Vad innebär det att vara ambassadör för ett märke?

[Sten-Åke Sändh]

Man kanske ska kalla det för vad det egentligen är; marknadsförare.

Det är mer mångfaceterat än så. Det kan exv. vara en väldig skillnad på exv. en produktchef som ansvarar för att förmedla tillverkarnas marknadsföring till återförsäljare och i förlängningen deras slutkunder och rena teknikambassadörer. De senare förmedlar ofta teknikorienterad info på en helt annan nivå i jämförelse med rent köp och säljfolk. Visst fungerar även de senaste som säljstöd men de kommer in när den rena brand- och produktförsäljningen inte räcker till exv. när man står inför auditorier som kräver mer och djupare kunskap än det vanliga marknadsblajet ger. I mindre företag kan det vara så att man tvingas förena dessa roller.

De minnen jag har som tekniskproduktchef för Microsoft på 90-talet hos Nordens då största distributör Esselte och senare Scribona är att vi dubblerade. Jag ansvarade för tekniskt säljstöd vår tekniska MS-support och för det vanliga marknadsblajet stod en mer marknadsorienterad person som jobbade mot marknadskommunikationsfolket som gjorde utskick och senare även designade vår elektroniska kommunikaton. Vi jobbade väldigt tätt med Microsoft och deras produkchefer som jag hade att göra med var alla ytterst ytterst kompetenta och proffsiga. Det min företrädare på Esselte, som just gick till Microsoft, inte visste om den tidens utvecklingsverktyg i allmänhet och Microsofts programspråk och kompilatorer i synnerhet var nog inte värt att veta.

Här har du ett bra exempel på vad Mark Galer kan tillföra och här gäller det en av alla funktioner många killgissare ofta missar:

Det är rätt långt från det Sony-marknadsblaj som även FS får betalt för att eka.

 

[Calle S]

Det är mer mångfaceterat än så.

Nej det är det inte. Det är fraser och formuleringar man använder för att undvika ord som sponsring och marknadsföring eftersom de kan ha en negativ effekt på människor.
Det är ett sätt att marknadsföra produkter, punkt slut.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej det är det inte. Det är fraser och formuleringar man använder för att undvika ord som sponsring och marknadsföring eftersom de kan ha en negativ effekt på människor.
Det är ett sätt att marknadsföra produkter, punkt slut.

Det är en jäkla skillnad på en vanlig marknadsmupp och en teknikambassadör som Galer. Galers insatser och hans likars är ju mest intressanta för de som redan köpt in sig i plattformarna och är intresserade av att verkligen dra nytta av det de köpt. Det är stor skillnad mot de renodlade marknadsmupparna som arbetar för att få folk att köpa in sig i plattformarna. De senare är jag helt ointresserad av men teknikambassadörerna har jag haft stor nytta av ibland och varför ska jag tacka nej till den kunskap de kan ge bara för att jag bestämt mig för att dissa dem redan innan jag hört vad de ev. kan tillföra. Jag skiter fullständigt om en ambassadör är betald av en tillverkare så länge han ger mig någåt.

Jag kan ta ett annat exempel: Capture One kan vara mycket svårt att killgissa och jag hade aldrig lyckats snubbla över hur "dodge and burn" funkar fullt ut i CO med killgissning. Hur smart är det som CO-användare att avstå från deras ambassadör Alexanders instruktionsvideos bara för att man bestämt sig för att han är en föraktlig betald lögnare innan han ens fått en chans att bevias motsatsen. Det är fritt för alla att leva i självpåtaget mörker om man vill men de flesta som inte är fullständigt fast i fördomarnas mörker väntar med sina omdömen tills de hört vad de har att säga.

