Stolt fotograf
Det jag sysslar med som fotograf är avbildning och gestaltning.
För mig handlar det om att tillämpa fotografins grundläggande natur och styrka - det som skiljer den från andra avbildande tekniker. FOTOGRAFI - är att gravera med ljus. En fysikalisk process som håller fast verkligheten i form av en optisk projicering. Det är vad man gör när man fotograferar.
Visst kan man utöva andra bildmässiga uttryck inom fotografins ramar, men då finns det alternativa bildtekniker som borde passa bättre i sammanhanget än att fotografera. Skall man göra något som liknar en akvarell - då är de väl bäst att göra en akvarell? Eller vill man tillföra andra mönster, kan man förstås göra det - men vad har dom i ett fotografi att göra? I min värld får fotografin vara just fotografi. Den skall inte bestå av omfattande tillägg som inte är av fotografiskt ursprung.
Som man förstår så avvisar jag konstnärligt manipulativ fotografi, och jag tycker illa om fotografi som urartar till rena navelskåderiet. Jag fångar verkligheten med hjälp av fotografisk teknik, och gör fotografier inom enkla och lättdefinierade ramar. Jag avbildar och gestaltar mina motiv genom den fotografiska projektionen.
Till min tillfredställelse kan jag konstatera att det är vad de flesta här på Fotosidan gör, speciellt dom som har många läsningar och kommentarer. I samtal och diskussioner märker jag ofta, att det är vad folk tycker att fotografin är till för - avbildning och gestaltning.
Så ser jag saken i alla fall, från min horisont:
En stolt fotograf i K.W. Gullers anda och efterföljd.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
Intressant läsning och jag kan bara hålla med om dina åsikter.
Det är ett mycket vackert och känsligt porträtt av en vacker flicka - Kodachrome ?
Höstbilden har precis rätt färger och en fin användning av skärpa kontra oskärpa.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag måste erkänna (kanske med skam) att jag inte kände till K.W. Guller. Nu har jag googlat honom och kan se att jag borde studera honom lite mer.
Tack för medhållet Erik - det här är väl så brännbara frågor.
Kul att du gillade porträttet. Det är från slutet av 1960-talet på gamla Kodachrome II.
Du är inte ensam om att inte känna till K.W. Gullers. Han var mycket känd i Sverige under sin aktiva tid, ja faktiskt något av en superkändis - men föll snabbt i glömska därför att han tog vanliga, realistiska, och föreställande bilder. Visserligen mycket, mycket bra - men det räckte inte för att ge status i de fotografiska innekretsarna.
För ingen tar sk-t i dagens Sverige! ;) I de lättkränktas land! ;)
Det här e litet hårddraget skrivet av mig men menat med humor! (Bäst att skriva även det) Suck! ;)
/B
Ps. Nu har jag inte hittat på det här alldeles själv för det är rubriker i en bok av David Eberhard!
Tack för det Bengan! Känns tryggt med lite medhåll.
Ack ja - du vet ju att jag lätt hamnar i trubbel. Det beror på att jag saknar konflikträdsla - och nu har jag en längre tid retat mig på hårt manipulerade bilder, manipulationer för att dom skall se "smarta" ut.
Vissa reproduktionstekniker kan resultera i mer särpräglade uttryck, till exempel fotopolymer, som egentligen är skapat för nära nog exakt återgivning men är en tacksam teknik om man vill tillföra uttrycket och gestaltningen något extra.
I övrigt håller jag med om att en akvarell är bäst om den faktiskt är en akvarell.
/Gunnar S
Jo´rå Gunnar, det är så jag menar. Sedan finns det säkert mycket att avhandla runt detta - men jag tyckte inte att jag borde stapla mer ord än vad jag gjorde.
Man landar nog i det vi båda konstaterar; att en akvarell gör sig bäst om den är en akvarell.
Tack för din kommentar.
HaD/Gunte..
Åsikterna äro många... :-)
Så e´re i ett fritt samhälle...
Tack för det Thomas!
Jag misstänkte nästan det. Jag har ju under åren sett något lite av dina bilder.
Det gör jag också - plåtar allt möjligt med välbehag. Efter det att jag sålde min fotoateljé och blev glad amatör igen.
Kul att få medhåll i denna sak.
/per-erik
Visst ligger det mycket i det. Ingenting är ensamt här i världen - allt interagerar med omgivningen. Samhället ändrade sig med fart efter Gullers tid.
Ändå håller jag lite på den lätt brutala förklaringen som jag ger i mitt svar till Erik.
Som jag ser det så bör man inte avlägsna sig för mycket från den ursprungliga projektionen - då är det inte längre foto-grafi, det vill säga att gravera med ljus. Som i alla frågor av det här slaget, finns det ju sedan en gråzon som blir knepig.
Sedan bygger jag mycket min framställning på att jag som fotograf sysslar med avbildning och gestaltning med den fotografiska projektionen som redskap - inte manipulering och införande av element som inte är av fotografisk natur.
Tack för kommentaren Stefan.
Jag pysslar med icke-manipulativt fotande själv, även om gränsen för vad som är manipulativt inte är skarp. Ska jag hårddra det, så är ju egentligen svartvita bilder 'manipulerade' eftersom världen inte är svartvit. Fast här har vi ju fotohistorien som gör att de är 'rumsrena'.
Hälsningar Bjarne
Tack för bildberömmet Bjarne. Porträttet är på en gammal attraktion från det sena 1960-talet - sålunda mjuka känslor.
I övrigt - kolla gärna in mitt svar till Stefan här ovanför.
Jag tänker att det är väl bra (och roligt!) om de får hålla på - akvarellsökarna och mönsterjagarna - men det verkar inte vara sånt som får dig och mig att slå volter när det gäller den egna fotografin. :)
Jomen´visst - leva och leva låta. Var och en kör efter egen styråra i ett fritt land - och säger även fritt sin mening... :-)