RÄTTVISA?

***

Så har det hänt igen då, medias klappjakt slutar med dödsfall. Jag har länge funderat över medias roll som domstol. Den är inte precis rättssäker, ingen försvarare är utsedd och proportionerna blir sällan rätt. Jag talar förstås om den tragiska upplösningen av härvan kring Mats Löfving. Jäv har uppenbarligen förelegat och jag instämmer i att det inte ska få finnas, särskilt inom polisledningen. Sen kan jag tycka att det finns förmildrande omständigheter, den viktigaste att dom beslut som fattats alla hade setts som korrekta om inte jäv förelegat. Utredaren tycks ha gjort en gedigen insats och jag har ingen invändning mot hans slutsatser. Vad jag inte förstår är proportionerna i nyhetsrapporteringarna om detta de senaste månaderna. Hur värjer man sig mot att dag efter dag utsättas för decimeterhöga rubriker i kvällstidningarnas löpsedlar och långa nyhetsrapporteringar i TV som får ta större tid än Ukrainarapporterna, allt innan fallet utretts juridiskt? 

*

När jag säger att det hänt igen tänker jag främst på Benny Fredriksson, vd för Kulturhuset Stadsteatern, och mediedrevet som slutade med hans självmord för 5 år sen. Jag tänker också Birgitte Bonnesen som nyligen frikändes i första instans. Hon kan fortfarande bli fälld i högre instans så slutgiltigt straffansvar är fortfarande oklart. Men vem tror att hon skulle få rimlig upprättelse ifall det visar sig att hon blir frikänd? Hon kommer av majoriteten av svenska folket ses som den som tvättade många miljarder kronor som Swedbanks vd oavsett den rättsliga utgången. Just detta att media inte avvaktar den rättsliga processen innan de fäller sina omdömen=domar är långt ifrån rättssäkert. Men media är alltid på jakt efter sensationer, media lever på sensationer och ingenting är så sensationellt som makthavare som (kanske) gör fel.
*

Så snöar det igen

*

***

MAN SKA INTE ROPA HEJ FÖRRÄN.....

***

Häromdagen, närmare bestämt i fredags, besiktigade jag bilen. Den är 13 år och har gått i det närmaste 40 000 mil så det är ju inte självklart att den skulle gå igenom. Nu gjorde den det så jag kände en viss tillfredsställelse, va´ bra vi är liksom. Ok, bilen då.

*

Så kom helgen och när vi åkte tillbaka från Risingepromenaden tyckte jag den kändes ovanligt stunsig, ungefär som om en stötdämpare pajat i något av hörnen. En snabbkoll när jag gick runt visade att vänster fram hade sjunkit ner 4-5 cm. Knappast stötdämpare då, en fjäder kanske. Nedsjunkningen var såpass mkt att hjulet nästan tog i hjulhuset vid sväng så till Norrköping (där närmaste AUDI finns) ville jag inte köra. Eftersom jag skött alla underhållsservicar har jag fortfarande mobilitetsgaranti. På måndag fm fixade jag bärgning och visst, det var spiralfjädern vä fram. Eftersom den gått så långt rekommenderade dom att byta hö fram också, ett råd jag följde. 12 500:-. Nä, det är inte för att beklaga mig, en bil som gått så långt kostar lite i underhåll, inte onormalt mkt hittills faktiskt. Med mobilitetsgarantin följer upp till fem dagars ersättningsbil utan kostnad, det är bra. Bärgaren fixade också det under måndagen, så nu har jag det veckan ut. Det kommer behövas för fjädrarna fanns inte i Sverige (13 år).

*

Det trevliga i sammanhanget var att ersättningsbilen var en blå BMW 430i. Näst intill dagsfärsk. Och det har hänt en del, det fanns framförallt mkt mer knappar därinne. Viktigare förstås att det är en viss skillnad i körkänsla på denna nya och min 40 000 milare. Ni vet, BMW-mjuk i alla rörelser och ändå fullständigt fast och stadig, nästan lite trög sådär.

