Runde - fåglar, landskap och guld.

Alla som börjar med fågelskådning eller fågelfotografering kommer förr eller senare i kontakt med Runde. Först som berättelser från andra och senare som ett återkommande besöksmål. Har man väl varit där så brukar de flesta vilja komma tillbaka. Jag har varit där varje år de tre senaste åren och kommer nog att återvända fler gånger. Orsaken? Fågellivet, Fantastiska vyer och Fotomöjligheterna.

Runde är förutom fågelberget känt för den guldskatt som hittades i havet 1972 av några svenskar och en norrman och för det finns ett litet museum/utställning på ön dit man kan gå .
Resan dit beror givetvis på var man bor men ska man köra bil så bör man veta att det tar mycket längre tid att köra en viss sträcka i Norge jämfört med i Sverige. Vägarna är smalare, krokigare och max hastigheten är alltid lägre än på svenska vägar.

Men det är ok, för bakom varje kurva ligger en ny fantastiskt vy som måste fotograferas och det lägger givetvis ytterligare tid innan man är framme. När jag åker dit så tar jag alltid till extra tid och övernattning på vägen.

Till slut så ringlar sig vägen ner från fjällen och på små broar ut mot havet och precis innan man kör ner i Atlanten så ligger Runde där och väntar på att visa upp alla sina sevärdheter.



Man kan bo i rum, stuga eller på camping i tält, husvagn eller husbil. Campingen är belägen precis nedanför den ökända branten upp till fågelberget. Bor man inte på campingen så finns det en parkering en bit bort.


Vägen upp på berget brukar kännas, särskilt med en massa objektiv och kamera utrustning som ska släpas upp. Även om den inledande biten är asfalterad med bra fäste så är det fortfarande brant.

Är man lite otränad så bör man stanna i tid, typ var 50'e meter :-) och pusta ut lite. Men det är lätt att ryckas med ett högre tempo när de norska pensionärerna obesvärat studsar upp för branten som bergsgetter med en glatt leende på läpparna.

Väl uppe så på platån så ser man storlabben segla omkring, då det är genom deras häckningsplats stigen går. Fågelberget består av områden som har olika beträdnadsförbud bla pga häckningar. Genom dessa områden går det stigar som man får gå på. Har man tur så slår sig storlabben ner i ängsullen nära stigen och man kan få lite fina närbilder.


Ska man kika på Lunne fågel så bör man ta sig till Lundeura, en liten platå där man kan komma inom en meter från närmsta fågel.


Det kan kännas obehagligt att gå nära kanten men det är säkrare än vad det verkar. Den lilla bit som tidigare var ren klättring är sedan några år ersatt med en stege och ledlina.

Det finns andra ställen givetvis, men de kanske är lite luftigare :-)

Efter att ha fiskat hela dagen och väntat nere på vattnet så framåt kvällningen  börjar det susa i luften när dessa havens clowner ska landa in med mat till ungarna. Bra fiskeförmåga är inte alltid det samma som bra manöverförmåga. Korta vingar innebär att det gäller att sikta rätt eller ta en hård landning. Målet är att landa in direkt i bohålan för att undkomma rovfåglar det gör att en del landningar ser rätt hårda ut när inflygningen inte är helt tajmad :-)


Väl nere backen så vankar de omkring som små pingviner. Sitter man bara still så brukar de kunna närma sig.

Andra fåglar som kan ses på berget är: Havssula (den här är en juvenil),

Tretåig mås,

Tordmule,

Sillgrissla,

och så Havsörn förstås. Runde har haft ett par lyckade havsörnshäckningar de senaste åren  och i år räknade jag till minst 7 olika individer.

Från berget ser man dom längre ner, glidande omkring längs branterna, utnyttjande uppvindarna för att spara energi.


Ibland slår dom sig ner på branten och spanar för att snabbt kasta sig ut och hugga tag i någon oförsiktig liten fågel. Ser du förresten örnen på bilden?

(svaret och mer örnar blir det i nästa blogginlägg.)

Vill man se de andra fåglarna och dessutom några till som tex Toppskarv,

och Stormfågel

på nära håll, bör man ta en båttur och dessa kan bokas på campingen men det finns flera olika arrangörer som man kan ringa för att boka en tur.

Jag brukar åka med Johan Moltu som är en duktig skeppare på den lilla men säkra båten Aquila. Han brukar berätta ingående om fåglarna, hur det aktuella läget är avseende häckningen och en och annan skröna står också på menyn :-)

Här är ett gäng tretåiga måsar. De var tidigare i stora antal men har minskat i antal och i år så var det i princip inga häckningar alls.


Till skillnad mot den tretåige så ökar Havssulan kraftigt i antal. De är dessutom orädda för havsörnen så det är säkert en bidragande orsak.


