FÖRVANDLINGEN

***
Ingen tycker det är roligt med gamla bilvrak. Det här står på parkeringen vid Risinge kyrka, ingen som åker förbi kan undgå att se den. Särskilt trist tycker jag precis vid kyrkogården, omgiven av en stensatt kant till kyrkogården på ena sidan och en rad korta stenpelare med en vacker tung järnkätting hängande på krönen på andra sidan. Ägarens ansvar om jag inte är felunderrättad. Och om ägaren inte kan identifieras eller vägrar betala då, målvakt kanske? Så småningom blir det väl kommunen eller kyrkan som får göra något. Ursäkta att det blev så många bilder men jag har följt förfallet. Bilderna är från fyra tillfällen. Vi passerar här i princip varje dag. 

*

17.12 första gången jag fotade den. Noterar att fönstren är hela och domkraften på höger sida. Vänster bakhjul är kvar och den lossrivna främre bumpern ligger lös bakom bilen

*

*

28.12, ca 10 dar senare. Bilen är nu kollad av polis/räddningstjänst. Bumpern prydligt uppställd bakom bilen med alla rutor är sönderslagna. Domkraften inte på högersida

*

*

*

4 januari, öppen motorhuv men kollade aldrig om motorn var kvar

*

Idag 24.1  Domkraften på vänster sida och hö bakhjul borttaget, bumpern rått inkörd genom bakrutan, en hel del glassplitter på marken

*

*

*

Undrar hur länge den ska stå där? Gissar att det ändå är vi skattebetalare som får stå för transporten så det är väl lika bra att göra det nu som sen? Jag tror myndigheterna har rätt att flytta/skrota bilar som är att betrakta som vrak. Eller är det nå´n här som är intresserad av att renovera den?

***

HAR VI DET FÖR BRA?

***

Om jag förstått rätt har människan alltid kämpat för att få det bättre. I första hand för sig själv och sin familj, men också den egna byn och stammen och så småningom också för landet och rentav världen. För länge sen handlade det om att få mat för dagen och tak över huvudet. Svält, rovdjur, hetta och köld var reella faror för dom som överlevt barnaåren - barnadödligheten var extremt hög med våra mått. Det har över långa tider gått extremt sakta. Inte mycket hände från generation till generation, eller ens från sekel till sekel. Under dom sista 1000 åren har det börjat ta fart. Boktryckarkonsten, krutet, ångmaskinerna. Vägarna, båtarna. Och under de senaste 150 åren har utvecklingen fullkomligt exploderat. Elektricitet, telegraf och telefon, tåg, bilar och flygplan. Radio och television. Datorer och mobiltelefoner. Nätet. Smittkoppsvaccin, pencillin, strålkniv och individuellt utformad cancerbehandling. Rymdteleskop och marssonder som autonomt tar markprover.

*

Dom stora barnkullarna som ursprungligen funnits hos alla folk, nödvändiga för att få några barn att överleva och ta hand om åldrande föräldrar gav plötsligt starten för en extremt snabb befolkningsutveckling när barnadödligheten sjönk brant. Mat fanns för första gången nånsin att mätta dom allra flesta och mediciner och insikt om hälsosammare livsstil gjorde att parallellt med snabbt ökade barnantal livslängderna började öka nästan lika snabbt. Resultatet blev en oerhört snabb befolkningsutveckling. Från under 1 milliard år 1800 till åtta milliarder idag. Trots den snabba befolkningsökningen har världen generellt aldrig sett lägre barnadödlighet, högre livslängder, större jämställdhet mellan könen och lägre andel svältande än idag.

*   

Men så var det haken då, klimatet. Är vi på väg att underminera grunden för vår egen existens? Är det stopp nu? Ska vi tom backa? Kan alla ha helkaklade badrum och två bilar, åka på semester till Thailand? Och fritidshus?  Eller byta kamera vart femte år och köpa till ny optik? Alla betyder just nu inte varenda en med de saker jag räknar upp, vi har olika områden att lägga pengar på. Men ändå, är det stopp nu, en del är väldigt tydliga med att säga att det måste vi såklart? Och hur ska man stoppa utvecklingen och marknaden? Marknaden är vi ju? Jag vet vad jag tycker men det får anstå till någon annan gång.

*

Bara för att visa hur fort det gått nu på slutet har jag lagt in några bilder hemma från Ludvika från 50-talet. Dom är alla mellan 65 och 70 år gamla. Fyra bilder är hemifrån oss på Carlavägen och en bild från Tre Krokars Gata. Vi hade det inte dåligt, vi hade det bra, båda mina föräldrar var lärare, typisk medelklass alltså. Men nog har det hänt en del.