*

Nej, jag tänker inte byta. Så länge den klarar besiktningarna utan anmärkning finns det väl ingen anledning.......

*

Här står min smutsiga 40 000-milare på besiktningen

*

Lånebilen. Naturligtvis var jag tvungen att öppna fönstret så I kunde titta ut, jag bad om ett extra stort leende

*

En oherrans massa knappar på ratten och instrumentbrädan, kamera fram o bak, stor display framför ratten med mkt info. Veckan kommer gå åt innan jag lärt mig alla funktioner.

*

***

2 Gatufoto med Hasselblad och Ferrania 28 (1958)

***

Bokhandelshörnan (Rahléns) var en bra utgångspunkt för gatufoto i Ludvika på 50-talet. Den hörnan var nog stans livligaste, centralt i korsningen mellan Storgatan och Engelbrektsgatan. Här låg alla de största affärerna, dessutom posten, Göteborgsbanken, polisen och stationen inom synhåll. Till apoteket och systemet var det två kvarter. Redan i förra bloggen  (här ) med samma tema hade jag en bild härifrån. Allt fanns inom räckhåll här. Det var också här jag ofta gick på kvällarna, med eller utan kompisar. Stan hade tre biografer, Röda Kvarn, Saga och Folkets Hus. Normalsträckan på kvällarna var Röda Kvarn - Saga, oftast några gånger samma kväll. Förhoppningen var naturligtvis att få se någon av de tjejer man hade koll på, oftast förgäves dock. På den tiden hade jag sällan pengar, biobesök kanske ett par gånger per termin, kondisbesök ungefär lika ofta. Dom konditorier jag kommer ihåg var framförallt Wienerkonditoriet på andra sidan viadukten, nere vid ASEA-skolan, BK, Bergslagskonditoriet som jag inte tror hade kvällsöppet, Wickbergs i kvarteret hitom tingshuset plus ett i närheten av Röda Kvarn, men där klickar minnet igen beträffande namn. (PS Fått hjälp på FB, Kringlan hette det förstås, hur kunde jag glömma det)

*

Standardvyn där, snett neröver Storgatan åt ASEA-hållet till. Till höger utanför bilden låg posten och Göteborgsbanken.

*

Naturligtvis mer intressant när det var folk lite närmare

*

Precis diagonalt över Rahléns bokhandel låg Hendebergs. Ursprungligen en lampaffär men nu i slutet på 1950-talet också vitvaror och inte minst skivor. Tror det fanns tre skivtallrikar med hörlurar där man kunde lyssna på det som var intressant

*

Affären med klockan är Stefans. Dom hade guldsmedavdelning, fotoavdelning och glasögon, ch det var där jag jobbade extra på fotoavdelningen då och då. Affären startades av Stefan Andersson och jag hade sonsonen Rolf Stefansson som klasskamrat. När jag jobbade där var det Rolfs pappa Stig Stefansson ( tack Marianne Drougge!) som basade för affären men jag har glömt hans förnamn. Stefan Andersson som startade affären var drivande, det var han som tog initiativ till första optikerutbildninen i Sverige, Stefansskolan i Borensberg

*

***

SPEGELVÄRLDEN

***

Med långa kliv är vi nog till sist på väg in i spegelvärlden. Uttrycket kom redan 1992 från David Gelernter, så lite tid har det ju tagit. Och verklighetens dubbelnatur har många funderat över. "Redan de gamla grekerna...", i det här fallet Platon (438-348 f.Kr.), talade ju om  idévärlden som den sanna verkligheten. Sinnevärlden, den som människan uppfattar med sina sinnen, är bara en blek skugga av idévärlden. Också hinduismen uppfattar två verkligheter: Den verklighet, som människan upplever med sina sinnen, är inte den sanna verkligheten. Sinnenas värld är en illusion, maya, som döljer den sanna verkligheten, som man skall sträva efter. Enligt hinduismen påverkas vi av Maya, the illusion, that which is not, så att vi låter vårt ego luras att lägga sin kraft i världen på det tillfälliga - lust, girighet, pengar, makt, i stället för det beständiga. Och lite senare också Shakespeare:

