här är riktigt gamla färgbilder - runt 50 år.

_____________________________________________

En annan Sippa i kvällssolen en vacker aprildag för ett halvt sekel sedan...

Provokatören

Mina Stockholmspromenader gick ofta längs Skeppsbron i gamla tider. Den här gången, i september 1975, har jag kommit fram till kajen under slottet. Det är uppståndelse när jag närmar mig - här håller nämligen PROVOKATÖREN hov. Han har inget speciellt budskap eller så - han har bara kommit för att sätta lite fart på högvakten, för att roa sig.

Egentligen känner jag lite beundran inför hans kapacitet att driva den saken. De till soldater utklädda långhåriga pojkarna håller alldeles på att bryta samman. Vaktchefen har dragit sin pistol och har avtryckarfingret inne i bygeln (!). Situationen är inte helt ofarlig. Jag har själv gått högvakt och vet att man har två lösa skott överst i magasinet - därefter skarpt.

Provokatören drar sig mysande tillbaka och lämnar ett förvirrat gäng pojkar bakom sig.

                  _______________________________________________

Provokationsnivån på max - stor show!

Här upptäcker provokatören slutligen att han blir fotograferad. Det är då som han med ett litet skratt sticker iväg.

Vad det hela egentligen handlade om? Vete tusan...   Provokatören gav inga upplysningar, och högvakten var inte på konversabelt humör

Expert Storköp

Medelåldern är ju ganska hög här på fotosidan, så rätt många stockholmare borde komma ihåg Expert Storköp vid Fridhemsplan? Det var ett ställe där både fotoamatörer och yrkesfotografer kunde hitta allt som behövdes. Träffade man inte sina fotovänner och fotografkolleger på annat håll, så nog sågs man på Expert Storköp.

Då jag hade min ateljé i Kristineberg alldeles nära under 1970-talet, hade jag mycket med Storköp att göra. Färgbilderna här är dock från det tidiga 1980-talet.

                                                                 ****************

________________________________________________

Fotobranschen var betydande på den här tiden och Expert Storköp var av den digniteten att alla leverantörer ställde upp med representant på plats när Storköp hade demonstrationsdagar. Det hela blev som en fotomässa i det mindre formatet. Mycket i utrustningsväg kunde studeras, klämmas på, kannstöpas och debatteras direkt på plats - och de flesta i Stockholms fotovärld syntes i vimlet. 

________________________________________________

Det nyare Contaxsystemet hade sin storhetstid under dom här decennierna. Smörgårdsbordet är uppdukat för Zeissentusiasterna

                                         ***

Som namnet antyder var Storköp även en stor lokal (det var en gammal biografsalong) - men det fanns gränser. Därför fick varje leverantör nöja sig med ytan på den "lastpall" som Expert tillhandahöll. Stora system som Nikon och Canon hamnade alltid i beråd - det blev lätt knökfullt på pallen, och prylar hamnade på golvet.

Storpröjsarn Yberg - alias Mr Nikon. En imposant herre i ett imposant kamerasystem

Butikschef Åke Wallman och Mr Nikon. Som man kan se så var dom vana vid och komfortabla med att jag alltid lurade i vassen med min kamera. Här är herrarna påtagligt förtjusta i att dom har upptäckt mig i tid... :-)

Leicas man på plats - med den delikata uppgiften att företräda och förklara nestorn bland kamerasystemen

Representerar man Leica, så skall hjärtat vara med

En ung Roland Eriksson, senare mycket känd i fotokretsar genom sin verksamhet med LP Fotos auktioner.

För mig väcker bilden stort vemod, då Rolle gick bort allt för tidigt. Jag lärde känna honom när han dök upp som ung nyanställd tonåring på Expert Storköp i mitten av 1970-talet. När han lämnade oss 2018 var vi gamla vänner och värderade kolleger inom ämnet Fotografisk Industrihistoria

Åke och Rolle - ett radarpar trots den stora åldersskillnaden

_____________________________________________________

Åke Wallman och Roland Eriksson blev efter hand personliga bekantskaper. Åke var en mycket duglig butikschef, överallt var han i farten och allt höll han reda på - samtidigt som han var glad och trevlig. Roland hade blivit anställd direkt från gymnasiet - och var på hugget. Var det brist på något som jag behövde i min fotoateljé, så fixade Åke att jag som yrkesverksam fick bästa möjliga leverans. Var mitt företags ekonomi lite i nedan för tillfället, så erbjöd Åke osannolikt generösa krediter. Så här långa tider efteråt känner jag fortfarande stor värme - Åke var en hedersknyffel.

