Casimir
Aktiv medlem
Så det betyder att om man inte frågar så behöver man inte bry sig om vad de tycker. Låter modigt ;-)
Varför inte fråga och om man får ett nej så tar man ingen bild, även om man har en laglig rätt till detta!
Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto
- Trådstartare Casimir
- Start datum
Så det betyder att om man inte frågar så behöver man inte bry sig om vad de tycker. Låter modigt ;-)
Varför inte fråga och om man får ett nej så tar man ingen bild, även om man har en laglig rätt till detta!
keckax
Aktiv medlem
Trident21
Avslutat medlemskap
Men ett nej i efterhand saknar betydelse, lite udda resonerat för här såg väl motivet aldrig bilden eller har jag missat de?
petter.oj.norman
Avslutat medlemskap
Nja, jag var nog mer inne på en ny vinkel av tankebana. Att det kanske var just för att du frågade innan, som hon sedan kom på att hon inte ville att bilderna skulle finnas. Hon kom kanske på att hon gett bort lite för mycket av sig själv så att säga. Hon stod ju där, medveten om vad som skedde, och agerade modell för en fotograf hon inte kände.
Men detta är rena spekulationer.
Petter ...
Casimir
Aktiv medlem
Hon ville inte se bilden utan krävde att den skulle raderas som tidigare nämnts. Inte hennes föräldrar ville se bilden utan krävde att den skulle raderas, utan att saga varför.
Då flera upprörda personer stod bredvid mig, så kändes det inte som rätt tillfälle att hävda sin rätt att som fotograf att ta vilka bilder jag vill bilder, publicerar dessa även om de inte ville eller att säga att jag publicerar om jag vill.
Fortfarande har jag inte hört ett skäl till varför bilden skall raderas. Min bestämda uppfattning är att om jag har rätten på min sida och någon ber mig radera en bild, så måste de åtminstone motivera detta. Inte bara vara högljudd och hota.
Ett jag till att bli fotograferad, platsen för bilden, klädsel på kvinnan och och hotet att jag skall ringa min pappa om du inte radera bilden är en intressant kombination som hör till kontext.
Att pappan dessutom hotade polisanmäla fotosidan.se tycker jag spär på bilden av arrogans ännu mer.
I alla fall får vi en intressant diskussion som handlar om något annat än Canon-Nikon-Pentax etc .........
swedishrico
Medlem
Så här uppfattade jag det...
Jag såg ett inlägg här på fotosidans om några som tänkte plåta lite på stan. Jag tänkte att det kunde vara kul och begav mig till den bestämda mötesplatsen och träffade den nu aktuella trådskaparen tillsammans med tre-fyra ytterligare personer. Jag frågade om det var ett öppet arrangemang och om det var ok att hänga på, vilket det var.
Efter att ha promenerat ngn timme kom vi till Östermalmshallen. Jag stod precis bredvid trådskaparen när en ung kvinna kom fram och sa att hon hade ångrat sig och bad personen att radera bilden. Jag blev mycket förvånad när fotografen tvärt bemötte detta med; Nej! Jag såg att kvinnan också blev förvånad av det kategoriska bemötandet. Hon bad ytterligare en gång om att fotografen skulle ta bort bilden för hon ville verkligen inte vara med på bilden. Detta bemöttes än en gång med ett tvärt nekande. Först därefter sa kvinnan att hon då tänkte kontakta sin pappa. Kvinnan gick därifrån. På vägen ut såg jag att trådskaparen noterade att flickan stod vid en person som uppenbarligen var pappan. På vägen ut bytte trådskaparen ut sitt minneskort.
Väl ut på gatan hann familjen upp trådskaparen ungefär samtidigt som jag själv kom i fatt. En kvinna, den fotgraferades mor, vände sig till fotografen och sa att hennes dotter hade bett att bilden skulle raderas och att hon var orolig för var bilden skulle hamna. Hon bad också att bilden skulle raderas eftersom det var jobbigt för dottern. Trådskaparen frågade vem han talade med, varpå kvinnan blev lite irriterad och sa att hon var kvinnans mamma. Trådskaparen uppgav sitt namn. Kvinnan frågade igen om bilden, vilket trådskaparen bemötte med att räcka ut handen och fråga efter kvinnans namn. Kvinnan avböjde att ta fotografen i hand utan klargjorde att hon hellre ville hellre ha besked om bilden. Först nu stämde mannen in i frågandet om bilden. Som svar visade trådskaparen upp kameran och att det inte fanns ngn bild. Kvinnan frågade om bilden var raderad, vilket besvarades med; som du ser har jag ingen bild här. Kvinnan konfirmerade det hela med att säga så då kan vi lita på att bilden inte kommer att publiceras. Fotografen svarade ånyo, jag har inte bilden och höll fram kameran. Med detta lät sig paret nöja.