Världen är sällan så endimentionell som både du och Jonas försöker göra den i er iver att göra den greppbar. Lyckligtvis är finns det många fler nya nyanser än så och det är det foto ytterst handlar om. Synd om er att ni verkar tappat er nyfikenhet och bara verkar leva i det monokroma. Jag tror att ni riskerar att stå kvar där på perrongen i regnet - förbannade på allt - när tågen till alla kul insikter och nya intressanta vyer gått. Jag tror ni riskerar att få ett mycket tråkigare och mer okunigt liv än ni behöver med alla dessa fördomar. Är det verkligen så ni vill ha det?

 

[Calle S]

Jag tror ni riskerar att få ett mycket tråkigare och mer okunigt liv än ni behöver med alla dessa fördomar. Är det verkligen så ni vill ha det?

Att någon kallar sig ambassadör är en sak; personen kan med all säkerhet ha integritet i sitt fotograferande eller vilket område det berör.

Men hur det än etiketteras ska man alltid minnas att det handlar om att sälja produkter eller tjänster.

 

[fotobollfoto]

Att någon kallar sig ambassadör är en sak; personen kan med all säkerhet ha integritet i sitt fotograferande eller vilket område det berör.

Men hur det än etiketteras ska man alltid minnas att det handlar om att sälja produkter eller tjänster.

Jag ser det som att det finns en flytande gräns mellan fanboys och betalda ambassadörer.
Längst ut i ena kanten finns de frälsta som gör allt de kan för att övertyga resten av världen att just deras eget val är det enda rätta. Allt baserat på en närmast religös övertygelse.
I andra extremen står de som egentligen inte bryr sig om vilket märke eller produkt de framhäver, så länge de får relevant materiell ersättning för sin insats. Och som sagt en glidande skala däremellan.
Över hela skalan går det fint att byta objekt för sin dyrkan/predikan. Ingenting är heligt för evigt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Att någon kallar sig ambassadör är en sak; personen kan med all säkerhet ha integritet i sitt fotograferande eller vilket område det berör.

Men hur det än etiketteras ska man alltid minnas att det handlar om att sälja produkter eller tjänster.

Det är nog mindre problem med öppet flaggade "ambassadörer" än med "influencers" som försöker flyga under radarn som "din kompis". Tillverkarnas marknadsfolk vet ju sedan länge att påverkan från kompisar är betydligt effektivare än det mesta i marknadsföringsväg.

När det gäller foto är det ett mycket större problem med denna "undervegetation" av förment fristående "reviewers" som lever på klick.

Bara för att ta ett exempel, så kan vi ta alla positiva ""reviews" som kom om Sigmas adapter för Canon EF till Sony E. Den var sååå jäkla usel och borde aldrig fått säljas. Den klarade inte ens att sätta fokus på ett stilleben. Satte man den på följande AF så förde den sånt liv att den gjorde all video obrukbar. Inte enbart för att den var högljudd i sig utan för att den aldrig hittade jämviktsläge i fokus utan istället konstant mikrojobbade så att det lät som ett överslag i något gammal elproppskåp.

Märkligt nog fick denna MC-11 adapter ett mycket positivt mottagande och den såg bra ut på pappret för den stödde Sonys alla då nya fokusfunktioner och den var på pappret dessutom avsevärt billigare än det enda alternativet Metabones. Jag förstår än idag inte att en del högprofilerade Canon-yrkesfotografer som uppenbarligen använde den praktiskt i "reviews" inte märkte dessa problem (Jason Lanier m.fl.). Även Mars Lillnor som då använde Canon 80D parallellt med Sony hade exakt samma problem som jag. Jag testade massor med Canon-glas med flera x av adaptern hos Scandinavian med samma usla resultat. Det ska också sägas att Scandinavian tog tillbaka skräpet utan några vidare piruetter.

Så problemet med betalda megafoner i olika former tycker jag främst är två:
Det första och det vanligaste men möjligen mer harmlösa är okunnigheten hos de som åtminstone försöker. Det värsta är de som bara ekar förträfflighet men inte ens testat grejorna, för jag har svårt att se att inte vem som helst här på FS som provat denna adapter skulle uppdagat exakt samma problem som de jag och Mats uppdagade.

