En kvinna för sin hatt

Det här är Agnes och Fredrik Nyréen, och året är 1893. I Agnes famn ligger min mormor Lisbeth. Fredrik var missionär och grundande Svenska Missionsförbundets verksamhet i Finland i mitten av 1880-talet. Han kvalar nog bra in bland gänget häftiga personer i släkten som jag har avhandlat här på FS. Inom Missionsförbundet har han fortfarande i dag något av helgonstatus. Det går att hitta en del på nätet - mest dock på finska. 

Fredrik var från Värmland, och Agnes kom från Göteborg.

Min mormor som ännu ligger trygg i mammas famn, blev även hon en rätt häftig person. Hennes historia är här återberättad via det bildmaterial som finns. Det betyder att det bara blir en kort och fragmentarisk berättelse - det som anknyter till befintliga bilder. I verkligheten är det omständigheter som spänner sig allt från barndomens stenhårda kollision med verklighetens värld, följt av den unga vackra flickans drömmar - fram till den röda terrorn i inbördeskrigets Finland. Sedan går livshistorien vidare över byggandet av det nya självständiga Finland, och fram till de två brutala krigen mot Sovjetunionen - och slutligen till lite mer lugn och ro under efterkrigstiden.

Den livsresan var min mormors...

Agnes som ung vid tiden när hon träffade Fredrik i slutet av 1870-talet. En ung tilltalande flicka, långt från de hårda öden som skulle drabba henne.

När Lisbeth var 12 år kom den stora katastrofen i hennes unga liv. Hennes älskade pappa dog helt oväntat. Fredrik, bara 49 år gammal, var på väg upp för trappan för att hålla föredrag i en missionslokal, när han vacklade till, ropade förvånat; "Jesus" - och var död i en massiv hjärtattack.

Mamma Agnes var yrkesverksam och hade ett litet bageri. Hemma fanns en barnaskara på 11 ungar (!) - hur skulle nu det här gå när familjefadern plötsligt var borta? Det var ändå hans karisma, sociala patos och ställning, som hade drivit familjen.

Lisbeth var den äldsta flickan i barnaskaran - gissa vem som fick slava från morgon och till kväll? Här grundades min mormors hårda och oböjliga natur. Ännu på gamla dagar hade hon ett älsklingsuttryck: 

"Det ena du vill, men det andra du skall - så plägar det gå i de flesta fall".

Även tidsandan djävlades med henne. Till sin konfirmation hade hon spanat in en vacker röd klänning. Så dog någon avlägsen tant - och det blev en svart klänning istället. Mormor har berätta hur hon inom sig kände ett furiöst raseri - men det var inget att göra.

Lisbeth i medlet av tonåren med sin yngre syster Ethel - livet väntar.

                            

Nu följde utbildning till lärarinna i hushållskunskap och handarbete, och hon undervisade i sina ämnen  fram till pensionen.

Vid den här tiden skulle en ung kvinna från övre medelklass och överklass ha gedigna kunskaper i att leda arbetet i ett stort hushåll. Det kunde vara en stadslägenhet på 5 -10 rum, det kunde vara en herrgård på landet. Hon skulle med kunnighet och fast hand hålla tag i arbetsflöden och tjänstefolk. Hon hade ansvaret, hon var den som planerade styrde och ställde - och det klarade man inte utan vidare, det måste läras.

Lärarinnesemenariet på sommarutflykt i början av förra seklet.

Här visar fotografin sin fulla styrka. Det är just den här sortens bravur i att fånga verkligheten, som inspirerade till exempel duktiga konstnärer som Anders Zorn - och fick dem att lära sig lite fotografi. Många gånger är det alltså inte fotografin som härmar konsten - utan det är konsten som härmar fotografin.

Det stora tidsgapet på över 100 år bara försvinner när man tittar på mormors väninnor.

Mormor träffade en ung riksspeleman och blivande kantor och musikdirektör från Åland, min morfar Fridolf Andersson. Här ovan har vi bröllopsbilden. Man var allvarlig hos fotografen på den tiden - men det är ett innerligt och avslappnat brudpar vi ser.

Hemma hos Lisbeth och Fridolf. Eftermiddagssolen skiner in, och pappa Fredrik hänger på väggen.

Händerna fick aldrig vara stilla. Man arbetade alltid med något. Vanliga föreställningar under den här tiden kunde vara ordstäv som:

"Den som inte vill arbéta, den skall heller inte äta". 

Andra tider...  Ett hårt samhälle som producerade hårdhudade men kapabla människor.

Det unga paret tillsammans. Det är lite av "vi mot världen" över bilden.

Man kan även se den här bilden ur perspektivet av att inbördeskriget hade kommit till den lilla staden Lovisa, där morfar skulle bli kantor. Det var en blodig och oförsonlig konflikt, ett brödrakrig där gränsen mellan röda och vita kunde gå genom samma familj. I Lovisa härskade året 1918 en stenhård röd terror - folk försvann spårlöst varje dag.

