Mitt första inlägg på forumet, varsågoda
Försöker hålla det i en jämn trött ton, för nu är jag rejält sovsugen.
Varför blir fotografer fotografer?
På grund av att lusten att göra något med fotot, eller är det bara kul att fotografera? Man tänker väl kanske visa upp fotot så som det är taget med sin kamera, eller också fortsätter samtidigt med att raffinera sin teknik. Kanske leka med bilden i photoshop, etc.
Om man ger kameran till någon som aldrig förut har fotograferat och så ska man instruera "hur man ska göra för att ta ett kort", så börjar väl manipuleringen av fotona redan där? Tänk hur naturliga bilderna hade sett ut ifall du aldrig lärde personen något?
Äh. Jag ifrågasätter frågan. Han frågar vad som bör vara tillåtet för att få en så kallad perfekt bild. Jag garanterar att jag och alla andra kommer ha en annan åsikt än vad han har ifråga om vilken bild dom helst, och hur kan man då prata om en perfekt bild? Tänk själv hur känsligt ämne detta egentligen är. När man hittat en riktigt bra bild, en egen eller någon annans, har man inte då fått en alldeles egen relation till den? En relation som är så känslig att man har svårt att berätta/visa bilden för någon annan, eftersom man är så himla försiktig.
Är det inte det man eftersträvar? En ärlig och njutsam relation till ett objekt, i detta fall en bild, som man kan dela med andra och känna att ja så här var det. Man kan nästan känna att det var kameran som utförde arbetet - inte jag. När man pillar för mycket med bilden så blir det plötsligt jag som utför arbetet - inte kameran, och det är först då manipulerandet börjar på riktigt. Då blir det mänskligt drama och skit av bilden. Man ska känna att det var kameran som utförde jobbet, då känns det bäst och det är då det är roligt och det är väl meningen att det ska vara roligt? Annars kan man göra nått annat.
