Maxus 9 miljötester

Vi har kört många olika tester på vårt labb under vintern, men till sist fick vi klartecken att starta våra miljötester. Aluminiumlådor i alla storlekar letades upp i vårt lager och vi började packa. Det är alltid svårt att tänka sig in i vad man eventuellt kan behöva. De mätinstrument man använder varje dag åker ju snabbt ned, men vad behöver man ha med i reserv? Erfarenheten säger att man alltid behöver någon extra liten förlängningssladd eller så när man har kopplat ned och sen kopplar upp det på nytt på ett annat ställe.

Därför är det väldigt bra att få åka till RISE/Innventia i Kista för miljötester. Man plockar ner allt och kopplar sen upp det igen, men har fortfarande så nära hem till Solna att det går enkelt att åka och hämta de där sista sakerna man inte insåg att man behövde.

Här har vi lastat av alla fem pallarna från lastbilen och börjar förbereda för vibrationstest. Kollegorna ser nöjda ut!

Och sen tog det inte lång stund innan allt var uppackat och klart för att vibreras. Bordet som experimentet står på är i princip en jättestor högtalare som kan åstadkomma svängningar i olika styrka och frekvens. Nu skall vi simulera alla påfrestningar som en brinnande raketmotor åstadkommer. Bara en sista koll att alla skruvar dragits med rätt moment innan vi börjar.

Miljötester gör man för att kontrollera att konstruktionen håller för alla påkänningar den utsätts för när man placerar den på toppen av en startande raketmotor. Det skakar och vibrerar när motorn accelererar. Det går åt en del kraft för att lyfta 400 kg last till 700 km höjd. (Det är dubbelt så högt som till den internationella rymdstationen ISS. Tur att den går i en sydligare bana så det inte finns någon risk att krocka!)

Maxus-raketen står dessutom utomhus i ca en timme innan skottet, så allt måste dessutom tåla att stå ute i kyla, ned till -25 grader, utan att frysa sönder.

Forskning i tyngdlöshet, vad skall det vara bra för?

De senaste två åren har vi hållit på och jobbat med ett vetenskapligt experiment som skall flyga på raketen MAXUS 9. Vi gör det åt en tysk forskare som skall göra försök med smälta metaller i tyngdlöshet. Beställare är den europeiska rymdorganisationen, ESA.

Syftet är att hitta alla faktorer som påverkar resultatet när man gör legeringar av två eller flera metaller. Ju mer man vet desto bättre kan processen styras, och slutresultatet blir mer förutsägbart. Tex så kan man välja att få materialet att bli starkt, hårt eller mer elastiskt. Då kan man avpassa gjutningsprocesserna och göra tunnare detaljer som är lika starka och bra som en kraftigare är nu. Då går det åt mindre mängd metall, och man får mindre spill. Och kan man använda mindre mängd metall i en motor så blir den mer bränslesnål.

Finessen med försök i tyngdlöshet är att eftersom det inte "finns något upp och ned" så försvinner en del effekter, tex termisk konvektion. Om det inte finns något upp kan ju inte värmen stiga... lägger man dessutom till vacuum så finns det inte heller någon gas som leder värme. Man får alltså ett slags referensmätning utan en del fenomen som är väldigt dominanta på jordytan, och kan se inverkan av andra, svagare, fenomen mycket tydligare.

Nu börjar det dra ihop sig till att köra sluttester och sen sända upp det i rymden. Spännande värre! Skall försöka lägga upp några bilder om tiden tillåter.

Att spela in mätdata och titta på kurvor har varit en stor del av vårt arbete den senaste tiden. Än är det mest praktiskt att plotta data på papper. Det blir lättare att jämföra och man kan skriva direkt på. Det är en bit kvar till det papperslösa kontoret.

Retar ögat

I bland kan ljuset göra att ögat blir förvirrat. Här var det ljus från två håll som fick ögat att tro att ribborna var nedsänkningar, eftersom skuggan plötsligt hamnade på "fel" sida. Ju mer man tittar desto mer konstigt blir det.

Man får roa sig med det man hittar i vintermörkret ;)

Och så var det slut på 2016! Vart tog det vägen?

Ja det kan man ju undra. Inte blev det särskilt mycket fotorelaterade nöjen i alla fall. Men nu kommer ett nytt år och nya tag. Bara att ladda kamerorna med ny film och raderade minneskort och stoppa en i väskan varje dag. Ja, så bara är det kanske inte, men är kameran med blir det i alla fall mer fotograferat än det skulle blivit annars.

Här kommer i alla fall en stämningsbild inför kvällen. Den är från KTH's fyrverkerikonsert i September, så lite fotograferat har det ändå blivit. Och den hade definitivt inte blivit av utan en kamera i handväskan ;)

Kanske blev inte 2016 allt man skulle önskat, men det är bara att ta nya tag. 

Be careful out there, och förhoppningsvis möts vi snart igen på Fotosidan, i vimlet, på fotoklubben, i Gnesta, på Mejtens Gränd eller fotomässan!

Tills dess önskar jag er alla  Gott Nytt År 2017.

God fortsättning!

Nu när helgen är tillända, och man fått hämta andan lite, så är det väl på sin plats att säga God Fortsättning alla fotovänner!

Och nu är det dags att städa i arkivet inför nyåret...