Den högra klippan färgas mer och mer vit färg varje år och det är Havssulan som breder ut sig. I grunden så är det tillgången på mat och djupet som maten finns på som avgör hur bra kolonierna utvecklas. Måsen kräver ytnära mat medan lunne och havssula kan fiska betydligt djupare ner. En annan som också fiskar men inte flyger är uttern som ibland kan ses simma omkring eller sitta på stenarna vid stranden.

Förutom de uppräknade arterna så finns det "vanliga" strandfåglar som häger, strandskator, olika änder osv.

Och så landskap och naturmotiv till tusen förstås - vi är ju trots allt i Norge!

Solen går knappt ner under sommaren och jag har hittills inte blivit besviken på solnedgångarna, kanske har jag haft tur med vädret men iaf :-)

Här är piren vid campingen som jag tror alla fotat i solnedgången :-)

Så har du inte varit här så börja planera på studs.
Platsen ser du på kartan och länken

http://www.insel-runde.de/hp_runde2/frames/frame30.htm

går till campingen (fast den är på tyska eftersom den vänder sig till dessa i första hand). Ingen tid att förlora med andra ord :-)

I naturens barnkammare

I slutet på våren så hördes svaga ljud från en av trädgårdens popplar. Ljuden blev starkare dag för dag och aktiviteten till och från poppeln ökade. I början kunde man inte se något ner i hålet pga av att det var för mörkt men desto starkare ljuden blev desto mer kunde man skönja. Att det var ett litet fågelbo var det ingen tvekan om. Talgoxarnas ständiga närvaro gjorde att det inte heller var någon tvekan om vilka som bodde där.

Dagliga rundor med mat in...


och bajs ut

Så en dag så kunde man skymta den första ungens nyfikna blick bakom den trumpna näbben...

-"Är du farlig?"


-"Nähä, ok då."


-"Va kollar du på?"

-"Nån skum typ, men han verkar inte vara farlig"


-"länge sedan det var käk hörru."


- Jag är HUNGRIG!"


-" Jag är OCKSÅ HUNGRIG!"


- "HALLÅ!!!? Finns det NÅN MAT HÄR ELLER"

-"VI VILL HA MAAAAAAAAAAAAAAAAT!!!!!"

-"Sitt inte bara där, hjälp till lite nu vetja!"

Dagen efter var dom borta, boet var helt tomt. Jag hade hoppats på att fånga hoppet ut men det skedde när jag sov sött. Förhoppningsvis så lämnade dom det trånga boet och tog sig till en närbelägen dunge där det fanns gott om mat. Men man vet aldrig i naturen...

Inspirationstips om regnet kommer

Så här års har de flesta semester och passar på att fylla på energidepåerna och minneskorten. Det har ju hänt tidigare i historien att vädret inte varit så optimalt och för att ha nåt att göra de tråkiga dagarna kommer ett litet videotips. 

Jag hittade Doug Gardner för ett par år sedan när jag surfade runt på nätet. Han är till skillnad från Colin som jag tipsade om förra gången en professionell fotograf. Det jag fastnade för var videoavsnitten som vänder sig direkt till djur- och naturfotografer. Dels får man tips på hur man fotar men även var och man inser snabbt att USA är ett stort land med mycket att se och att det faktiskt går att leva på Wildlifephotography over there :-).

Vid det här laget har han producerat 4 säsonger och de första två kunde man se gratis online i hyfsad storlek. Det senare åren har dock upplösningen minskat men det är ändå värt att kika på. Genom att öka förstoringen på webbfönstret så blir bilden lite större, lite efter tycke och smak. Om man sedan vill se dom högupplösta så går de att köpa.

Länken till hans hemsida är:

http://www.wildphotoadventures.com/index.html

Sedan finns det även teasers och miniavsnitt på youtube:

http://www.youtube.com/user/douggardner1/videos

Men kom ihåg att detta tips endast får användas om det inte går att gå ut och fota :-)

Juni och juli så här långt har för egen del gått åt till att fota skäggmesar...

... en tur till Runde...

...och till Dovrefjell.

Mer om det senare i sommar eller till hösten när jag fått ordning på bilder och minneskort :-). Förhoppningsvis så hinner jag med ytterligare nån tripp nånstans, oklart vart. Har du nåt tips så skriv en rad.

Så njut av sommaren och vädret, även dåligt väder är ju fotoväder :-)

En försommartripp till Skåne

Jag hade ett par dagar ledigt och valde mellan att åka norrut eller söderut. Förr åkte jag till skåne flera gånger per år för att fota,men på senare år så har turerna dit minskat i antal. Det är lite konstigt för naturen är vacker och djurlivet riktligt. Sagt och gjort, packa fotoprylar och lite annat bra att ha och sedan dra söderut.

Det självklara utgångsläget för mig är alltid Fyledalen. En stillsam vacker dal där vad som helst kan inträffa. Några av mina finaste fotominnen är härifrån.

