MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Runde 2016:1

Då var det dags igen! Runde är destinationen för, hmm, jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har flera gånger sagt till mig själv att nästa år åker jag inte dit, för det finns så mycket andra platser att se. Men när sommaren kommer så finns suget där iaf. Undrar vad det är som lockar egentligen. Det beror nog lite på hur man är som person men en kombination av rofylldhet, vacker natur och goda fotomöjligheter är nog det som drar mig dit.

Denna gång var inte vädret på sitt bästa humör. Bergets topp hade länge varit insvept i regnmoln och det verkade inte lätta upp förrän om några dagar. Som tur är kan man nästan alltid komma nära fåglarna genom att ta en båttur. Så länge vinden kommer norrifrån så brukar de små båtarna kunna smita ner till sydsidan där fåglarna är många och vågorna är mindre.  Bergssidan där havssulorna häckar syns tydligt även på långt håll.




Det gråmulna vädret ger inga härliga färger eller de knivskarpa bilderna, men har den fördelen att man även mitt på dagen slipper de där skarpa kontrasterna som uppstår vid fint väder då solen steker på. Samtidigt så slinker det faktiskt ner ett par solstrålar då och då genom molntäcket, så allt kan hända bara man ger sig ut. Rätt kläder och regnskydd till kameran så är det bara att kasta loss.

Redan innan vi är ute ur hamnen så får jag syn på två havsörnar. De sitter på ett skär en bit utanför hamnen. Jag har både sett och hört talas om liknande situationer men alltid missat tillfället. Denna gång är jag snabb på att meddela Johan, som kör båten, om vad som väntar framöver. Johan som har varit med förut styr sakta båten närmare för att vi ska få en så fin upplevelse som möjligt.




Nästan oändligt sakta rör vi oss närmare och närmare. Jag tar bilder kontinuerligt för man vet aldrig när havsörnarna ska lätta. Men de verkar vara bekväma med att vi kommer närmare, kanske känner de igen Johans båt. Efter ett tag så får jag inte plats med båda örnarna i sökaren utan koncentrerar mig på en i taget. När vi kommer närmare så ser jag, lite till min besvikelse, att båda är märkta. Jag fattar grejen med att märka fåglar, men jag vill inte ha märkningen med på bild. Ja ja man får nöja sig med det man får.

Till slut så lyfter de på sina majestätiska vingar och flyger iväg. Men eftersom vi har vinden i ryggen så lyfter de mot båten för att nyttja vindens lyftkraft och jag får ett par fina flyktbilder innan de glider iväg bort från oss.




Det känns som en perfekt start och när vi rundar sydspetsen gör jag mig redo för att fota fåglar på havsytan. Att fota här är alltid lite lurigt, för båten byter riktning hela tiden vilket gör att havet är ömsomt ljust, ömsom mörkt och det är en ständig kamp mellan att hinna ta bilden och att hinna justera inställningarna i kameran för att få en bild som går att njuta av. Lägg till båtens rörelser med vågorna som gör att det krävs snabba reflexer och en rejäl portion tur för att fånga det man vill på bild.




Det är dessutom ingen idé att försöka använda stativ eller båt annat. Handhållet gäller och använder man ett stort tele så krävs det en viss teknik. Pga alla rörelser så kan det vara svårt att hitta och följa målet men när det lyckas så kan man få till bra närbilder. Helst vill jag ha vinden i ryggen för då kommer fåglarna att flyga mot kameran i starten av samma skäl som örnarna tidigare. Det ger också mig lite tid att välja ut en fågel, följa, fokusera och ta den bild jag vill ha.


Många fåglar väljer helt sonika att dyka när båten kommer och det sker på ett bråkdel av en sekund. Ett plopp och fågeln är borta. De ljusröda fötterna är det enda man hinner få med på bild :-)




Andra som inte vill vara med på bild försöker avleda vår uppmärksamhet till nåt annat. 'Kolla där!!'