Det hela kostade oss inga pengar i slutänden men stort huvudbry, massor med tekniskt usla bilder och massor med tid. Problemet med detta exempel är också att det visar på att källkritik inte alltid räcker för att skydda en från blindskären när dessa "reviewers" sjunger 100% i kör. Där hjälper nog bara allmänhetens betatestande och det är även bara detta som avslöjar ett annat grundproblem med kamerautrustning och det är den usla eller obefintliga slutkontroll som tillverkarna verkar ha satt i system och som avslöjats gång på gång på gång - ingen nämnd och ingen glömd. Canon har möjligen diskuterats mest här på FS och det är förmodligen lite orättvist för jag tror inte de varit sämre än någon annan bara att de sålt så mycket mer än någon annan tillverkare. Jag har haft mina beskärda del av problem med både kamerahus och objektiv från både Minolta, KonicaMinolta, Tamron i alla dessa fall flera ggr om i varje fall och detsamna gäller Sony.

Det märkliga är att det inte varit ett dugg bättre med premiumgrejer än med billigare konsumentgrejor, för min del har det snarare varit precis tvärtom.

 

[Bengf]

Ja nu har huvudfrågan utvecklats till ett annat spår, fanboy, religiös fanatism osv. för många unga deltagare i tråden kanske. Mins Canon driver i elektronlador förr med röda fina tröjor på sig och stora pappskyltar som man snubblade på, skickliga övertygande pratade dom på och vände sig ofta till grabbar som kom in, Canon var förbålt skickliga med sin reklam, lade ut stora pengar och jättestor framgång hade dom som visat sig genom åren. Järegård och Krok var väl prisbelönta med sin skickliga Flora reklam på Bio, tror jag först 20 år senare provade en Flora ask, blev inte jättenöjd precis. Ambassadörer får nog tas som dom är, allt är inte galet man kan få fina tips helt klart. blir nog mera irriterad på vidlyftiga journalister med saftiga rubriker.

 

[jonas18z]

Här har du ett bra exempel på vad Mark Galer kan tillföra och här gäller det en av alla funktioner många killgissare ofta missar:

Det är rätt långt från det Sony-marknadsblaj som även FS får betalt för att eka.

Visst säger jag inget emot att han kan ställa in auto ISO:n problemet är snarare att om du är köpt av sony så har jag svårt att lita på allt han säger och särskilt tydligt blir det på testerna som tappar all trovärdighet så fort han börjar prata.

 

[acke]

Här har du ett bra exempel på vad Mark Galer kan tillföra och här gäller det en av alla funktioner många killgissare ofta missar:

Det är rätt långt från det Sony-marknadsblaj som även FS får betalt för att eka.

Om det där är ett bra exempel, då stärker det min uppfattning om ”ambassadörer”. Videon på 27 minuter är ju ett riktigt sömnpiller. Jag hade lärt mig samma sak på betydligt kortare tid genom att skumma igenom en manual. Mark Galer är förmodligen en skicklig fotograf, men som ”ambassadör” har han inte mycket att tillföra, vad jag kan se.

 

[Sten-Åke Sändh]

Om det där är ett bra exempel, då stärker det min uppfattning om ”ambassadörer”. Videon på 27 minuter är ju ett riktigt sömnpiller. Jag hade lärt mig samma sak på betydligt kortare tid genom att skumma igenom en manual. Mark Galer är förmodligen en skicklig fotograf, men som ”ambassadör” har han inte mycket att tillföra, vad jag kan se.

Du har nog tyvärr missat hela grejen med vad han faktiskt säger. Förmodligen orkade du inte lyssna bara och det var kanske synd för möjligen missade du då möjligheten att testa en av Sony-kamerornas viktigaste funktioner och tyvärr tror jag både du och andra precis som jag skulle missat den trots att du ev. orkat läsa manualen. Tyvärr är Sonys manualer rätt usla. I det fallet tror jag mer på video för "Auto ISO min Shutter Speed" är en funtion som är rätt komplex.

