Kaos

För några veckor sen var det svårt att inte fascineras av alla höstfärger. Nu är nästan vartenda löv fallet och trädens grenar står kala. Olika nyanser av grått dominerar, åtminstone om man inte går i närbild. Vid promenaden häromdagen - jag går i stort sett varenda dag oavsett väder - fann jag mig plötsligt lika fascinerad av alla träd och kala grenar som av färgerna tidigare i höst.

Redan från början fångade mig mönstret av granstammarna med de korta grenarna utan barr

...och när jag lite längre fram möttes av lövträdens totala virrvarr började jag titta lite noggrannare

Än var det som ovan ekarnas mörka silhuetter med knotiga grenar,

än, som nedan asparnas silverglänsande grenverk

Jag tycker det är vackert, och det som slår mig mest är mängden av grenar och hur oerhört ostrukturerat  och formrikt, nästan kaosbetonat, grenverket är 

 När jag vänt och börjar gå skogsvägen tillbaka har jag den nu molnbeslöjade solen i ansiktet och den leriga skogsvägen blänker i motljuset och bilden passar att göra till S/V i LR på enklaste möjliga sätt - jag drar bara ner färgmättnaden i botten.

Så gör jag också med det här lite yngre aspbeståndet 

 Färgerna finns ju trots avlövningen  fortfarande kvar också i skogen vilket  det här svampbeståndet på den sågade björkens snittyta visar

Tydligast blir det om jag går lite närmare, då också formrikedomen åter blir tydlig, men här inte lika ostrukturerad som när jag tittar på grenverken

Överhuvudtaget fascinerar skogen mig och jag tar många skogsbilder för att försöka återge alla stämningar jag upplever

Innan jag är tillbaka går jag över ån där grenarna släpar i vattnet och tillsammans med vågorna bildar myriader med andra mönster

och till sist ser jag bara mönster var jag än tittar!

Härlig promenad var det!