*

Första bilden är faktiskt från Sälen, vi gjorde skolresa dit 1953 för att gå några dagar. Där fanns en lift, det hade jag knappt hört talas om, men inga 6- eller 8-manssoffor som ni ser. Det fanns alltså människor också då som hade råd att åka till fjällen och bo på Högfjällshotellet men dom var inte så många och vi hörde definitivt inte dit.

*

Lunch i köket på Carlavägen 31, 1954. Gammal lägenhet med högt i tak. Vedspis men en elektrisk dubbelhäll med två kokplattor hade vi köpt. Ingen riktig diskbänk men en sink. Väl använda aluminiumkastruller. Vaxduk. Spisgaffeln hänger där den ska.

*

Badrummet i samma lägenhet, Carlavägen 31, lillebror Dag 12 i badkaret, 1956

*

Samma tillfälle. Enkelglas med lösa innanfönster i ganska bedrövligt skick. Minns jag rätt fanns varmvatten mellan 15 maj och 15 september bara en gång i veckan, det var inte eldningssäsong den tiden vilket betydde att värden inte behövde elda så ingen elementvärme under den perioden.

*

Auktion utanför auktionskammaren vid torget, 1956. Propert och rejält men inga lilafärgade frisyrer och inga jeans

*

Lägenheten  Tre Krokars Gata dit vi flyttade 1958, bilden sannolikt från året efter. Och nej, ingen tidning med tjejer, en Adox-katalog

*

Hemma  hos mormor och morfar var köksstandarden precis densamma, vedspis med elplattor. Min moster, Olga, gräddar plättar

*

Närbild på elhällen. Stålplåt, den höll länge! Aluminiumkastruller också här. Nersänkt knopp på locken för att man skulle kunna sätta en kastrull på den andra för att hålla värmen.

*

***

FINSPÅNGSFORSENS BRUS OCH LITE OM ENERGIBESPARING

***

Också vi lyckades bra med energisparandet ifjol. Sanningen är väl att jag tidigare år inte har varit så noga med elförbrukningen. I Finspång låg årsutfallet på 59% av året innan och i Korsheden på 58%, alltså en besparing på drygt 40 % på båda ställena. I Korsheden behöver jag komma ner mer, decembernotan låg alldeles för högt med hänsyn till att vi inte varit där alls. Här i Finspång har vi dragit ner temperaturen, stängt av golvvärmen i hallen och i mitt sovrum som har husets enda elelement (vi tog bort den vattenburna värmen där vid en ombyggnad) är elelementet helt avstängt hela vintern. Det funkar bra, en extra filt och jag sover gott.

Jag tog en video med A7RIII:an häromdagen på Finspångsforsen (vid slottet). Normalt finns inget vatten alls där eftersom det numera går en omväg och genom en turbin men nu är vattenflödena så höga att man inte kan ta till vara på allt vatten. Energislöseri, javisst, men för att inte orsaka översvämningar. Tyckte det var trevligt att höra forsens brus. Vet inte hur jag får med en stillbild härnere men länken tror jag funkar.

*

Här nedanför kan ni titta på och framförallt lyssna på bruset från forsen just nu om ni klickar härnedanför

här

*

*

***

RISINGELJUS

***

Inte den vanliga promenadvägen om än fortfarande Risinge. Dom första två bilderna är från fälten utanför S:ta Maria, resten från södra Dovernstranden.  Egentligen spelar det ingen större roll vad motiven är, det är ljuset som är det roliga och det är ljuset som gör bilderna, inte motiven (ni hör, vilken insikt....).

 Om ni undrar tror jag det är Sibirien som tagit våra vintrar. Där var det visst -67 C häromdagen, kallt också för att vara Sibirien. Alltid dessa ryssar, tur att vi går med i NATO.  Apropå det, tycka vad man vill om Erdogan men han är rätt bra på att utnyttja situationerna så att säga. Nu har han väl Bidens löfte om att få köpa ett antal F16. Egentligen hade han velat ha F35:or men det gick nog i stöpet när han köpte ryska i stf amerikanska missiler för något år sen.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KVISMAREN I JANUARI

***

Det är inte utan att jag längtar tillbaka till när det var lite ordning på vintervädret. Bilden är så att säga tagen i morgon, 21 jan, fast för 7 år sen, 2016. En kall dag, minns jag rätt -14 C på eftermiddagen. Ändå en av de finaste dagar jag haft däruppe - kallt men klart, vindstilla och fullmåne. Landskapet är alldeles platt, gammal sjöbotten som torrlade nå´n gång i början av 1900-talet för att ge mer åkermark. Alldeles tyst, jag skulle kalla det en nästan existentiell tystnad.

*

*

***