Detta pekar ju bara på ett annat problem idag, nämligen att dagens yngre generationer med början med 80-talisterna som jag själv undervisade på 80-talet aldrig riktigt lärde sig begripa att allt läsande kommer med ett krav, d.v.s. att man faktiskt måste lägga ner den tid för att kunna lära sig saker. Det finns tyvärr inga genvägar - inte ens om man kollar på video ibland. På åttiotalet talade man om "funktionella analfabeter" och det syftade inte på att folk inte kunde läsa i sig utan istället på att man var oförmögen att ta till sig den information som krävs för att man ska kunna vara ett subjekt i samhället och i sitt eget liv och inte ett inkapabelt objekt som inte själv kan styra sin egen framtid. Din text andas tyvärr att du har svårt att ta till dig ens den information som riktar sig till en bred allmänhet.

Den info du har svårt att ta till dig är ingenting i jämförelse med vad 70-talets studenter hade att hantera. Om du vill få en liten inblick i vad studenterna läste på den tiden så kan du låna "Dikt och tanke" och "Dikt och data" på biblioteket. Inte många bildrr i de böckerna, nästän bara ren massiv text som skulle vara helt omöjlig idag på landets gymnasier. Innehållet i de volymerna klarar de knappt på universiteten idag i Sverige.

Den förflackningen har vi hamnat i idag är rätt sorglig och den bådar inte särskilt gott för Sverige. På 80-talet läste man ofta ca 1000 sidor på en 5 poängskurs på universiteten och det avhandlades på en månad och sedan blev det prov på allt. I Singapore, Kina och Taiwan pluggar eleverna stenhårt idag för att säkra en framtid i en globaliserad framtid och i kravlösa söndercurlade Sverige lallar vi på som vanligt och curlar vidare, helt obekymrade om en framtid med stenhårda kunskapskrav.

Skillnaden mellan dagens subjekt i samhället d.v.s. de som faktiskt har ett inflytande och de kunskaper som krävs för att vara just subjekt och inte objekt som driver för vinden är att de lärt sig förstå att all kunskap kommer genom ansträngning och uthållighet och man skaffat sig ett eget driv att lära sig saker genom hårt läsarbete. Att inte ha det drivet i ett modernt kunskapssamhälle är ett svårt handikapp.

Som farfar ser jag som min kvarvarande livsuppgift att få mina barnbarn att fatta just att ingen kunskap är gratis och att hjälpa dem över tröskeln så att de kan bli subjekt i sina egna liv och inte viljelösa objekt utan möjlighet att styra sina egna liv, att åtminstone försöka stimulera till ett livsviktigt livslångt lärande och ett eget kunskapsdriv. Den hjälpen fick aldrig jag men jag har alltid haft ett eget driv att lära mig saker och det var ytterst ovanligt i Skärmarbrink söder om Söder där jag växte upp för där rådde närmast en djupt kunskapsföraktande Ronny och Ragge lik raggarkultur. Jeansen långt nere på arslet så man kunde se dalen mellan skinkorna ordentligt var det outtalade idealet.

Man blev hårt retad om man läste och var intresserad av böcker. Att jag inte blev mer kvaddad än jag blev berodde nog bara på att jag var bra både i handboll, fotboll och ishockey. Värre var det för de som inte hade idrotten att gömma sig bakom som jag ändå hade. Det gick tyvärr inget vidare för många av mina barndomsvänner och skolkamrater. Vi var den första generationen som på allvar drabbades av knarket men först rådde stor skepsis mot knarket i Skärmarbrinks "Byhåla": ".... "men vaffan, brass blir man väl inte full av", var en av dåtidens smått antiintellektuella kommenrarer om knarket. Den inställingen skulle tyvärr rätt snart gå över, med känt resultat.