Åke Wallman hade dock en svaghet. När han blev entusiastisk för något, så köpte han på sig enorma kvantiteter. Sedan kunde han ångra sig efter en kort tid - då var det något annat som var aktuellt. De betydde att allt det tidigare inköpta gick på rea, och det var inte vilken rea som helst, det var bottenpris. Det fans dom som hårdutnyttjade den saken. Man köptes stora mängder reaprylar som sedan bars tvärs över stan till en annan fotohandlare - och vinster gjordes av båda hejdukarna. Jag kommer ihåg att jag någon gång antydde för Åke att dom där reorna kanske inte var en så fantastisk affärsidé? Åke menade då att det inte bara handlade om siffrorna, utan om värdet som ligger i den uppmärksamhet saken genererade. Det var något han hade helt rätt i - reorna på Expert Storköp var högst uppseendeväckande och mycket efterlängtade av den stora publiken.

______________________________________________________

När Expert Storköp hade REA - då var det fest!

                                          ***

Någon som kommer ihåg Expert-Eva? Gissningsvis är svaret ja. Många manliga kunder hade ett gott öga till Eva.

Här talar hon med en kund året 1977, och märker inte att jag fotograferar med en tyst Leica

Det var lätt att tycka om Eva;  smart och påläst - slängd i käften, men alltid vänlig och rolig. Även jag var svag för Eva...

I början av 1980-talet gällde helt andra tekniska villkor för fotografen än i dag. Färgbilderna inne på Storköp är tagna med färgfilm på ISO 25 och därav stor bländaröppning (det var den film jag råkade ha i kameran). Genomgående har det varit en slutartid på 1/15 s. på fri hand - vilket syns ibland. Dessutom var dåtidens färgtemperatur på lysrören rent vidrig mot färgfilmen. Det gav mig ett styvt jobb vid bildbehandlingen - men resultatet? Nätt upp passabelt som illustrationsbilder, men nostalgifaktorn borde vara hög för dom som var med.

Konst på stan

Ibland är jag måttligt road av den offentliga konsten här i Stockholm. Jag tänker då på företeelser som Siri Dekerts klotter i Östermalms tunnelbanestation. Det hela är av sådan karaktär att vore det inte av en känd hand och välsignat av överheten, så skulle det varit bortsanerat för länge sedan.
Man kan också nämna bajskorvarna i brons på Nybroplan till Raul Wallenbergs minne. Jag tycker inte att konstiga bronsklumpar som mest ser ut som bajskorvar passar sig i sammanhanget - och vad jag har hört, så tycker inte familjen Wallenberg det heller.

Med tanke på det här - hur det ofta står till med den offentliga konsten alltså, blir det lite befriande med folkliga konstyttringar som ibland helt osanktionerade dyker upp. Här vid Gamla Stans tunnelbanestation 1982:

Då & Nu

För nästan 60 år sedan, i april 1964 kom jag hem till Bromma på min första permission från Arméns Fallskärmsjägarskola i Karlsborg. Pappa Lothar tog bilderna på Agfafilm, och det är bredvid pappas häftiga Merca jag poserar. Jag bor på samma adress och i samma lägenhet än i dag, men bilen - den är tyvärr inte densamma.

Krämefärgad Mercedes med röd plyschklädsel, det är något för en ung man att luta sig mot - och sedan säger vissa att det inte var bättre förr...

___________________________________________________

Det är lite kul det hela - jag representerar tredje generationen av familjen i en hyreslägenhet! Rätt svårslaget skulle jag tro. Min farmor flyttade in 1946 i en femrummare - ja egentligen en fyrarummare med jungfrukammare, parkettgolv, och öppen spis - alltså en lägenhet byggd för tjänstefolk. Det fanns en ringknapp i varje rum som visade ett nummer på en panel i köket, så att hembiträdet skulle komma springande (det kom aldrig någon). Väldigt udda i ett smalhusområde byggt under kriget - ett område som annars består av små 2:or och 3:or.

Den första hyresgästen när huset var nybyggt 1940 var chefen för Svenska Zeiss AB. Ett märkligt sammanträffande, med tanke på mitt senare stora intresse för Zeiss verksamhet. Han blev för övrigt utvisad 1946 för att hans hustru var så nazistisk, och hade gjort bort sig rejält i Stockholms societet.

Det är en arrogant ung man som blickar mot mig över det stora tidsgapet. Visst slipas man av en del med åren, men det är nog lite sådär fortfarande med den gamle farbrorn som nu sitter och skannar pappa Lothars bilder.

*************************************************

***************************

Sedan är det en sak som skaver rejält:

Det harmar mig med min ålder - att det är så länge sedan jag passerade "bäst före datum" rent fysiskt. Jag besitter nämligen precis den militära kompetens som efterfrågas mest på kompaninivå i Ukraina. Jag skulle tas emot med öppna armar. Vore jag bara en bit yngre, sådär under 50, så skulle jag åka ner direkt. Jag tror att det här kriget är en ödesfråga i samtiden. Utfallet i Ukraina kommer att avgöra så mycket.