Efter det att paret hade gått vände sig trådskaparen till mig och sa med ett belåtet flin att han hade bytt minneskort. Jag sa att jag hade noterat detta och sa också att jag tyckte att han hade handlat fel. Jag sa att jag var införstådd med att han hade rätt att ta bilden och att han också hade rätt att spara den men att jag tyckte att det var fel att behålla bilden när nu kvinnan inte ville att bilden skulle finnas kvar och då hon (med rätta som det har visat sig) oroade sig för att bilden skulle publiceras.
Efter fotopromenadens slut samlas tydligen den här gruppen fikar, och kikar på de tagna bilderna etc. Vid fikan återgav trådskaparen närmast skrytsamt hur han hade bytt minneskort och vilselett familjen genom att svara så att de trodde att bilden hade raderats. Inställningen hos flera i gruppen, de som sa något, var att hon fick skylla sig själv, att fotografer har en laglig rätt, etc etc. Jag orkade inte redogöra för min inställning en gång till utan valde att istället ganska snart lämna fikastunden.
Innan jag gick blev jag ombedd att lämna ett förslag på ämne för nästa träff. Inspirerad av vad jag hade varit med om blev mitt förslag "Bad Taste".
Enda anledningen till att jag nu skriver detta är för att jag tycker att trådskaparen inte på ett korrekt och sanningsenligt sätt återger vad som egentligen hände. Jag gör mig inga illusioner om att trådskaparen tar några intryck av vad min uppfattning i sak är eller att han ska omvärdera sin uppfattning om att det finns en annan rätt än den som lagstiftaren har givit oss som tycker det är kul att fotografera. Det känns emellertid onödigt att så många människor engagerar sig och diskuterar den här saken utan att känna till de faktiska omständigheterna.
Jag såg ett inlägg här på fotosidans om några som tänkte plåta lite på stan. Jag tänkte att det kunde vara kul och begav mig till den bestämda mötesplatsen och träffade den nu aktuella trådskaparen tillsammans med tre-fyra ytterligare personer. Jag frågade om det var ett öppet arrangemang och om det var ok att hänga på, vilket det var.
Efter att ha promenerat ngn timme kom vi till Östermalmshallen. Jag stod precis bredvid trådskaparen när en ung kvinna kom fram och sa att hon hade ångrat sig och bad personen att radera bilden. Jag blev mycket förvånad när fotografen tvärt bemötte detta med; Nej! Jag såg att kvinnan också blev förvånad av det kategoriska bemötandet. Hon bad ytterligare en gång om att fotografen skulle ta bort bilden för hon ville verkligen inte vara med på bilden. Detta bemöttes än en gång med ett tvärt nekande. Först därefter sa kvinnan att hon då tänkte kontakta sin pappa. Kvinnan gick därifrån. På vägen ut såg jag att trådskaparen noterade att flickan stod vid en person som uppenbarligen var pappan. På vägen ut bytte trådskaparen ut sitt minneskort.
Väl ut på gatan hann familjen upp trådskaparen ungefär samtidigt som jag själv kom i fatt. En kvinna, den fotgraferades mor, vände sig till fotografen och sa att hennes dotter hade bett att bilden skulle raderas och att hon var orolig för var bilden skulle hamna. Hon bad också att bilden skulle raderas eftersom det var jobbigt för dottern. Trådskaparen frågade vem han talade med, varpå kvinnan blev lite irriterad och sa att hon var kvinnans mamma. Trådskaparen uppgav sitt namn. Kvinnan frågade igen om bilden, vilket trådskaparen bemötte med att räcka ut handen och fråga efter kvinnans namn. Kvinnan avböjde att ta fotografen i hand utan klargjorde att hon hellre ville hellre ha besked om bilden. Först nu stämde mannen in i frågandet om bilden. Som svar visade trådskaparen upp kameran och att det inte fanns ngn bild. Kvinnan frågade om bilden var raderad, vilket besvarades med; som du ser har jag ingen bild här. Kvinnan konfirmerade det hela med att säga så då kan vi lita på att bilden inte kommer att publiceras. Fotografen svarade ånyo, jag har inte bilden och höll fram kameran. Med detta lät sig paret nöja.
Efter det att paret hade gått vände sig trådskaparen till mig och sa med ett belåtet flin att han hade bytt minneskort. Jag sa att jag hade noterat detta och sa också att jag tyckte att han hade handlat fel. Jag sa att jag var införstådd med att han hade rätt att ta bilden och att han också hade rätt att spara den men att jag tyckte att det var fel att behålla bilden när nu kvinnan inte ville att bilden skulle finnas kvar och då hon (med rätta som det har visat sig) oroade sig för att bilden skulle publiceras.
