Vad hände egentligen med Regalskeppet Vasa?

Vad var det egentligen som hände med Regalskeppet Vasa den där dagen 1628? Det finns frågetecken...

Jag har naturligtvis läst dom vanliga berättelserna om hur Regalskeppet Vasa helt obegripligt förliste i Stockholms inlopp på sin jungfrufärd. Ett tema som återkommer i redogörelserna är:  "Det kom en vindby från Södra Bergen..." eller:  "Det kom en il från Södra Bergen..."  Jag har till och med sett formuleringen att "...seglen fylldes av en lätt vindpust, och den otänkbara katastrofen var ett faktum."

Men nej - det kom nog inte någon vanlig vindby eller en lätt vindpust från Södra Bergen. Det var något annat som kom - och det var fan själv.

För att få ett bättre grepp på nämnda potentat, skall jag dra upp lite bakgrund:

Saltsjön, Mälaren, och Södra Bergen är en jättestor förkastningsspricka. Södra Bergen, både på Mälarsidan och på Saltsjösidan, var mycket imposanta landmärken - formationer som människan inte rådde på. Låt oss bekanta oss med dem lite:

Det här är en målning av Ulfsparre året 1833. Han sitter någonstans i trakten av Rålambshof och blickar ut över Riddarfjärden. Vi är alldeles i början av 1800-talets naturromantiska måleri. Man ser tydligt Södra Bergen, både på Mälarsidan och i Saltsjön - och dom är lite överdrivet avmålade, helt i tidens anda. 

Det är bara bra - man förstår med en snabb blick, att här har vi något speciellt. Enormt stora roslagsklippor, ja rent av jättelika - och klippor i varierande former, klippor som på sina ställen från hög höjd stupar brant rakt ner i vattnet.

Vi får aldrig riktigt veta hur dom här klipporna såg ut i verkligheten - dynamiten tog stora delar av dem under det sena 1800-talet. Av vad man kan förstå av berättelser från tidigare århundraden, hade Södra Bergen en stor förmåga att förstärka både ljud och vind. Bellman skriver i Epistel Nr 50 "Febus förnyar" om en engelsk örlogsman som ger stor salut utanför Skeppsbron en stålande dag med hög himmel:

"...Engelsman skjuter, ger knall fler minuter, och ekot utgjuter från bergen vid strand..."

Ekot utgjuter...  Vi kan nog ta fasta på att det dundrade minst lika högt från Södra Bergen där Stadsgården nu ligger, som ljudet av själva saluten. Med sådana jättelika reflektorer som bergen utgjorde, hände det sedan märkliga och oväntade saker även med vindarna. Det var ett känt faktum för samtiden, åtminstone för vanligt folk, att under Södra Bergen kunde seglande skutor och småbåtar plötsligt bli omkullvräkta av häftiga vindstötar - i annars helt lugnt väder.

                              ______________________________   

Det var en dag med lätt till laber bris den där gången i augusti 1628. Precis lagom vind för att makligt och majestätiskt glida fram med ett stort segelfartyg. Det var så lugnt och stilla under land, att man till att börja med fick varpa ut Vasa för att påbörja seglatsen.

Det var då som Hin Onde själv kom sättande ner från Södra Bergen.

Överraskningseffekten blev nog total. Säkert utgick adekvata order för att möta det uppkomna läget: Reva segel, stäng kanonportarna, surra kanonerna - men under inverkan av en svag och förvirrad befälföring och med en ny och oövad besättning ombord, blev allting för sent...   

Man hade just skjutit salut med styrbords kanoner när den första vindilen grep tag i fartyget. Strax kom en mycket starkare andra vindstöt, och flera av de osurrade nyss avfyrade mycket tunga pjäserna på styrbordssidan brakade iväg mot den lägre belägna babordssidan, krossande människor och annat i sin väg. Den kritiska punkten i krängningen passerades, och vattnet sprutade ohämmat in genom babords öppna kanonportar. Resten av förloppet tog inte många minuter.