 

[afe]

Ja, det är ju tyvärr så att vi som är yngre än 70 inte klarar att läsa texter som är längre än Twitter (280 tecken). Det är knappt så vi klarar att skriva i forum eller knyta skorna själva heller, men så har vi förstås heller inte jobbat som flygmekaniker eller kärnfysiker. Vi har heller inte så många erfarenheter att skriva om som inte har ett dugg med ämnet att göra. (Jag läser själv något 100-tal nya böcker per år - något för intresseklubben att anteckna.)

Det är synd om oss ynglingar (klarade jag mig under 280 tecken nu)?

 

[Sten-Åke Sändh]

Visst säger jag inget emot att han kan ställa in auto ISO:n problemet är snarare att om du är köpt av sony så har jag svårt att lita på allt han säger och särskilt tydligt blir det på testerna som tappar all trovärdighet så fort han börjar prata.

Vaddå ställa in "Auto ISO:n"? Det låter som att du inte begripit ett enda dugg av det du inte orkat/velat titta på. Du har nog missat poängen återigen p.g,a. dina begränsande fördomar. Om du har svårt att lita på vad han säger för att du har fördomar om att en sådan person som är flaggad som "ambassadör" så tycker jag lite synd om dig. Du kan väl ändå enkelt verifiera det han säger med en egen empirisk kol eller hur?

Det här handlar om att kameran automatiskt (inom ett av dig begränsat intervall) väljer exponeringstid utifrån ditt objektivs aktuella brännvidd
(fast brännvidd eller dynamisk anpassning efter den brännvidd du valt på din zoom) så att du inte riskerar skakosärpa. Det enda du själv behöver välja är bländare. För mig inbebär detta att jag aldrig längre behöver hamna i ett läge där jag behöver stå och fippla med inställningar samtidigt med att bilden ska tas. Jag kan ha total fokus på att komponera bilderna.

Kombinerat med den RAW-konverterare som har marknadedens idag bästa brushantering, så gör denna funktion att jag aldrig numera behöver vara rädd för att ens ta ad hoc-bilder ens när det är verkligt mörkt på höga ISO. Det var alktid ett problem tidigare för mig.

Det kan ju vara så att denna funktionen möjligen inte är för just dig men den har en oerhörd potential för de som förstått att fullt utnyttja den tillsammans med de nya hierarkiska smarta automatiska AF-funktionerna och en riktigt bra RAW-konverterare. Den har i alla fall fullständigt ändrat mitt sätt att fotografera sedan flera år och den har drastiskt förbättrat min timing och mitt bildkomponerande. Jag missar sällan några bilder jag vill ta idag "annat var det förr" och min bildkomposition har drastiskt förbättrats. Jag har i tre olika bloggar beskrivit det jag brukar kalla Sony Click - konfigurationen. Där framgår det väldigt klart vad denna teknik faktiskt kan göra för dig.

Om du vill dissa detta och allt annat som kommer från dessa "ambassadörer" , utan att ens ta dig tid för att förstå, så tror jag du riskerar att begränsa dig, löper risk att bli onödigt korkad övertid och i värsta fall allvarligt påverkar dina möjligheter att utvecklas som fotograf i takt med den tekniska utveckling som sker i våra verktyg. Det här ditt inlägg befäster min bild av att du riskerar att stå kvar där på perrongen när alla andra fattat för längesedan att tåget gått. Idag med den stenhårda konkurrens som finns parallellt med den proletarisering som skett bland fotograferna, så vill det nog verkligen till att man utnyttjar sin teknik till dess gränser om man ska kunna överleva på en alltmer konkurrensutsatt marknad. Det räcker inte att köpa sig en ny fin A1:a, man måste fullt ut förstå hur den funkar också om den ska fullt ut leverera och dagens moderna funktionsspäckade kameror är tyvärr inte helt killgissningsvänliga alla gånger. Det är ett av skälen till att det finns teknikambassadörer.

Även Auto ISO min Shutter Speed är ett verktyg som ytterst sett är till för att rationalisera och effektivisera bildskapandet. Har dagens yrkesfotografer verkligen råd att inte använda det där det fyller sin funktion?

