SPRETIGT
***
Så blir vi kanske alla en smula spretiga när åren går. Åtminstone är det så jag känner mig, en smula obekväm. Jag kan inte riktigt anpassa mig till rådande regler och konventioner. Jag är som jag är och vill inte göra om mig längre, duger jag inte som jag är, får det vara liksom. Jag har anpassat mig nog, till jobb, till familj, till - ja, jag vet inte riktigt, till vad jag tror förväntats av mig. Ansvaret liksom. Nu är det som det är.
*
Idag åkte jag upp till Korsheden, det är tre månader sen jag var här själv, jag vill inte lämna I ensam längre, men nu är äldsta dottern hemma några dagar. Det är skönt, här kan jag vara hur spretig jag vill, ingen annan bryr sig, inte grisarna jag tog några bilder på i eftermiddag i alla fall. Inte ens jag kan tycka det är vackert ute i naturen just nu, gråmulet, sörjigt och helt utan snö eller is. Som vanligt gick jag ner till spången, några kilometer blev det ändå. Jag ska kolla om grisarna blev bildmässiga i morgon, idag får det duga med den här gamla halvdöda björken. Den kommer säkert grönska med fina späda löv när det är så dags, men det dröjer väl drygt ett par månader. Ni får nöja er med en gammal spretig Björn, förlåt björk, så länge.
*
*
***
Mvh Glenn
Jag kan följa dig långt på vägen. Nu måste man få vara vem man är. Det är trevligt för dig att du får lite lättnad från din dotter, som du förmodligen förtjänar. Utan att vilja låta cyniskt, men du förstår vad jag menar. Jag kan se att du har haft det kul på competeren med ditt foto och det blev bra..
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Här skinner solen över Roskilde, men det borde vara en kort tid. Det är mer regn och vind på väg.
Hälsn!
Mvh/Gunte..