18.000 steg i stadens heta stenöken

Nya fotoprylar brukar stimulera fotolusten. Min nya Canon Eos R5 går verkligen varm dessa dagar, både bildligt och bokstavligt. Det beror inte bara på att jag ska skriva en recension om kameran och för att det är kul att utforska kamerans möjligheter. Utan också för att den blir rätt varm när man har den påslagen i några timmar en varm sommardag.

Idag har jag varit på Parken Zoo i Eskilstuna för att prova ögon-AF med djur. Och för att det var en aktivitet som passade hela familjen.

Igår tog jag och min trogne följeslagare på gatorna, Joakim K E Johansson, en runda på Stockholms gator trots att klicksilvret låg nära 30 grader och solen inte skuggades av något moln. Han ville prova sin nya Fujifilm X-T4 för gatufoto och jag min Eos R5.

Jag har redan tidigare tagit en runda på stan med nya Eos R5 och R6. Då fotograferade jag mest med den stora ljusstarka normalzoomen RF 24-70/2,8L IS USM. Den här gången monterade jag istället på RF 35/1,8 IS STM Macro som är mitt tänkta gatufotoobjektiv. Det är befriande mycket lättare och kompaktare. 

Gatufoto med telefoto. Bakifrån dessutom. Snacka om No No.

Till Joakims halvallvarliga förfäran hade jag med en telezoom monterat på ett annat kamerahus. Teleobjektiv anses lite fult inom gatufoto. Som om det vore en sport att komma så fysiskt nära sina motiv som möjligt. För mig som sysslar mycket med reportagefotografering är det ett konstigt sätt att resonera på.

Det blir ändå få bilder tagna med telezoomen på gatan eftersom det är svårt att få till den komplexitet i bilderna som jag strävar efter. Det blir mer som att man riktar all uppmärksamhet på en detalj. Det funkar ibland för mig, men oftast inte, och då passar vidvinkeln bättre.

En påtaglig skillnad mot förra gatufotorundan var mängden folk på stan. Då var det inte knökfullt precis, men igår var det ganska öde. Antagligen färre turister och stockholmarna hade bättre saker för sig än att svettas i stan.

Det som dominerade stadsbilden var fotografer. Överallt dök det upp enstaka personer eller grupper med kameror. Förklaringen stavas Stockholm Fotomaraton. 

Jag vet inte vad de hade för ämnen i år, men jag lyckades uppfatta ett: "2020". Ingen aning om hur jag skulle gestalta det temat – men det är väl också därför som jag aldrig deltagit i tävlingen.

Jag tycker faktiskt att det är bra när det är lite glesare med folk på stan. Inte bara för pandemins skull, utan också för att det är lättare att renodla sina bilder - att kunna utnyttja ytor i gaturummet och slippa personer i bilderna som inte tillför något.

Gårdagens runda på stan hade också ett bestämt mål – att hämta ut en fotobok av Roger Thuresson om Hong Kong kring millennieskiftet på Rönnells Antikvariat. Fotojournalisten Lars Dareberg uppmärksammade mig på boken i sin videoblogg. Eftersom Joakim och jag länge pratat om att åka dit och fotografera så köpte jag boken.

Här kommer några fler bilder från rundan:

Vilken bild gillar du bäst?

Gatufoto med Canon Eos R5 och R6

Testet av Canon Ros R5 och R6 fortsätter. Jag tog en tur på stan med R5 och R6 för att se hur kamerorna och mina nya RF-objektiv fungerar för gatufoto och reportage.

Den klassiska brännvidden för gatufoto är 35 mm (för småbild) och jag använder ofta Canon EF 35 mm f/2 IS USM med en 5D Mark IV för gatufoto. Så jag skaffade nya RF 35 mm f/1,8 IS Macro STM till min Eos R5. Jag var lite orolig för att STM-motorn skulle vara lika långsam som i EF 50 mm f/1,8 STM, men jag kunde snabbt konstatera att objektivet fokuserar mycket snabbt. 

När jag köpte objektivet missade jag att motljusskydd inte ingår. Motljusskyddet som säljs som tillbehör är en avskärmande ring av samma typ som finns till pannkaksobjektiven. Eftersom det är 52 mm filtergänga tog jag och skruvade av ett Nikon HN-2 motljusskydd från ett av mina Canon FD-objektiv och skruvade på RF-objektivet.