Vasa lade sig till rätta på botten utanför Beckholmen, i väntan på Anders Franzén...  Förmasten och stormasten stack upp en bit över vattenytan.

sodeto 2025-09-06 19:42

Intressanta spekulationer.

Tommy S.

Besvara

Svar från syntax 2025-09-06 20:08

Tack Tommy.
Eftersom Södra Bergen sedan länge inte mer existerar i den aktuella formen, finns inte heller kunskapen och insikten.
Jag bjussar på den här pusselbiten.

Svara

mombasa 2025-09-06 21:18

Det Wasa med besättning och befäl råkade ut för var väl ett väderfenomen som nog fortfarande är rätt känt av Stockholms skärgårds seglare. Det fordrar nog en meterolog för att förklara det helt och hållet. Om man seglar in mot Stockholm från mellanskärgården i sensommaren och det fina vädret går mot mer lågtrycksbetonat med syd till sydvästvind märker man att vindarna blir både hårdare byigare ju längre in man kommer. Om det i Lindalsundet blåser en måttlig till frisk bris är den i Waxholmshålet styv och vid Höggarn och in mot Halvkakssundet hård intill kuling i styrka. Och framförallt byig. Det beror tydligen på att när den varma energirika vinden från syd kommer ut över kallare vatten sugs den neråt, blir turbulent, läs byig. (Fenomenet lär även förekomma vid Medelhavets kuster.)
Så kombinationen väderfenomen, som du skriver borde vara välkänt på den tiden i kombination med befälets växande tuppkammar, för mycket dukar, en otrimmad besättning och det att när vindbyarna kommer har man inte så många sekunder på sig att reagera. Jag har själv vid flera tillfällen varit nära om inte kappsejsa, så åtminstone rejält obehagliga upplevelser utanför Blockhusudden i såna fallvindar, innan man hinner innanför Danvikens trygghet. Tack för ett mycket intressant blogginlägg.
/Gunnar S

Besvara

Svar från syntax 2025-09-06 22:10

Tack Gunnar för genomgång och intressanta erfarenheter.
Jag kan nämna att jag i hela bloggtexten ursprungligen använde mig av dubblet V, då även jag tycker att det är mer passligt - men sedan bangade jag ur... :-)
Att nämna ytterligare kanske kan vara att Wasa bara förde fyra segel uppe - så nog var det rejäla vindstötar alltid.

Svara

Wolfgang 2025-09-07 09:58

Tack för Din målande beskrivning. Jag har följt berättelsen om Wasa sedan 1965 och har besökt muséet i början av 70-talet. På den tiden sprutade man vatten på skeppet för att det inte skulle torka för snabbt. Jag har läst att Wasa var felbyggt och hade för många kanoner. Ett segelfartyg är ju byggt för vind och ska klara av vinden även om den kommer överraskande. Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2025-09-07 11:04

Tack för uppskattningen Wolfgang!
Min åsikt är att Wasa nog inte är särskilt felbyggd. Argumentationen finns i min förra blogg (om du missade den):

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/ombord-paa-regalskeppet-vasa.htm

Det var inte ovanligt att fartyg på 1600-talet seglade omkull. Man hade inga precisa metoder för beräkning, utan tog sig fram via känsla och tradition när man byggde. En riktigt erfaren skeppsbyggmästare var alltså det viktigaste i projektet.

Svara

Erik Madsen 2025-09-08 13:12

Hej Peter H.
Det var en intressant text om Wasas förlisning.
Du har förmodligen en bra teori, som andra nuvarande sjömän förmodligen också kan stödja.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från syntax 2025-09-08 13:34

Tack Erik!
Jag är uppvuxen med hav och båtar, och har varit till sjöss två gånger.
har man den bakgrunden, så går man inte på vilken slags sagor som helst... :-)

Svara