Staden von oben - en uppföljning

Att åka upp i Kaknästornet med den smala klaustrofobiska hissen, för att sedan stiga ut i restaurangen med den vida rymden och den magnifika utsikten - det var faktiskt en rätt häftig upplevelse!

Här äter Vera och jag lunch i februari 1971:

Bilderna är så gamla att det är den historiska filmen Kodachrome II (ISO 25) som har kommit till användning. Det var ingen dålig film. Framför allt har den Kodachromes främsta karaktäristika - den för tidens förhållanden extremt höga skärpan, och att färgerna håller sig hur länge som helst vid mörkerlagring.

Ingen vet ännu hur gammalt ett Kodachromedia kan bli med färgerna väl i behåll. Det finns gott om fint bevarade diakollektioner från 1930-talet.

Staden von oben

Vem plåtar i mellanformat 6x6 med 500 mm objektiv?

Jag gjorde det faktiskt en hel del i gamla tider. Här har jag tagit mig upp i Kaknästornet på 1980-talet - Stockholms mest magnifika utsiktspunkt. Jag tänkte mig lite tjusiga höstbilder över staden. Numera är det tyvärr stängt för allmänheten.

Det var alltså ingen hejd på den fotografiska entusiasmen. En mellanformatare med ett 500 mm objektiv är inget som man stoppar i fickan.

Att fotografera på mycket långa avstånd med ett kraftigt teleobjektiv möter sina speciella problem. Vi har stora mängder luft mellan motiv och kamera. Den luften innehåller stoft och andra föroreningar, liksom skiktningsfenomen och luftbrytningar. Därför väntade jag in den mest perfekt klara höstdagen, en dag med en lätt och stadig sydvästlig bris - en ovanlig dag i Stockholm.

Perspektivet kan spela lustiga spratt! Det handlar ju här om ett litet motivutsnitt långt, långt borta - detaljer som ögat normalt inte noterar till sina inbördes relationer. Det långa teleobjektivet lyfter fram saken, och säger oss att riksdagshuset ligger hitom slottet - när det i verkligheten är tvärt om.

Fundera nu på den saken, ni som känner Stockholm...

Objektiver är ett Orestegor 5,6/500mm tillverkat av Meyer Optik i Görlitz. Det står fortfarande kvar i mitt vitrinskåp (eller bredvid, eftersom det är så stort) tillsammans med den övriga utrustningen för 6x6 - en utrustning som inte har varit i användning på åtminstone 20 år, men som jag gillar att ta fram och titta på emellanåt.

Färger á lá Karamell

Oktober månad är just avslutad. Det är en årstid när bloggarna här på FS brukar visa tjusiga höstfärger prunkande i "Colore Caramello" - men det har inte synts så mycket sådant den här säsongen. Kanske har färgerna varit lite matta i år? Åtminstone här i Stockholm har det varit den tendensen.

Därför visar jag en Kodachrome 25-svit från gamla tider, nämligen oktober 1978. Då var färgerna i sin ordning!

                                                            Sippa i höstskogen.

                                           Även fotografen fick vara med.

Någon kanske tror att jag har dragit lite väl häftigt i spakarna?  Inte alls - inga färger är digitalt förstärkta. Om man tittar på dom bilder där det förkommer hudtoner kan man se att det förhåller sig just så. Inga andra digitala manipulationer har gjorts - annat än lite modulering av ljus och kontrast för att stämma av efter skanningen.

Kodachrome är en film känd för sin kraftfulla färgåtergivning i rödspektret. Ofta behöver man efter skanningen plocka av lite färgmättnad, men här ville jag ha just färg - och att slå av på färgmättnaden skulle vara mesigt i sammanhanget... :-)

Zeiss japanprojekt Contax RTS var med ute i höstskogen. Den kameran var min ständiga kompanjon i runt 20 år.  Zeissobjektiven i systemet är till sin sammanvägda återgivningsprofil svåröverträffade än i dag.

En gammal mans höstpromenader

I ungdomens dagar räknade jag mina promenader nästan i mil. Numra handlar det mera om kilometer - om ens det. När man har blivit gammal på riktigt, finner man många gånger att det som gäller är det möjligas konst...

Mitt sedan många år trogna ekipage - det är en terränggående Jeep, maskerad till personbil. Färden går till någon trevlig plats i naturen där jag kan ta en promenad på runt halva kilometern.

Det är lätt att nå många fina promenadmål i naturen, eftersom jag även tar mig fram i halvterräng utanför vanlig väg. Att skumpa fram på traktorstigar i skogen är en helt gångbar (och kul) metod.

Äldre objektiv ger ofta överstrålningseffekter i kraftigt motljus - effekter som påminner mycket om ögats sätt att se saken i verkligheten. Då jag är ute efter att fotografera det som mitt öga ser i verkligheten, så passar den återgivningen... :-)

Kameran som var på axeln denna gång var en gammal favorit - en Contax IIIa med Sonnar 1,5/50 från det tidiga 1950-talet.

Filmen var Agfa APX 100.

De´där nu´rå med fotografin

Ibland känner jag mig lite trött när jag hör på alla djupingar. Jag menar alla som i detalj och högst beskäftigt vill förklara vad fotografi egentligen går ut på. 

Man blandar friskt sitt innersta själsliv i fotografin, och hamnar lätt i rena navelskåderiet. En och annan skulle nog må bra av att kika över kanten på boxen emellanåt.

En fototidning gjorde en gång ett försök med en naturfotograf och en gatufotograf. Naturfotografen skulle göra gatufoto, och gatufotografen skulle göra naturfoto. Naturfotografen misslyckades helt - och kom slokörad tillbaka. Gatufotografen likaså - under hög klagan över att han inte hade en aning om att naturfoto var så svårt. Det var alltså folk som aldrig hade kikat över kanten på den egna boxen.

När man är yrkesfotograf så ges det bot för sådana olater. Om det skall bli några inkomster i rörelsen, så skall man inte alls beblanda sitt innersta själsliv i den fotografiska verksamheten, utan man skall förverkliga kundens bildmässiga intentioner. Man skall alltså förverkliga någon annans fotografiska idéer, och man skall göra det så bra att kunden vill betala för det.

Smaka på det gott folk:  Man skall förverkliga någon annans fotografiska tankar!

Om man lär sig den saken, då lär man sig snart ett brett spektrum av fotografin - och man kanske rent av kan börja att kalla sig för fotograf. Det är sedan ett bra utgångsläge i det egna personliga bildskapandet.

Här ett helt vanligt fotojobb i ateljén. Det gällde att i bild visa de olika funktionerna i en handikappstol. Föga glamoröst - men fotografiskt svårbemästrat. Om sådana jobb blir till vardaglig rutin - då kan man nog sedan plåta lite av varje.