Mormor har berättat mycket - men det är för ruskiga grejer...

Barnet, min mamma, sover mellan sin mamma och pappas sängar i en väl så ogästvänlig och farlig värld.

                    Kvinnokraft!  Oj vilket arbete. Mormor var proffs.

                          _____________________________

    

Genom mina livsomständigheter kom jag att bo hos mormor i Finland och på Åland under stora delar av min barndom. Reglementet var strängt - det skulle jobbas mycket. Hon hade begränsad förståelse för vad en liten pojke borde klara av. Minnena sitter än i dag av enormt tunga kassar av inhandlade förnödenheter på oändliga skogsstigar, och blytunga mjölkkannor med vassa metalltrådshandtag. Samtidigt var hon genom sin tuffhet och självklara auktoritet den stora tryggheten. Om bara mormor var med, så kunde inget ont hända - hon var nämligen allsmäktig. Dessutom var hon glad och rolig. Senare kom jag att förstå att hon även ägde en djup bildning.

Mormor på äldre dagar, 82 år gammal på Hasselvik 1975 - och hon färgade inte håret. Det hade fortfarande på ålderns höst en god volym och var mörkt gyllenbrunt till färgen. Bara tinningarna var grånade.

Mormor blev 90 år.

    

Visioner och annat hyss

Här har vi den heliga Birgitta. Under medeltiden byggde hon sig en storståtlig karriär med sina visioner, som hon kallade för uppenbarelser. I dag skulle hon väl vara under behandling på en psykiatrisk klinik?  Eller kanske inte - hennes uppenbarelser om vad Gud egentligen ville, hade en märkvärdig överrensstämmelse med hennes politiska ambitioner.

Det är mycket visioner med politiska förtecken även nuförtiden:  Nollvisioner, klimatvisioner, byggvisioner, trafikvisioner...   You name it!

Bildresultat i 6x6

Lite redovisning i bild av den gångna sommarens äventyr med den praktiska lilla bälgkameran i mellanformat 6x6.

Det tidiga 1950-talets bälgkamera i formatet 6x6 var en riktig kioskvältare, som jag har varit inne på i en tidigare blogg. Poängen var att man fick väldigt mycket kamera för väldigt lite pengar - men om man bara var aningen mer stadd vid kassa, så så kunde man välja ett något dyrare fyralinsigt objektiv av Tessar-typ, istället för den trelinsiga Cooke-Tripletten som var standard.

Köpte man en Ikonta från Zeiss, så var det just ett Tessarobjektiv man fick. Valde man Voigtländers Perkeo, så heter objektivet Color-Skopar - och i det här fallet, med en Agfa Isolette, heter objektivet Solinar. Man avstår från ljusstyrkan, men annars kan ett Agfa Solinar 4,5/85 mm mycket väl tävla med de dyra mellanformatsobjektiven till exempelvis Hasselblad eller Rolleiflex.

Agfa Isolette III med Solinar är en kamera med anspråkslöst utseende - men med höga prestanda. En sådan Agfakamera hade jag med i utrustningsväskan under sommaren på Åland - här några smakprov:

                         

Utgångspunkten för alla trevliga äventyr med kameran i hand  -  min sommarvilla Hasselvik.

Cumulusmolnen tätnar och mörknar på undersidan - annat väder är på gång!

Bomarsunds fästning (Notvikstornet). En gång det ryska kejsardömets yttersta utpost mot väst.

I fästningens yttre krans ligger det höga Djävulsberget. Här var det tänkt att det skulle byggas ett stort fästningstorn, men bara själva toppen av berget hann bli utplanad inför bygget innan den engelsk/franska flottan erövrade och förstörde fästningen år 1854 under Krimkriget.

Det är numera en utmärkt plats för vackra vyer och picknick.

Uppe på Djävulsbergets topp har man den hiskeliga Djävulsklippan rakt i blickfånget. Den stupar från hög höjd tvärbrant ner i vattnet. Hemskast ser den ut i skymning och disigt väder. Då är den blodröd.

                  

Saken är den, att att när inlandsisen pressade sig över en bergshöjd så genererades en oerhörd tyngd, gradvis ökande - det handlar om kilometrar av kärnis. Efter passagen av toppen, inträder många gånger tryckmaximum. I det läget blir pressen ofta för stor - och berget brister. Jag har sett fenomenet på många mindre klippor, men den här är den största jag känner till. Hela den jättestora bergssidan har spruckit av och rasat ner i det som nu är en vik.

Vad mer att notera?  Jo - man märker att man inte är i Sverige. Det finns inget skyddsräcke! Om man är så dum att man går fram till kanten av Djävulsklippan, och sedan drullar ner - ja, då är det just så saken förhåller sig...

Eget ansvar.

Peter hemma på verandan - tittar vänligt på Agfa Isolette III.

Sommarkväll på Hasselvik. Motorsågen på verandan, lien mot hörnet, och läslampan skymtar i fönstret.