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja, det är ju tyvärr så att vi som är yngre än 70 inte klarar att läsa texter som är längre än Twitter (280 tecken). Det är knappt så vi klarar att skriva i forum eller knyta skorna själva heller, men så har vi förstås heller inte jobbat som flygmekaniker eller kärnfysiker. Vi har heller inte så många erfarenheter att skriva om som inte har ett dugg med ämnet att göra. (Jag läser själv något 100-tal nya böcker per år - något för intresseklubben att anteckna.)

Det är synd om oss ynglingar (klarade jag mig under 280 tecken nu)?

Det finns en omfattande forskning på området Anders och det är synd på riktigt om en del människor som inte riktigt kan ta till sig en samtid som ställer allt högre krav och som helt hämningslöst gynnar de grupper starkt som lever upp till kraven. Ytterst är det detta som ligger i botten på det utanförskap som nu polariserar och trasar sönder samhället allt mer. De som förstår att utnyttja och är öppna för förändringar och orkar läsa och ta till sig krävande information och ser de nya nya möjligheter är vinnarna. De andra kommer tyvärr bli avhängda med allt större och besvärligare sociala konsekvenser som resultat. Om man lyfter blicken det allra minsta idag så är det svårt att missa .

... och ja, det vi pratar om har förstärkts sedan Internet kom och många slutade läsa papperstidningar och böcker och istället började hoppa mellan hypertextlänkarna på nätet - ofta utan några vidare samband. Det är väl känt att både de som skriver och läser böcker idag är kvinnor. Att kvinnorna sedan länge tagit över universiteten är ett välkänt faktum.

.... och ja, sedan 80-talet har barn- och ungdomsskolans böcker kommit att innehålla allt mindre text och allt mer bilder - i den mån skolorna överhuvudtaget köper in några läromedel. Att avstå från det har ju även det blivit ett sätt att minska kostnaderna och generera högre avkastning till skolornas ägarkoncerner. Även detta ställer ökande krav på ett eget läsdriv hos eleverna.

Det är just denna utveckling som nu gjort att det nu tagits olika steg för att främja barns och ungdomars läsning. Det är många idag som är oroliga för den utveckling vi haft de senaste 30-40 åren. På sikt ser man ett Sverige som tappar momentum, konkurrenskraft och riskerar att få en sämre ekonomisk- och välfärdsutveckling än den vi vant oss vid. Så raljera du men tyvärr kommer nog inte det hjälpa särskilt mycket. De här problemen är här och nu sedan länge, det är bara det att vi valt att ignorera dem alltför länge.

Om du orkar läsa den mycket påläste Yuval Noah Harraris "21 tankar om det 21:a århundradet" så har du ett antal uppslag som nog kan förskräcka många politiker och samhällsplanerare. Inte minst automationen och AI är man rädd för kommer, i allt högre grad, göra mängder med jobb obsoleta och mängder med människor överflödiga i allt utom som konsumenter i bästa fall. I värsta fall kommer de inte ha mycket att bidra med ens som renodlade konsumenter. Även arbeten som man hittills trott varit omöjliga att automatisera kommer påverkas. Hur många chaufförsjobb hotas av självkörande bilar och bussar och flygplan. Vad innebär det exv. för samhällsstabiliteten när alla de invandrare som jobbar där idag inte längre behövs. Hur många butiksjobb är på väg bort när kassörskorna ersätts. I Sverige idag sägs det bara finnas ca 2% jobb som inte kräver någon mer specialiserrad kunskap och utbildning. Sverige är redan idag extremt där.

 

[sb12]

.

…Detta pekar ju bara på ett annat problem idag, nämligen att dagens yngre generationer med början med 80-talisterna som jag själv undervisade på 80-talet aldrig riktigt lärde sig begripa att allt läsande kommer med ett krav, d.v.s. att man faktiskt måste lägga ner den tid för att kunna lära sig saker. Det finns tyvärr inga genvägar - inte ens om man kollar på video ibland. På åttiotalet talade man om "funktionella analfabeter" och det syftade inte på att folk inte kunde läsa i sig utan istället på att man var oförmögen att ta till sig den information som krävs för att man ska kunna vara ett subjekt i samhället och i sitt eget liv och inte ett inkapabelt objekt som inte själv kan styra sin egen framtid. Din text andas tyvärr att du har svårt att ta till dig ens den information som riktar sig till en bred allmänhet.
.