Efter fotopromenadens slut samlas tydligen den här gruppen fikar, och kikar på de tagna bilderna etc. Vid fikan återgav trådskaparen närmast skrytsamt hur han hade bytt minneskort och vilselett familjen genom att svara så att de trodde att bilden hade raderats. Inställningen hos flera i gruppen, de som sa något, var att hon fick skylla sig själv, att fotografer har en laglig rätt, etc etc. Jag orkade inte redogöra för min inställning en gång till utan valde att istället ganska snart lämna fikastunden.
Innan jag gick blev jag ombedd att lämna ett förslag på ämne för nästa träff. Inspirerad av vad jag hade varit med om blev mitt förslag "Bad Taste".
Enda anledningen till att jag nu skriver detta är för att jag tycker att trådskaparen inte på ett korrekt och sanningsenligt sätt återger vad som egentligen hände. Jag gör mig inga illusioner om att trådskaparen tar några intryck av vad min uppfattning i sak är eller att han ska omvärdera sin uppfattning om att det finns en annan rätt än den som lagstiftaren har givit oss som tycker det är kul att fotografera. Det känns emellertid onödigt att så många människor engagerar sig och diskuterar den här saken utan att känna till de faktiska omständigheterna.
Senast ändrad:
Kijana
Aktiv medlem
Alla är vi ju olika bra att ta den typen av diskussioner på plats, och förstås kan både värdet av bilderna och hårdheten på motståndet skilja sig åt. Israeliska säkerhetstjänsten hade jag nog inte varit så kaxig mot... Å andra sidan, hade jag varit där i Eilat och fotat bilar med ett journalistiskt uppdrag så hade jag nog också kunnat stå på mig.
Med andra ord, när det gäller beskrivningen i inlägget om händelsen så hade jag mycket väl kunnat göra samma sak.
Tycker dock att familjens argumentation haltar på ett par punkter. Jo, man kan ha funderingar på var bilder hamnar, men måste man vara så fylld av fördomar mot sina medmänniskor och fotograferande sådana så att man direkt associerar fotografering till vedervärdiga sammanhang som man inte vill figurera i. Jag kan ju tycka att dottern borde ha koll på hur hon "agerat" i någon bild och med det inse att en sådan bild är harmlös.
För det andra verkar familjen dra den lika felaktiga slutsatsen att en tagen bild också är en publicerad bild.
95 procent av bilderna raderas ju ändå i och med att de inte bedöms vara bra nog att ligga på hårddisken. Förmodligen var detta en sådan bild.
MattiasL
Aktiv medlem
Oavsett vilken version av förloppet som ligger närmast sanningen, så blir jag inte förvånad av en sådan berättelse. På senare tid tycker jag att språket i gatufotografisammanhang har vridits mot att bli något av en tävling i hänsynslöshet, där Bruce Gildens blixt i ansiktet på halvmetersavstånd har blivit ett ideal.
Återigen, så kan fotografi vara en ytterst aggressiv handling, och det måste vi förstå och förhålla oss till. Vi tar faktiskt något av vår omgivning, men vi har också möjlighet att ge något tillbaka genom att låta människor bli sedda, ta en pratstund, respektera våra medmänniskor mer än lagen kräver, vara generös. Jag har svårt att finna en glädje i en bild som jag vet att den fotograferade inte tycker om.
Återigen, så kan fotografi vara en ytterst aggressiv handling, och det måste vi förstå och förhålla oss till. Vi tar faktiskt något av vår omgivning, men vi har också möjlighet att ge något tillbaka genom att låta människor bli sedda, ta en pratstund, respektera våra medmänniskor mer än lagen kräver, vara generös. Jag har svårt att finna en glädje i en bild som jag vet att den fotograferade inte tycker om.
MattiasL
Aktiv medlem
Fast nu publicerades den enligt uppgift, tvärtemot vad som utlovats. Det är inte schysst.
Sen är det förstås svårt att säga något om hur inblandade agerat när man inte varit med själv. Utifrån de berättelser som kommit fram här, kan jag förstå att familjen blir upprörd, inte på grund av den eventuella faran med att bli fotograferad, för den bör vara ganska minimal, men utifrån det faktum att en person inte respekterar deras önskan.
Casimir
Aktiv medlem
Dina bilder på samtal
Har vi möjlighet att få se dina bilder från fotoprommenaden? Som jag uppfattade det så tog du också en del bilder på främmande människor.
Har vi möjlighet att få se dina bilder från fotoprommenaden? Som jag uppfattade det så tog du också en del bilder på främmande människor.
Senast ändrad:
Casimir
Aktiv medlem
Andra bilder samma dag
Innan vi kom dit var vi i Humleträdgården och tog en del bilder där, eller hur?