                             

                              ________________________________________

Min urustningsväska:  Innehåller kamerahus Olympus OM-1N med fyra objektiv mellan 28mm och 85mm. Dessutom möjlighet till mellanformat - då den smidiga Agfa Isolette III hopfälld går ner i en liten ytterficka. Mycket utrustning i liten väska.

     

Den tidigare bloggen i det här ämnet:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/billigt-bra.htm

Yesterdays paper write yesterdays news...

Nyheter är ju förvisso en snabb förbrukningsvara. Ändå kan ju gamla nyheter vara rätt kul ibland. Dom säger en del om ett förgånget samhälle - men även en hel del om dagens:

"Världens sexigaste utvikningstjej berättar om sina sexorgier och älskare" ... 

Det är nyheter det! Nyheter som antagligen skulle orsaka svår andnöd på en tidningsredaktion i dagens bigotta värld - en värld där slemma pedofiler lurar bakom varje gathörn, och där medelålders vita män sträcker ut sina giriga tentakler. En värld där ett naket kvinnobröst genast censureras på Facebook.

Tidningen Lektyrs gamla löp fokuserar dagens sexualpanik...

                            _____________________________________

   

Kungens tomma kassakista

Om man tänker sig en ny samhällsordning som är till egen fördel, och som visar sig hålla i 600 år - det kan man kalla ett framgångsrikt koncept! Just en sådan sak kokade man ihop på 1200-talet - närmare bestämt år 1280 på en ö i Mälaren som hette Alnsö - numera heter den Adelsö.

                                                                  *

Här satt kungen i sin borg Alnsöhus - och han var i svårigheter. Saken var den att den gamla krigsorganisationen, ledungen, hade blivit omodern. Att gå i ledung innebar att man härjade till sjöss bland fjärdar och vikar som på vikingatiden. Omodernt och ute tyckte kungen - löser inte mina problem. Han ville ha bepansrade ryttare som på kontinenten. Det var så man klarade av sina fiender i den nya tiden!

  

Här börjar området för Alnsöhus Kungsgård. Till höger ser det vana ögat genast intressanta formationer. Alnsöhus var kungens sommarviste, och borgen var omgiven av nästan en mindre stad. 

Jag gjorde ett besök på Alnsöhus i våras. Det brukar jag göra en gång om året för att uppleva den förtätade stämningen. Landskapet är mycket vackert i maj månad.

                         ______________________________

                 

                       

Kungen ville alltså ha ett bepansrat rytteri - men han hade inte råd. Bara en bepansrad ryttare krävde en stor logistik med väpnare, flertalet stridshästar, och massor med kringutrustning. Saken kostade en förmögenhet - för att inte tala om vad en hel här av sådana ryttare kostade. Här fick man nog engagera alla stormännen, och försöka få dom att lätta på pengapungen - om det skulle bli något av med det nya sättet att bedriva krig. Kungen lät sammankalla ett möte på Alnsöhus.

Nu samlades Sveriges alla gamla inflytelserika familjer. Somliga av dem, som familjen Natt och Dag, var så gammal redan då att saken förlorade sig bakåt i historiens töcken.

              

Jovisst, tycke stormännen - men vad får vi som kompensation?

Resultatet blev Alnsö stadga år 1280. De ledande familjerna skulle nu göra rusttjänst. Kungen å sin sida medgav ärftliga frälserättigheter med  långtgående skattefrihet. Fastän hans avsikt var tvärtom, satte han i praktiken sin kungamakt i gungning - och gjorde det möjligt för de ledande familjerna att på lite sikt få stor makt. Man kan säga att den svenska adeln konstituerade sig här på Alnsö möte.

Han var med andra ord rätt sugen på bepansrat rytteri, den kungen. Han hette Magnus Birgersson, son till Birger alltså - Birger Jarl.

Adeln utvecklade sedan ett starkt grepp om makt och samhällsliv i Sverige. Man utgjorde den dominerande samhällsklassen i nästan 600 år - fram till ståndsriksdagens upphörande år 1866.

Utfallet på Alnsö år 1280 var alltså en braksuccé för landets mäktiga familjer.

                

Här var till helt nyligen bevuxet med en del småträd och buskar. Nu har man röjt så att det tydligt går att se Alsnöhus grundplan.

Platsen är fantastisk att ha en borg på. Säkert kände kungen sin makt och myndighet när han tittade ut genom sina fönster.

Jag brukar sätta mig i borgens slänt och plocka fram medhavd skaffning. Det är fantasieggande att föreställa sig att här ute på vattnet låg en gång ledungflottan. Pråliga stormän pustade upp för backen. Kung Magnus Ladulås väntade...

                       

                                                Rekonstruktion av Alnsöhus

Det vackra röda teglet var den tidens stora statusmarkör inom byggnationen. Det var det nyaste, det dyraste, och det som var mest inne i kretsarna. Alnsöhus är troligen landets första stora tegelbyggnad.

        

                 Filmen var Kodak Ektar 100, och kameran var Olympus OM-1N