Livet i raketfart

Livet, konsten och tekniken

På kampanj

Kapanj kallas det när vi åker iväg och skickar upp raketer (eller flyger paraboliska flygningar för den delen). Denna gång var det inte mycket tid mellan testkampanjen i München och raketkampanjen på raketbasen Esrange. Redan lördag eftermiddag stod vi på Arlanda med packade väskor. I mitt fall var den fylld med smutstvätt eftersom vår tvättmaskin med perfekt timing slutade fungera just när jag åkte till München. Men det gör inget, det finns tvättstuga på rangens hotell.

Det är drygt fyra mil från Kiruna till Esrange, men vi tog det lugnt på vägen. Dels är man ju inte så van vid snö efter den snöfria vintern i Stockholm, dels finns det ganska mycket ren och älg längs vägen. Mycket riktigt, vid Salmijärvi TM-station stod det ett gäng renar på vägen. Det tycks vara deras favoritplats. Någon omtänksam person hade satt reflexer på åtminstone en av dem. Denna gång makade de på sig självmant så vi kom vidare.

Sen var det bara att checka in i vakten och ordna sig en liten kvällsmacka före läggdags.

Postat 2017-03-29 21:36 | Läst 1299 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

En halv vit raket - del 3

Måndag morgon och tillbaka i München. Här skall det skakas! Nyttolasten flyger igen, denna gång till det jättestora skakbordet.

Sen tar det ungefär två timmar, för nu skall vi inte bara snabbkolla utan köra en riktig flygsekvens. Vi får var sin nedräkningsklocka på manöverbordet så vi kan kolla att vi har hunnit allt som skall göras vid de olika tidpunkterna i checklistan. Hinner man inte får man påkalla "hold". Hold kan man göra vid vissa förutbestämda tider och innebär att klockan stannas tills den som kommit efter blir klar. Det som oftast kommer efter är vädret, särskilt för små rakteter som inte tål för mycket vind. En sån här stor best är mindre känslig för vinden, och går desutom att styra. Och nu är vi inomhus, så det är nog snarare uppvärmningen av våra ugnar som kan påkalla hold denna gång.

Det kommer att låta rätt mycket så alla har hörselkåpor eller bilsom-proppar.

Det finns förstås andra metoder också, eller var det något som inte fungerade som det skulle?

Nä, allt fungerade bra. Vi är glada och lyckliga och får packa ihop igen. Sen åker vi hem och byter resväska för att fortsätta till Esrange och kampanjen.

Här åker vår packning. Två långtradare med fyra fulla containrar .

Postat 2017-03-28 23:32 | Läst 1089 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En halv vit raket - del 2

Ni som läste del 1 vet vad som väntar. Vi har packat upp och kört igång vårt experiment. Nu skall vi samsas med resten.

Vi börjar med en plattform och sätter på den första modulen på den.

Och sen en till. Ni kanske känner igen vårt experiment med den stora luckan?

Del tre på väg. Nu åker lilla stegen fram.

Och det sista exprimentet. Nu behövs en längre stege. Det är mycket kablar som går mellan och genom experimenten och skall anslutas.

Till sist skall toppen med servicesystem, sändare och fallskärm på plats.

Och så får alltihop sin allra första flygtur till den första testpositionen.

Sen är det förstås samma visa igen, checklista fram och kolla att allt funkar, sen tester mot servicesystemet.

Sen skulle alltihop mätas, vägas och balanseras, så då fick vi åka hem och jobba med annat i två dagar.

Postat 2017-03-28 17:24 | Läst 1139 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En halv vit raket - del 1

 Ni som följer mig på Facebook har nog märkt att bloggen ligger lite efter :) Men så kan det bli när det är snålt med tid. Så här kommer ett jättelångt inlägg för att komma ikapp. Edit: Här kommer flera halvlånga inlägg, så man får extra bonuspoäng ;)

Vart tog allt det där bagaget vägen då? Jo det fick åka lastbil ner till München. I München finns det en hel del rymdindustri och där finns naturligtvis också ett testinsitut. MAXUS är ett program med stort deltagande från tyskland; tre av de fyra vetenskapliga instumenten/experimenten är byggda där. Därför träffas alla i München för att sätta ihop sina delar som man har utvecklat och jobbat med på hemmaplan i två-tre år. All Integration Test, AIT kallas det. Dessutom kommer "servicesytemen" också, det är de som gör att man kan få ner data från raketen under flygningen och skicka kommandon till sitt experiment. Ja, hela raketen utom motorn är på plats, vi brukar kalla det för "nyttolasten" (payload på engelska).

Proceduren går till så att alla först packar upp och kör igång sin egen del. Sen får alla testa med servicesystemet så man vet att man har kommunikation under flygningen.

Sen ställer mann alla delar bredvid varandra och kopplar ihop dem och ser att ingen stör någon annan.

Efter att man har kollat att allt funkar så är det äntligen dags att bygga ihop hela nyttolasten, bit för bit.

Sen testar man igen.

När allt fungerar bra så är det dags att balansera "ekipaget". Då mäter man upp vikten och var tyngdpunkten ligger och jämför med sina beräkningar. Om det finns obalans sätter man dit vikter för att kompensera. Om man inte gör det här rätt kan det bli väldigt tråkigt. Antingen kan raketen brytas sänder på vägen upp, för att den är för lång och böjs, eller så kan den få en jättesmäll när den magplaskar tillbaka in i atmosfären på tillbakavägen. Då går saker sönder och/eller bränns upp av friktionen.

Allra sist så säller man upp alltihop på ett vibrationsbord och gör en hel simulerad flygning med vibrationer som motsvarar den brinnande motorn i början. Det har vi ju redan testat en gång ensamma, nu blir det alla tillsammans. Flygningen med motorn och dess (oberoende) styr och separationssystem blir tredje gången gillt.

Så vi börjar med förberedelser:

Först uppackning och anslutning av batteriet. Det är många skruvar i ett trycktätt lock!

En allra sista titt på experimentenheten innan luckorna stängs. Det är många anslutningar; elektronik, vätska, vacuum så det blir ordentligt trångt.

En känd Fotosidan-profil skruvar fast luckan för förhoppningsvis sista gången.

Och så lite avprickning i checklistor så är vi igång.

Postat 2017-03-28 17:02 | Läst 1005 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Söderut mot nya utmaningar

Ja, så var vi igenom miljötesterna då (se förra inlägget). Vi skakade och allt gick som det skulle, inget ramlade loss och allt fungerade både före, under och efteråt.

Experimentet (den stora vita tunnan) står på vibrationsbordet. Viktigt att kolla att alla skruvar är idragna efter rätt procedur

Sen åkte grejorna in i klimatkammaren och vi drog ner temperaturen till minus 25 grader. Det gick också bra. Men det var tur att vi hade handskar och det fanns extra tröjor att låna när man skulle titta till grejorna.

Vid varje test kör man en testsekvens som går igenom alla funktioner. Därför ser skärmarna ganska lika ut på alla bilder.

Och när allt var klart så var det dags att packa igen. 5 pallar med lådor som skulle fyllas. Men grabbarna är vana så det tog bara ett par timmar så var det klart och vi kunde säkra upp alltihop med packremmar.

Bagaget ihoppackat igen.

Postat 2017-03-26 19:56 | Läst 1143 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 38 Nästa