Hur går dina teorier ihop med att vi aldrig tidigare har haft en större andel högutbildade personer i Sverige?
De extremt läskunniga personerna du refererar till, var ju till antalet rätt få om man jämför.

 

[Bengf]

Mark Galer har tyvärr en väldigt entonig tröttande röst, är en konst detta att tala till publik också så man inte somnar i bänkarna, tvivlar inte på att Mark kan ha bra grejer att berätta. Nilsson på gamla Foto mins jag försökte hjälpa till med förklaringar att ställa in dom populära Canon kamerorna för bästa Jpeg-bilder, han förklarade dom olika Case-lägen som Canon var tidiga med också i dyrare modeller, färdiga anpassade fönster för olika autofokus situationer. Nilsson var skicklig på detta tillika så är Agfors också.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hur går dina teorier ihop med att vi aldrig tidigare har haft en större andel högutbildade personer i Sverige?
De extremt läskunniga personerna du refererar till, var ju till antalet rätt få om man jämför.

Det går väldigt väl ihop med den bild jag tecknat ovan. Det är f.ö. inte mina teorier utan en bild som är ordentligt empiriskt underbyggt av mängder med forskning. För de som läser dagens dagstidningar så är inget av detta ens några nyheter. Det är tyvärr mer av en rätt sorglig följetong.

Vad nu är nu egentligen en högutbildad är idag och i förhållande till vad? Tidigare stod "studenten" för något helt annat än den gör idag. Då skiljde man på gymnasier, realskolor och yrkesskolor. Sedan kom LGR (Läroplan för Grundskolan) och grundskolan och LGY för gymnasierna och utbildning efter grundskolans nio år.

Efter det kallades i princip allt som rymts inom gymnasier, realskolor och yrkesskolor för gymnasieutbildning. Det var alltså reformer i god socialdemokratisk anda som syftade till att blurra till de gamla klassmarkörerna i utbildningen och minska klasstigmatisering uttryckt i skolval. Efter det kunde alla "ta studenten" och föräldrarna slapp stå med stigmat att deras telningar bara gick på yrkesskolor, för nu gick de på "någon gymnasielinje istället", som exv. Fordonsteknisk linje eller Bygglinjen. Nytt namn på samma gamla yrkesförberedande utbildningar. Inte ens "de teoretiska gymnasieutbildningarna" stod att känna igen då kunskapskraven nivellerats genom att en större andel av elevkullarna slussades genom dessa.

På 70-talet kom reformer för Vuxengymnasierna och parat med nya antagningsregler som den s.k. 25:4 kvoten, så kunde många som misslyckats i ungdomsskolorna få en ny chans. Man behövde då ha godkänt i matte, svenska och engelska och ha jobbat 4 år. För att särskilt gynna LO-folket så fick särskilda meriter räknas om man varit fackligt aktiv och haft exv. olika meriterande uppdrag. Det kunde vara meriterande även att ha varit ordförande i någon konstig förening - typ småfåglarnas vänner. Hur det underlättade universitetsstudierna är nog oklart. En annan väg in öppnades med högskoleproven.

Många tog sin andra chans för nu fick alla studielån att leva på men tyvärr var det som rektorn på Lärarhögskolan uttryckte det: "många som kände sig kallade men få som var utvalda". Dette ledde tyvärr till otroligt många avhopp och massiv utslagning då många saknade läsdriv och hade dåliga förutsättningar för att klara utbildningarna. En annan effekt var att kraven sänktes på universiteten och det hände också för att universitetens ekonomi vilade på hur många som faktiskt godkändes och "tog examen". Så denna 25:4 satsning som på många sätt var vällovlig kunde mest sammanfattas i : Välkommen hit till universiteten och misslyckas!", för det var så det slutade för många arbetarklasstudenter. Det var ett otroligt svek mot dessa grupper att låtsas att de reella kraven låg på en mycket lägre nivå än de faktiskt gjorde.