Savage, extreme, rude, cruel, not to trust.
Enjoyed no sooner but despised straight,
Past reason hunted, and no sooner had,
Past reason hated as a swallowed bait
On purpose laid to make the taker mad:
Mad in pursuit, and in possession so,
Had, having and in quest to have, extreme,
A bliss in proof and proved, a very woe,
Before, a joy proposed, behind, a dream.

William Shakespeare Sonnet 129 (on lust)

* 

Nåväl, nu är vi på väg in i vårt egenkonstruerade verklighet, spegelvärlden, vare sig vi vill eller inte. Så här skriver Bo Dahlbom 2020.03.03 i Strunt:

"Spegelvärlden handlar om att lägga en informationsvärld ovanpå eller vid sidan av den fysiska världen. På engelska talar vi om ”augmented reality”, AR. Du tar på dig ett par AR-glasögon, Magic Leap, Microsoft Hololens eller Google Glass, och de projicerar en informationsbild i rummet, fyller det med text eller bilder som du kan manipulera. Du kan som ingenjörerna på Volvo utveckla självkörande bilar genom att se dem köra inomhus, jaga Pokemon-figurer på parkeringsplatser, eller som Kelly inleder sin artikel, få häftiga upplevelser av valar som simmar förbi utanför dina fönster.

Kelly beskriver gärna digitaliseringens olika stadier. Med webben digitaliserades all världens information och Google blev det ledande företaget. Med mobilerna digitaliserades vi människor och Facebook blev ledande. Med AR kommer vi att digitalisera resten av världen och nya företag kommer att bli ledande. Eller kanske sugs de upp av de redan etablerade jättarna.

Spegelvärlden är en spegelbild i information av den fysiska världen. Så här sammanfattar Kelly idén: ”Someday soon, every place and thing in the real world—every street, lamppost, building, and room—will have its full-size digital twin in the mirrorworld.”

I industrin använder man allt oftare digitala tvillingar av maskiner, motorer, fordon och produktionsanläggningar. Man bygger en digital kopia av maskinen som kan användas för testning, simulering och felsökning. Genom att utrusta maskinen med sensorer kan data samlas in som lagras i den digitala kopian. Ju fler sensorer, desto mer data och till slut närmar vi oss en punkt där vi verkligen har en tvilling, en kopia av maskinen."

*

Det är klart, man kan låtsas, eller hoppas, att så där blir det inte. Det kanske det inte gör precis, men sannolikt något åt det hållet. De första persondatorerna kom i början av 80-talet, då började den datorbaserade världen spridas ut till vanligt folk. Ångmaskinerna kom i början av 1700-talet, dvs för 300 år sen. Datorkraft till folket har 40 år på nacken, var är vi om ytterligare 260 år? Säg vid år 2280, eller år 2300 för att runda av något? Pessimisterna tror att världen går under, det tror inte jag. Är ni intresserade föreslår jag ni googlar på spegelvärlden. Det finns många intressanta trådar att följa.

*

Vår spegel hemma har vi ärvt, en träram med guldfärg. Eftersom glaset är original har det inte det moderna maskinglaset plana yta utan en mer spännande ojämnhet.

*

***

ÅHLÉNS NORRKÖPING

***

Väl i Norrköping sitter jag då och då mitt i Åhléns och tittar på förbipasserande med kameran i knäet. Det är inte särskilt kreativ gatufotogafering, däremot bekväm. Det blanka stengolvet bidrar till att ge lite extra liv i bilderna.

*

*

*

***