Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

HEMLIGHETEN - KOMMER VI NÅNSIN ATT FÖRSTÅ?

***

Hur långt är det egentligen till horisonten? Vi kan gå eller ta bilen, det spelar ingen roll. Vi lägger meter efter meter, mil efter mil bakom oss men horisonten försvinner gäckande framför oss. Vi lär känna landskap efter landskap, seglar över haven bara för att se den försvinna ut i oändligheten framför oss.

*

Det är bara några andetag som skiljer oss från döden. Ändå förstår vi inte skillnaden mellan det levande och det döda, mellan kroppen och människan. Mellan den ljusa lilla nattfjärilen som trycker sig mot väggen för att undkomma frosten eller den döda och torkade  resten som vi lätt blåser ner från väggen. 

*

Så vet vi alltmer om hjärta och lungor, om blodomlopp och syresättning, om metabolism och om neuroner och neurotransmittorer. Men livet, själva livet - vad är skillnaden mot kroppen? Varför går det inte att återstarta - allt finns ju kvar en stund (jo jag vet, det går en minut, eller två eller tio, men sen då)? En maskin kan plockas isär om den krånglar, så sättas ihop igen och startas om. Vi kan byta njurar och höftleder och sätta in pacemakers - när vi lever. Men varför kan vi inte starta om? Och det spelar ju ingen roll om jag pratar om oss människor eller amöbor eller bakterier - det är skillnad på det döda och det levande . Men vari består skillnaden?

*

Gud kanske någon svarar. Men det tror ju inte jag. 

*

Funderingar kring en nattfjäril på utsidan av det frostade glaset.

Suss gott!

***

Inlagt 2016-10-30 23:22 | Läst 3921 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Ja, vi är många som funderat över denna gåta. I mitt arbete ingick ju att alltid vara medveten om de exakta parametrarna för livets gränser, men det sade ändå inget om det som kan kallas livsanden. Varje elementarpartikel i kroppen byts ut under livet, ändå är den densamma, där finns en ritning, en plan, ett slut, en upplösning, och en återuppbyggnad i något nytt. Av kroppen. Men själen är gäckande, den kan resa om natten, en gång somnar jag och den kommer inte tillbaka.
Livets gåta, många funderar över det men svaren dröjer.
En del säger sig veta, andra gissar och tror.
Kanske får vi svar sedan, då vi gått över gränsen.
Det är mycket vi inte kan förstå eller förhålla oss till. Det gäller väl både avstånden i universum men också avstånden betydligt närmare som dina exempel.
Kanske är det bäst att inte förstå allt.
Mv/G