Genrationen som sitter på ett sopberg
Häomdagen när jag svettig lämnade Stockholms slott med mitt barnbarn Karl och köpte biljett til till en rundtur med en av Stockholm Rundtursbåtar Jag gick och sög på en glass och det smakade just då bra livet var härligt. Den lilla fjuniga matrosen som rev sönder våra dyrt inköpta biljetter pekade på glassen och sa lägg papper i papperskorgen.
Jag frågade tror du inte jag skulle göra det? Det är väl en generationsfråga repiklerade jag. Det är ju ni som skitar ner vår miljö sa jag varpå han flög i taket och bad mig lämna båten. Vi skitar inte ner det är ni gammlingar som är pest och skitar ner sa han pluss en del annat som jag inte tänker skriva här.
Med Stadsparken i Uppsala i färskt minne, så fort solen tittar fram är den vit av papper och skräp och jag lovar att det är endast ungdommar som står för den nedskräpningen. Taskig uppfostran och ett dåligt omdömme. Nu fick jag iallafall åka med på rundturen och jag kastade papperet i därför avsedd korg.
Tänk om vi kunde lyssna på dom barn som nu går i 1-3 klass Jag hör på min dotterdotter att man talar om miljön på ett helt annat sätt än för 10-15 år sedan.
Jag använder ofta kameran fotar helt enkelt dom som sitter där och jag lovar att det har effekt särskilt om man har en stor kamera. Givetvis har jag blivit hotad och visst har jag sprungit från platsen och det var länge sedan man fick Namnet senila gubbe. Men många har också plockat upp skräpet.
Skärpning krävs från den ungdom som nu är mellan 18-25 år Dom sitter på en allt ökande sophög trivs dom med det eller som någon sa. Vem bryr sig/bert