Kyla & Frost

Flera gånger under vistelsen i min hustrus barndomshem på den Österbottniska slätten i Finland i januari 1977, hade vi runt minus 32 grader på dagarna. Då ser man ut som i bilden ovan (lätt mosig och frostnupen). Vad den lägsta temperaturen på natten var, kan jag bara gissa.

Under resan jobbade jag med två kamerahus. Ett för svartvit film; Ilford Pan F, och ett för färgfilm; Kodachrome 25. I förra bloggen visade jag några svartvita bilder på frostblommor. Jag tyckte att det gav fina svartvita valörer. Men riktigt maffigt blir det ändå först i färg:

Lika som man talar om den stora grannen i öster som; "Det eviga Ryssland", kan man tala om "Det eviga Finland" - här representerat av tanten på sin sparkstötting med den bastanta handväskan på styrstången.

Staden heter Sejnäjoki, och här har vi själva ”jokin” - alltså ån.

Jag var ordentligt klädd för kylan. Dubbla sockor i halvhöga läderstövlar (typ finska armén) – men bara den relativa stillheten en stund nere vid ån för fotografering, gjorde att det började krypa i tårna. Man måste hålla sig i rörelse - när det är minus 32 så är det kallt på riktigt.

Snabbt upp till svärmor för kaffe och konjagare... :-)

                                  _____________________________________

Utrustning under dessa arktiska omständigheter:   Contax RTS med dom fina Zeissobjektiven. Batteriet under kläderna, längst in mot kroppsvärmen, och anslutet till kameran via en sladdadapter. Kameran fungerade invändningsfritt i den stränga kylan, men den drog mycket ström. Merparten av marknadens kameror hade nog inte fungerat alls.

Ånglok & Isrosor

I september 1973 skulle jag visas upp för min nyblivna svärmor. Detta ägde rum i min hustrus barndomshem i staden Sejnäjoki på den österbottniska slätten i Finland.

                                      ______________________________

Finland hade efter krigsslutet att betala ett enormt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Detta fullföljdes till sista spik och till sista skruv. Det kom att betyda att många moderna utvecklingsomständigheter kom senare till Finland än till övriga nordiska länder. Till exempel var järnvägen uppåt landet ännu 1973 inte elektrifierad. Persontrafiken drogs med diesellok, och all godstransport skedde med de gamla ångloken som man eldade med björkved. Det hade man gott om, och det drog ingen importerad olja.

Utanför Sejnäjoki fanns det en stor rangerbangård för ånglok. Det som visas i bilderna här är alltså inga museiprylar - det är en rangerbangård i full drift, och ånglok i ordinarie trafik.

Sippa tyckte att det var kul att visa sin nyblivna make alla märkvärdigheter hemmavid

                          _________________________________________

                          _________________________________________

Vi kom att besöka svärmor i hennes gamla men ståtliga hus i Sejnäjoki många gånger. Här nedan några bilder på vackra rimfrostmönster en smällkall vinter  - minus 32 grader berättade termometern. Kylan knäppte i knutarna, och där jag stod i fönstret i skymningen kunde jag på avstånd höra det klagande tjutet från ett ånglok som rusade fram genom skogarna. Det var som att vara förflyttad till en helt annan tid. Inbördeskrigets avgörande slag, kampen om Tammerfors påsken 1918, stod inte så långt härifrån....   Min hustrus släkt tillhörde den röda sidan, medan min släkt tillhörde den vita. Ja - man fick fundera. 

Såren i folksjälen blev djupa och allvarliga, men kom att läkas på ett i det närmaste mirakulöst sätt under andra världskriget när man hade att gemensamt möta fienden från öster. 

                           _________________________________________

Detta är den första bloggen av tre som handlar om Finland. Den publiceras på självständighetsdagen den 6 december.

Frälsis

Inte så mycket att säga egentligen om dom här bilderna - så för en gång skull skall jag vara tyst... :-)

Första kameran och första filmrullen

Det här är en av de tolv bilderna på min första film - den visar min yngre brors kompisar våren 1965. Dom är i 12-årsåldern.

Man kan se att trots deras ungdom är det gossar med väl utvecklad integritet. Dom vet vad som är vad här i livet, dom kan skilja på vad som är rätt och vad som är fel. Det betyder att redan tidigt i livet har dom tillägnat sig en fungerande kompass för hur man bär sig åt i vuxenlivet - det har nämligen deras föräldrar sett till  att lära dem. Det har varit en barndom med regler och normer. Har grabbarna mått illa av det? Nej, dom har hemifrån fått en fast grund att stå på. Dom har blivit bra och dugliga samhällsmedborgare.

                                    ____________________________________________________

Bilden på grabbarna är tagen rakt på utan krusiduller med min första kamera, en Agfa Isolette bälgkamera 6x6 från slutet av 1940-talet. Man kan se att jag som absolut nybörjare har placerat det bildviktiga mitt i bild - det är sällan det blir bra, men här funkade det rimligt.

Saken gick till så att jag på vårvintern 1965 gick förbi en pantbank på stan som hade utförsäljning av förfallet gods. Där låg en massa kameror - och jag tänkte att; “om man skulle börja fotografera”. Jag köpte en som var billig och som såg kul ut. Sedan knallade jag till en fotoaffär och köpte en film, och fick ett Kodak exponeringskort i handen.

Ja - på den vägen är det.

"Puttrik"

Det här är min båt på Åland. Den bär namnet: “Puttrik” - putt-rik alltså. Min morfars motor hade ett sådant ljud. Alla Hasselviksbåtar i gamla tider skulle ha putslustiga namn.

Den är byggd i början av 1920-talet och målad som en herrskapsbåt skulle vara för hundra år sedan, nämligen vit och med en mild grön kulör inombords. Det är en färgsättning som man kan se i Carl Larssons målningar från Sundborn - och troligen var det därför det blev populärt i kretsarna. Reportage från Sundborn förekom ofta i statustidningen Allers, en tidning som låg framme i varje självmedveten husfrus salong i början av förra seklet.

Motorn är något extra. Det är en Archimedes-Penta U22. Jag köpte den ny 1971, och det var kort före man slutligen lade ner tillverkningen av denna klassiker med rötterna i 1930-talet - en motor som man de sista åren sålt mest på u-länder. Den håller 12 hästkrafter och med sin boxerdrivning över de två stora cylindrarna och den stora trebladiga propellern, har den ett enormt vridmoment. Det är en motor som kan dra riktigt tunga saker. Hela riggen är i massiv brons som glänste som guld när jag packade upp den. Vilken lycka det var att lyfta den ur originalförpackningen!

Många utfärdsdagar på Skärgårdshavet har den burit oss - med solparasoller och luftmadrasser, mat och dryck, vänner bekanta och käraste.

Det var så ovanligt att en U22 såldes i Sverige att jag fick ett telefonsamtal från Archimedes-Penta där man frågade vad jag skulle ha den till.

                    ______________________________________________

En 100-årig trotjänare

Puttrik på Skärgårdshavet

                                _______________________________________________

                                             "U22 legendarisk arbetsmotor för tunga båtar.

                                               Välkänd över hela världen..."