Varför skriver jag blogg?

Ja jag skriver för att jag har två kompisar som tycker att jag skall skriva blogg, den ena bor i Afrika och Spanien och den andra i Lövstalöt i Uppsala. Dessa båda har inte ens samma hobbis som jag förutom kvinnor Det är det som förenar oss män . Vi älskar kvinnor vad har det med en fotoblogg att göra säger nu någon. Jag det undrar jag med. Men det faktum att dom läser en fotoblogg måste väl vara tillräckligt skäl. Afrikanen /Spanjoren/Svensken från Västerås han fotograferar också så ha förväntar sig något om fotograf i. Men det som får mig att skriva blogg är att han i Lövstalöt tycker om bilder och ser dem gärna .

Så därför skriver jag blogg Sedan att det brukar vara 100 till som är nyfikna är ju roligt om dom är intresserade vet jag inte ,för dom kommenterar bara kamera modeller och det som  hör forntiden till/ Bert Ja bilder ja jag gillar damfotboll och vikingarännet som få känner till därför laddar jag dem

Nu blir det något helt annat det blir dans Dans

Mer än hälften av Sveriges befolkning älskar dans. Ja jag menar dans på dansbana, hålla om varandra känna närhet Gnussa. Ja sedan finns även andra typer av danser där det gäller att hålla avstånd vilket minst 20 % håller på med slutligen Folkdans som mer specialiserade grupper ängnar sin fritid åt. Men nu menar jag dans på riktigt alltså Dansbandskampen med  Petter Zettman eller dansbandsveckan i Malung.

Här gäller svett och blandningar av olika parfymer som senare på aftonen har jämnat ut sig och det doftar bara människa. Trångt härlig musik med taktfasta låtar att sjunga med i . Nu när julen nalkas och det jäktas så i onödan Kasta loss ta en tur med någon av båtarna eller uppsök närmsta dansbana bjud upp man vet inte vad som händer men man är inte samma människa efter en danskväll/bertb

Självförtroende och fotografi

Jag tänkte här om dagen hur är det med självförtroendet egentligen,har du eller kan du hävda dig i konkurrensen med andra fotografer eller har det ingen betydelse vad andra kan eller tycker? Det är klart att  vi väl alla vill vara bäst, eller hur? Någon hävdar bestämt att bara jag själv är nöjd så spelar det ingen roll vad andra tycker.

Det anser jag vara skitsnack. Det är klart att man vill att andra skall tycka om mina bilder och att mitt bildspråk intresserar. Men självförtroendet då var hittar man det? Vem delar ut det utan att man behöver fråga eller anstränga sig? 

När det gäller tekniken så går den så fort numera att det är omöjligt att hinna med att utveckla sitt bildspråk och hänga med  även om det också förändras i snabb takt. Att både hinna lära sig den tekniska kameran och hantera bilder och eller manipulera dem i datorn. Hinner man då fotografera? Dilemmat kan bli att man tänker: jag skjuter några skott, ursäkta ordvalet, och räddar eller fixar i datorn med något av de program som man har.

Jag har ett gott självförtroende, det kan vara inbillning eller oförstånd. Men jag har jobbat på flera olika uppdrag som krävt kunnande. Jag har inte varit specialist på något av dessa fortograferingarna men haft en del grundkunnskaper. Att jag överhuvudtaget fått dessa uppdrag är att jag sålt in mig själv p.g.a.mitt goda självförtroende.

Men, när det sedan kommer till fotograferingen har det brustit i många fall. Jag har för det mesta fixat det, ibland fått hjälp, i andra fall haft tur-  men varje gång har mitt sjävförtroende fått sig en knäck . En dj massa erfarenhet men ganska dyrköpt.

Men när jag på den senaste landskampen stod i pressrummet på Råsunda och alla unga fotografer trängde sig på och monterade upp sina målkameror, var först i de flesta sammanhang utom till kaffe med bulle som förbundet bjöd på, då steg man åt sidan och släppte fram mig .Då kände jag att jag inte hörde hemma där. Men det är ju så dj roligt att fotografer särskilt med hög stämmning och snabbt spel. Jag har fortfarande gott självförtroende Raka axlar högt huvud och det är bara du som vet hur lite du kan, inbillar jag mig .Visst skapar man sitt egna självförtroende genom kunnskaper i sitt yrke eller sin hobby .Men det är svårt att hinna med och vara kunnig i allt, särskilt som man fotograferar allt . Jag lägger ett par bilder som jag inte gjort mycket med jag tycker dom duger ändå jag minns känslan när jag tog dem i eftermiddag/bert

Det är en avslutaad segelsäsong

Isen vintern smyger sig på

Just här brukar Kungsfiskaren hålla till ...vi väntar

Det kan bli för mycket av Uppsala kanske någon tycker.

Solen har återtagit vår värld och sätter både tankar och ben i rörelse. Jag tog mig till ett gammalt legendariskt Kaffe idag. Här har många studenter fördrivit tiden här har många kändisarträffats och här har mycket kärlek, både i text och fysiskt utspelats sig, Ove Törnqvist Tage Danielsson bara för att nämna någon OFVANDALS kaffe. Bilden från den gamla möbeln är på gränsen tiill antik och lägg märke till den Franska Liljan i mönstret på soffan.  Vi passerade domkyrkan på vår väg. 

Senare gick vi på Biografen Royal och såg Bröllopsfotografen den var sevärd men inte mer tunn storry men med många skaratt ändå Fotografen hade en Canon för säkerhets skull/bert

Uppsala en levande stad

Slottet i Uppsala och länstyrelsen till höger Mellan slottet och länstyrelsen ligger Fyrisån det är ett hinder anser en del och vill bygga ytterligare en bro. Andra anser att fyrisån ger nerv och luft att andas och den ansluter ända upp i centrum. Den klassas som farled vilket innebär att den måste hållas i skick så att fartyg kan trafikera. Uppsala har mycket unga och framtidssuderande ungdom det ger staden en speciell prägel. Det är ett fantastiskt bra sätt att träffas både gamla och unga,vi äldre har en livfull och ung stad ända in i döden.

Men det finns gränser på den västra sidan var det fordom endast Akademiker och än i dag hör och upplever man detta På den Östra sidan av fyrisån Arbetare och detta kan man se och uppleva om man läser tex Kjell Erikssons deckare som mestadels handlar om den Östra sidan, han föddes och växte upp där.

På den västra sidan ån ligger Universitet och fakulteterna Samt som undantag Sirius fotboll och Bandyplaner men arenan om man nu kan kalla den det heter Studenternas. Hit kommer arbeter från östra sidan på besök när det är matcher. Ja det var allt från dag.

Upprop : Alla kan in en lägga in en bild och berätta lite från sin bygd ,där man vistas och lever kan vara trevlig att läsa och lära sig lite mer vi har ju en karta men det saknas just en personlig berättelse. Ungefär som bengan berättar om Ellens kaffe mycket läsvärt och med en bild eller två/bert