De lätta R-kamerorna och det här lätta och kompakta objektivet bildar en mycket smidig kombination som man orkar bära runt på i handen timme efter timme. 

Under gårdagens tur på stan blev dock 35:an liggande i väskan. Ibland vill jag ha lite mer vidvinkel. Därför använder jag ofta EF 24-70/4L IS för gatufoto, men någon sådan finns ännu inte i RF-systemet. Dessutom är jag nyfiken på hur min nya RF 24-70/2,8L IS USM presterar. På en R5 blir det lite framtungt, men inte för tungt för att gå runt några timmar på stan med kameran på magen.

På Eos R6 satte jag min nya RF 70-200/2,8L IS USM som väger 400 gram mindre än EF-versionen och i 70 mm-läge är det nästan lika litet som 24-70/2,8:an. 

24-70/2,8 och 70-200/2,8 är en standarduppsättning för yrkesfotografer och jag tar mer än 95 procent av mina uppdragsbilder med dessa. I och med att RF 70-200/2,8 är betydligt lättare än tidigare versioner är det enklare att få jämnvikt när man bär en kamera på varje axel. Någon man uppskattar när man bär runt på kamerorna hela dagarna.

Under turen på stan använde jag nästan bara R5:an med 24-70/2,8. R6:an med telezoomen hängde på axeln nästan hela tiden, vilket inte alls var besvärande tack vare den relativt låga vikten.

Några bilder blev det i alla fall med R6 och RF 70-200/2,8:

Det finns mycket gott att säga om RF 70-200/2,8L IS USM förutom att priset är högt och att man inte kan använda objektivet med telekonvertrar. Fokuseringen är blixtsnabb, skärpan är fantastisk och bakgrundsoskärpan är krämig. Men framförallt är hanteringen smidig tack vare lägre vikt och mindre format. Zoomringen har dock lite lång vridning vilket inte är bra för sportfoto.

Det finns många olika autofokusmetoder att välja mellan i Eos R5 och R6. Lägg tid på att lära dig skillnaderna för att få maximalt ut av din kamera. Med R6 och telezoomen valde jag det motivigenkännande läget med initierad startpunkt i mitten. Då följer autofokusen det motiv man valt oavsett hur man komponerar.

Med R5 och normalzoomen valde jag istället Zon-AF med stor mittzon eftersom jag som regel har huvudmotivet i mitten och ibland tar bilder utan att kolla i sökaren.

Här följer några bilder tagna med Canon Eos R5 och RF 24-70/2,8L IS USM. Först två från Vällingby och resten från centrala Stockholm.

Autofokusen levererade verkligen och objektivet är imponerande skarpt. Ergonomi hos R5 och R6 är väl genomtänkt och fungerar i princip som en Eos 5D Mark III eller Mark IV. Men det har tillkommit en praktisk detalj: en tredje inmatningsratt. Det gör att man alltid snabbt kan ändra tid, bländare och exponeringskompensation.

Den mekaniska slutaren är mycket diskret och i stadsmiljö är den ohörbar i praktiken. Med elektronisk slutare försvinner slutarljudet helt. En nackdel är aningen sämre dynamiskt omfång vid bas-ISO på grund av att kameran då bara lagrar med 12-bitars datadjup. Men vid gatufoto använder man ändå sällan bas-ISO. Det finns en svag tendens till rörelsedistorsion (rolling shutter), men inget jag tror någon noterar. Det är stor skillnad mot Eos R.

I kommande blogginlägg kommer jag att skriva om hur Canon Eos R5 och R6 fungerar vid andra typer av fotografering.

Testet av Canon Eos R5 och R6 har börjat

Det är väldigt mycket snack om Canons senaste kameror och objektiv ute på nätet just nu – och det är inte alls konstigt. De nya kamerorna Eos R5 och R6 är Canons första allvarliga steg in på den heta marknaden för spegelfria fullformatskameror. Har Canon lyckats ta igen Sonys försprång?

De nya långa teleobjektiven RF 600 mm f/11 IS STM och RF 800 mm f/11 IS STM får också stor uppmärksamhet eftersom de är både relativt lätta och billiga. Att nya RF 100-500 f/4,5-7,1 IS USM kommer att prestera bra förväntar sig de flesta – det kostar ju drygt 35 tusen. Men kan de 600:an och 800:an som kostar en tredjedel prestera okej?