Dessutom blir det alltid små utflykter till olika smultronställen och längs de vackra grusvägarna. Alltid med ett öga in i skogen eller mot himlen och med kameran i sätet bredvid.

Det finns alltid mycket glador som seglar förbi och spanar mot ängarna på jakt efter mat.

Plötsligt varnar korparna långt bort och en större silhuett dyker upp. Majestätiskt glidande på stora vingar nyttjar den uppvindarna som bildas längs dalgångens kanter. Lite för nära tycker gladan och ger sig i kast med den stora inkränktaren.

Men en kungsörn ger man sig inte ostraffat på. Den glidande flygstilen byts snabbt över i akrobatiska manövrer där klor möter klor. Örnen fattar ändå vinken och trots sin överlägsenhet ger den sig med vinden som motor sakta iväg.

En tur förbi lövgrodorna för att kolla läget. Jodå dom finns där i år igen, fortfarande småleende, säkert åt nåt internt skämt. Da Vinci hade nog lövgrodan som förebild när han målade Mona-Lisa :-)

Framåt kvällningen tar jag en tur och försöker fånga viltet på väg över fälten. Denna kväll noterar jag att det finns minst två harar på varje fält.När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett så många harar på en och samma kväll.

Med öronen som varningssensorer mumsar de i sig av det gröna

Men ett svagt prassel i gräset tyder på att de inte är ensamma. Med låg tyngdpunkt och huvudet under grässtråna tassar den snabbt fram. Det påminner om en orm när gräset i zig-zag mönster snabbt pressas undan för att omedelbart sluta sig bakom den snabba varelsen. Den stannar till och lyfter tyst upp öronen ovanför gräset och spanar.

Skutt fäller ihop parabolerna och trycker sig ner i gräset för att inte bli upptäckt.

Men gräset är för kort för att funka som kamoflage och skutt fattar galoppen och studsar snabbt iväg.

Kvar finns en snopen jägare som undrar vad det var som hände. Kanske skyller den på mig, vem vet.

Så håller det på. Små korta glimtar in i naturens värld. Ibland går det att få på bild och ibland är det bara att slappna av och njuta.

Lång väntan på skäggmes

Härom helgen satt beslöt jag mig för att försöka få lite skäggmes-bilder. Getterön var målet och jag packade ihop lite prylar och åkte dit. På plats i gömslet välde den stora väntan in. Små skymtar då och då av skäggisar långt bort i vassen men inget direkt bra fototillfälle. Ofta var det nåt strå som suddade till bilden mitt framför motivet.

Tiden gick och isoinställningen börja de närma sig dålig kvalitet på ev kommande bilder. Till slut kom det några fåglar lite närmare men det var svårt att hitta bra fokus då det alltid var något vasstrå i vägen och det blåste svagt så att vassen rörde sig hela tiden. Men jag fick några bilder iaf.

Sporrad av detta beslöt jag mig för att komma tillbaka tidigt nästa morgon för att pröva lyckan. Så vid halvfemtiden var jag åter på plats och insåg blixtsnabbt att föregående kvälls sköna värme bokstavligen var som bortblåst. Vinden tryckte rakt in i gömslet och nattens kyla gjorde det lite kallare än vad jag hade klätt mig för. Tiden gick och gårdagens föreställning upprepade sig. Snabba mesar så långt in i vassen att det var ingen större idé att försöka fota. Enstaka mesar dök upp då och då på lämpliga grenar och kameran fick börja jobba.

Så dök plötsligt en trio mesar upp precis utanför gömslet - innanför närgränsen!! Frustration blandades med besvikelse. Jag hann inte byta objektiv innan de var borta och jag tänkte att nu var det kört. Ofta får man bara en chans och så är den borta resten av dagen.

Väntan fortsatte och hela tiden sitter man på helspänn och spanar för att hinna upptäcka, fokusera och komponera innan ögonblicket är över. Vid 6 tiden så dök så det jag väntat på upp på rätt plats.

Rakt fram, skäggmes på ensamt strå, med mat i näbben, hjärnan skriker ut kommandon till kroppen att agera och den lyder snabbt. På ett ensamt strå med ren bakgrund har en skäggmes vett att stanna till så länge att en nedkyld fotograf hinner plåta lite :-)

Hann med några bilder innan det återigen blev tomt. Träsmaken i baken och hungerkänslorna började ta över. Morgontrött som jag är så hade jag hoppat över frukosten för att komma ut i tid. In i gömslet kommer ett par och jag meddelar att de precis missat ett bra fototillfälle. Men jag hinner knapp uttala meningen innan skäggmesen dyker upp igen.

Vi fotar på och jag gratulerar de nyanlända att de slapp vänta och inser att ibland ska man ha tur :-)

Vid nio-tiden så står solen på för hårt och magen knorrar och jag kastar in handduken och beger mig hemåt med några bra bilder på minneskortet.