Kommer du igår den yngre mannan med solglasögon som var där med sin sambo/fru samt barn och tittade på killarna som åkte skateboard? Jag frågade honom om jag fick ta en bild på honom, och han svarade nej, vilket gjorde att jag inte tog någon bild på honom.
Vi pratade sedan en stund och innan vi gick vidare frågade jag igen om det var OK och nu sade han ja och jag fick några bilden i solljuset mitt på dan. (Tyvärr var ljuset för hårt)
Stämmer det med din minnesbild?
Innan vi kom dit var vi i Humleträdgården och tog en del bilder där, eller hur?
Kommer du igår den yngre mannan med solglasögon som var där med sin sambo/fru samt barn och tittade på killarna som åkte skateboard? Jag frågade honom om jag fick ta en bild på honom, och han svarade nej, vilket gjorde att jag inte tog någon bild på honom.
Vi pratade sedan en stund och innan vi gick vidare frågade jag igen om det var OK och nu sade han ja och jag fick några bilden i solljuset mitt på dan. (Tyvärr var ljuset för hårt)
Stämmer det med din minnesbild?
Matte_J
Aktiv medlem
Det verkar som om de stolta kämparna för fotografens rätt och yttrandefrihet anpassar sig efter omständigheterna. När det är en ung tjej som ber att bilden ska raderas så flinar de och säger tvärt nej. Om en kille ur Bandidos eller den israeliska säkerhetstjänsten ber om samma sak är svansföringen tydligen inte lika hög.
Att bilden i det aktuella fallet inte raderades berodde alltså direkt på att det var en ung tjej som bad om att den skulle raderas.
Mandom, mod och morske män, inte sant!
Att bilden i det aktuella fallet inte raderades berodde alltså direkt på att det var en ung tjej som bad om att den skulle raderas.
Mandom, mod och morske män, inte sant!
Kijana
Aktiv medlem
Där är vi eniga.
swedishrico
Medlem
Det är korrekt, jag tog bilder av främmande människor. Ingen av de personerna bad emellertid mig radera bilderna (vilket jag i så fall skulle ha gjort) och jag har heller inte publicerat några av bilderna.
När det gäller din fråga om du kan få se mina bilder så måste tyvärr svaret bli nej.
swedishrico
Medlem
Vad jag uppfattade var att en kvinna sa till sin man; men nu blir de (parets barn) fotograferade i alla fall. Jag förstod då att någon tidigare hade frågat om att få ta en bild. Jag uppfattade inte vem och jag kan inte uttala mig om ifall du tog någon bild av vare sig barnen eller någon man i solglasögon eller inte. Jag ser heller inte hur detta är relevant för diskussionen om flickan som bad om att få sin bild raderad.
nopl
Aktiv medlem
Du uppträder likadant under hot om våld som annars? Wow.
Stress, som i det här fallet när en vilt främmande människa ställer krav på att du aktivt ska göra något, orsakar beteenden som kan tolkas som andra. Flin och skratt och diskussioner som kan uppfattas som överlägsna är ett sätt att bearbeta en situation.
Och så här lite på sidan, att pjoska med halva befolkningen för att dom föddes med bröst är inte jämställt och beundransvärt. Snarare tvärtom.
Casimir
Aktiv medlem
Jag finner det i högsta grad relevant eftersom jag frågade honom, han sade nej och då tog jag ingen bild. Tycker du att det finns en logik i mitt resonemang?
swedishrico
Medlem
Möjligen agerade du på ett visst sätt i fråga om mannen och hans barn och respekterade hans ”nej”, jag vet inte för jag såg inte det. Du respekterade emellertid verkligen inte flickans önskemål. Jag uppfattade det dessutom som att du var otrevlig mot flickan och hennes familj. Jag hörde dig heller aldrig hånfullt stoltsera om hur du lurade någon annan än flickan och hennes familj.
Jag förstår därför inte relevansen eller vari logiken skulle bestå.
Senast ändrad:
ziggys
Aktiv medlem
Och så här lite på sidan, att pjoska med halva befolkningen för att dom föddes med bröst är inte jämställt och beundransvärt. Snarare tvärtom.[/QUOTE]
Psst.. nu ska jag berätta en liten hemlis. Typ hela befolkningen föds utan bröst, sedan sådär efter 11-12 år utvecklar ca halva befolkningen bröst av olika storlek och form. Det är det lag på. Naturlag..
Psst.. nu ska jag berätta en liten hemlis. Typ hela befolkningen föds utan bröst, sedan sådär efter 11-12 år utvecklar ca halva befolkningen bröst av olika storlek och form. Det är det lag på. Naturlag..