Vi har fått in RF 800/11 IS STM för test och kommer att se vad det går för. En första testbild på 1/125 sekund visar att objektivets bildstabilisering fungerar bra.

Canon Eos R5 med RF 800/11 IS STM, 1/125 s, f/11, ISO 640.

Med de här två objektiven används bara objektivets bildstabilisering trots att R5 och R6 är Canons första kameror med inbyggd bildstabilisering (IBIS). Det beror på att bildcirkeln som dessa två objektiv projicerar bakåt bara täcker sensorn precis. Sensorn har alltså inget utrymme att röra sig. 

Men med de flesta andra objektiv så fungerar IBIS. Dessutom i samverkan med objektivets egna bildstabilisering. Här är en bild tagen med Eos R5 och den nya och relativt kompakta och lätta RF 70-200/2,8L IS USM. Bilden är tagen vid 200 mm med 1/8 sekunds exponeringstid.

Handhållet med 200 mm och 1/8 sekund.

Bildstabilisering underlättar även vid panorering och RF 70-200/2,8L har ett särskilt IS-läge för detta. Jag testade detta under ett fotouppdrag i veckan. Bilden är tagen med 1/30 sekund.

Så här i början av ett test handlar det mycket om att få grepp om kamerans alla funktioner och hur man ska ställa in kameran. Jag har exempelvis lärt mig hur jag ska ställa in kamera för att enklast fokusera med manuellt fokuserade Canon FD-objektiv. Just det här FD-objektivet sköter dock den saken själv:

Allt är inte positivt

Det har skrivits många positiva ord om Eos R5 och R6, men även en del negativa om överhettning. Det ska vi naturligtvis särskåda i testet. Men jag har redan hittat en annan sak som inte är helt positiv. Sökaren i R5 har visserligen en högupplöst panel, troligen samma som i Fujifilm GFX 100. Men för att göra kameran liten så har Eos R5 och R6 ett mer kompakt okular som gör det svårare att se sökarbilden. Dessutom blir sökarbilden påtagligt kuddformig av distorsion.

För transparensens skull vill jag berätta att jag själv beställt en Eos R5. Det gjorde jag för över ett halvår sedan baserat på ryktena. Jag använder Canon i mitt jobb som frilansfotograf och har under 25 år byggt upp en mycket stor utrustning med ett 25-tal EF-objektiv. Det har gjort det trögt för mig att byta märke även om jag varit inne på det flera gånger. 

Med Eos R5 ser jag möjligheten att kunna utnyttja de spegelfria kamerornas unika fördelar tillsammans med de objektiv och blixtar med mera som jag samlar på mig under åren. Eftersom porträttfotografering är en stor del av min och många andra frilansares vardag så har jag sett fram emot att få en bra ögon-autofokus. Jag har låtit min son fara runt som en tok framför kameran och jag har tagit detta porträtt på min flickvän med EF 85 mm f/1,4L IS USM. I båda fallen fungerade ögonautofokusen precis så bra som jag hoppades.

Canon Eos R5, EF 85/1,4L IS vid f/1,4, 1/250s, ISO 250.

En annan sak jag sett fram emot är att kunna nyttja de nya RF-objektiven, men det får jag berätta mer om i ett annat blogginlägg.

Gatufoto-lärdomar att lägga på minnet

Det här gatufoto-året har börjat dåligt, riktigt dåligt. Trots att vi är i mitten av juni har jag inte ens varit ute och fotat en handfull gånger. 

Ursäkterna är många och relevanta. Jobb, privatliv och coronavirus har kommit i vägen. Men ändå har det funnits missade tillfällen. Jag har väl blivit biten av latmasken, som min pappa brukade säga. Det är väl i högsta grad mänskligt att vara lite bekväm, men samtidigt har jag insikter som ska kunna motverka den bekvämligheten, nämligen att:

>> Det blir alltid någon bild med "tittvärde" om man tar en rejäl gatufotorunda

Denna insikt leder till nästa slutsats:

>> Man ångrar aldrig en gatufotopromenad

Med dessa tankar i huvudet och driven av ett behov att testa Fujifilm X-T4 i gatumiljö trotsade jag kroppens fysiska och psykiska protester och åkta in till stan för en fotorunda. Min vanlige följeslagare Joakim K E Johansson hade annat för sig så jag gick själv.