Så att det är fler som har en "högre utbildning" idag kan delvis förklaras av att ribborna kom att sänkts överlag och friskolereformen vet man idag har lett till betygsinflation och även den är ett systematiskt självbedrägeri som synas brutalt när den bluffen möter universitetens högre krav trots att de är mycket lägre än de varit tidigare . Idag har vi dessutom fått ett importerat prekariat och en enorm polarisering som vi inte haft motstycke till tidigare. Där har vi fått en massa människor som kommit med allt från ren analfabetism till några få år i någon madrassa eller byskola, dessutom med stora förväntningar som inte har skuggan av en chans att förverkligas i väldigt många fall.

I de fallen hjälper det föga att utbildningen är gratis även på universitetsnivå. De eleverna har en nästan omöjlig uppförsbacke som få klarar av. I de fallen är det inte så svårt att förstå att många unga killar väljer de kriminella gängens och "gatans universitet" och "snabba cash" istället. Även här går det mycket sämre för killarna än tjejerna. För många ambitiösa invandrartjejer ger utbildningen en väg till ett bättre liv och de vet att ta vara på sina möjligheter betydligt bättre än killarna.

 

[fotobollfoto]

Wow, jag tror att vi har en ambassadör för gamla tidens skolform och samhälle här i tråden.

 

[Sten-Åke Sändh]

Mark Galer har tyvärr en väldigt entonig tröttande röst, är en konst detta att tala till publik också så man inte somnar i bänkarna, tvivlar inte på att Mark kan ha bra grejer att berätta. Nilsson på gamla Foto mins jag försökte hjälpa till med förklaringar att ställa in dom populära Canon kamerorna för bästa Jpeg-bilder, han förklarade dom olika Case-lägen som Canon var tidiga med också i dyrare modeller, färdiga anpassade fönster för olika autofokus situationer. Nilsson var skicklig på detta tillika så är Agfors också.

Visst det kan man tycka men de som vill lära sig saker måste alltid jobba med sånt och ställa sig över det som ev. hämmar och stör. Det är just det som är "grit" eller driv. Brist på tålamod och koncentrationsförmåga är även det överrepresenterat bland lågpresterande elever och det kan man åtminstone delvis träna bort. Det är svårt för många som lider av olika diagnoser idag, särskilt som skolorna idag inte alls verkar ha det stöd som man hade förr i form av välutbildade speciallärare. Speciallärare kostar och ska det bli några bra vinster och höga bonusar och utdelningar i de kommersiella skolkoncernerna, så kan man bara inte lägga alltför mycket på sånt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Wow, jag tror att vi har en ambassadör för gamla tidens skolform och samhälle här i tråden.

Nä verkligen inte. Det gamla gymnasiet hade en alldeles för snäv social basför att passa ett modernt samhälle. Problemet var bara att man misslyckades stort med att förbereda en stor del av vad man då kallade "arbetarklassens begåvningsreserv" på de krav som högre studier faktiskt ställer. Man öppnade universiteten utan att säkerställa att de som sökte hade tillräckliga kunskaper och färdigheter. Istället kom man att skapa en rätt stor grupp som misslyckades och som istället för bättre framtidsutsikter mest bara fick en massa studieskulder att betala av tills de fyllt 50 och i värsta fall en ordentligt knäckt självkänsla ovan på det.

 

[acke]

Wow, jag tror att vi har en ambassadör för gamla tidens skolform och samhälle här i tråden.

Ja, svadan och utsvävningarna påminner onekligen om en ambassadör. Frågan är vem som sponsrar? Det kan ju knappast vara en fototillverkare i detta fall.