Det är bra att gå själv ibland. Åtminstone för mig. Jag hittar då min egen rytm och blir väldigt koncentrerad på att se. Det kan låta som en jakt, och ja - det är en jakt på motiv. Men det är också ett njutbart sätt att uppleva staden. Man blir väldigt närvarande.

Jag valde att inte bara gå i centrum då jag misstänkte att stockholmarna är mer utspridda över staden nu än en vanlig helg. Dels på grund av coronaviruset, men också på grund av högsommarvädret. Vattnet drar. 

Mycket riktigt var det knökfullt i Rålambshovsparken men glest i City. Det senare är faktiskt ingen nackdel. Jag gillar renodlade bilder och en vanlig lördag är det ofta för trångt i City. Folk är helt enkelt i vägen för mina utvalda motiv. 

Tomt i City. Stockholmarna flyr stan och turisterna saknas.

Få resenärer på Centralen, men här är i alla fall en som väckte mitt intressen. Den här unge mannen verkade ha svårt att hitta i storstan.

Kanske lite för sökt. Men lite kul att fota på annat sätt än jag brukar.

Många väktare och poliser i City. Det senare var på grund av risken för att stora demonstrationer utan tillstånd ska hållas. Men det var tomt kring Sergels torg.

När kilometrarna började kännas i benen påmindes jag vad Joakim K E Johansson sagt till mig förra gången vi var ute och fotade på stan. "Du har uppenbart svårt att hålla dig på en plats och vänta in motiven, det syns på dig." 

De trötta benen fick mig till slut att stanna på Sergelgatan och tillämpa Joakims metod:

>> Välj ut en bildmässig plats, håll dig där och vänta ut motiven.

Metoden är smart på två sätt. Dels orkar man inte gå hur långt som helst på en dag. Så genom att ta pauser på bildmässiga ställen orkar man hålla igång längre. Men det är framförallt bra eftersom man ökar chansen att kunna kombinera en intressant plats med en intressant person. När man går runt är det svårare att kombinera person och miljö.

Här kommer en liten bildkavalkad från min utvalda bänk på Sergelgatan där jag satt en kvart:

För omkring en månad sedan var jag ute med Joakim och fotograferade på stan. Han bloggade om saken och konstaterade att gatufoto är passé, man jag hann inte göra det innan det kändes överspelat. Så därför trycker jag in några bilder från den turen av egna dagboksskäl.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Gatufoto med Fujifilm X100V

I lördags var det äntligen dags för årets första gatufotorunda. Även om ambitionen finns, så blir det sällan så mycket fotograferat på gatorna under de mörka månaderna i november till februari.  

Den här gången hade jag med en ny bekantskap och en kär gammal vän, närmare bestämt nya Fujifilm X100V och Joakim KE Johansson.

Man kan inte förvänta sig att få några bra bilder efter en fotorunda på stan, men bara promenaden i sig gör det värt att komma ut. Särskilt när man är i gott sällskap. I det här inlägget visar jag lite fler bilder än jag brukar eftersom det är en intressant testkamera. 

Fujifilm X100-serien är konstruera med gatufoto som huvudfokus. Och det märks, särskilt med X100V som är känns nästan helt komplett som gatufotokamera.

Redan X100F är en väldigt bra kamera för gatufoto, men X100V är ännu bättre med bland annat vädertätning och skarpare objektiv. Jag märkte direkt att X100V är ännu rappare än X100F. Allt går i ett huj.

Vi stötte på fotografen och Fotosidan-medlemmen Simon Johansson i en gränd i Gamla stan. Han fotograferar med en Fujifilm X-Pro2 precis som Joakim.

Porträtt med full bländaröppning. På nära håll med full glugg har objektivet blivit påtagligt skarpare.

Fika på Ritorna har blivit en tradition. Här ställde ögon-autofokusen in skärpan på Joakims ena öga. En smidig funktion.

Nu är det dags att stoppa undan pjäxorna.

Autofokusen är snabb, men inte blixtrande snabb, och klarar av att följa motiv som rör på sig.

Ibland är vidvinkeln (motsvarande 35 mm med småbild) för tajt.