Så är vi framme vid havssulornas koloni. Oväsendet som alla tusentals fåglar genererar är nästan öronbedövande men det är fullt förståeligt. Av samma orsak som när många människor samlas på en liten yta och börjar prata högre och högre för att höras så måste dessa fåglar överrösta varandra. Har man otrevliga grannar boende tätt inpå så ökar givetvis friktionerna (och ljudnivån).


Antingen har jag varit ouppmärksam tidigare år eller så har vinkeln varit för brant för att se in i bona men denna gång såg jag faktiskt ungar i flera bon. Ungarna är inte ännu lika vackra som sina föräldrar men det är ju bara en tidsfråga.




Det verkar som om de tretåiga måsarnas tid på runde går mot sitt slut. Lite oklart om det beror på födotillgången eller om det beror på rovfåglarna men det var i princip nästan inga par som häckade i år. För rovfåglar finns det ganska gott om. Inte bara de traditionella utan man får räkna in trutar, korpar och labbar som rovfåglar i detta sammanhang. De glider ständigt runt och så fort de får chansen så utnyttjar de den för att ta ägg eller ungar. Minst av de traditionella rovfåglarna är väl pilgrimsfalken vars skri ofta kan höras eka bland klippväggarna och störst är havsörnen som med sin blotta närvaro kan få flockar med tretåiga måsar att fly från sina bon vilket öppnar upp för måsarna.




Vi rundar västra spetsen och går längs nordsidan hem mot hamnen. Att det har varit kraftig vind tidigare dagar känns, för sjön har inte lagt sig riktigt och det är inte riktigt lika njutningsfullt som på sydsidan. Det är alltid betydligt färre fåglar på denna sida, men har man tur så kan man få se stormfåglar. Så icke denna  gång och det känns skönt när vi svänger in mot det sista benet mot hamnen och får vinden i ryggen igen.




Nu ska jag bara packa ryggsäcken för att bege mig upp på berget vilket kommer att bli nästa inlägg.
Jag har gjort en liten video med fler bilder från mina båtturer. (Du hittar den HÄR om du inte kan se den nedan.)




Mer bilder finns på min hemsida www.mikswephotography.com

Följ mig på Facebook

Postat 2017-01-06 12:13 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Bäversafari 2016

I början på juni fick jag chansen att följa med Janne på Wild Sweden på bäversafari. För många år sedan så fotade jag bäver från land så detta skulle bli en ny erfarenhet. Tillgången till en båt skulle betydligt öka chanserna att få bra bilder. Det är en riktigt fin dag med svag vind och nästan klarblå himmel. Vi tar det lugnt, äter och dricker av det medhavda fikat medan solen sakta glider ner mot horisonten.


När det blir dags att börja fota så slocknar vinden helt och det blir knäpptyst. Inte helt knäpptyst för från skogen så hörs fågelsång från osynliga fåglar och från fören hörs ett svagt porlande ljud när båten sakta glider fram. Över den guldglänsade vattenytan surrar miljontals med små insekter.

Vi färdas sakta i en gummibåt med elmotor och på det stilla vattnet så blir det knappt en krusning på vattenytan. Det känns som vi är ett med naturen och helt osynliga. Men givetvis så hör bävrarna motorn och med deras utmärkta luktsinne så har de ändå superkoll på oss.

Efter ett tag hittar vi en plats där vi ser tydliga spår efter bäveraktivitet. Solen skiner rakt på den lilla stranden och under det att solen sjunker så blir ljuset blir varmare och varmare. Vi håller båda tummarna för att det ska dyka upp en bäver innan solen gått ner helt och allt hamnar i skugga. Plötsligt är den första bävern där, materialiserad ur ingenting. Som på bestälning kravlar den sig upp på stranden, precis där solen skiner.


Ytterligare en bäver dyker upp på scenen och den förste tar sig ner i vattnet igen. Sakta glider fram emot varandra och det verkar som om de inte är så nöjda med varandras närvaro för de börjar brottas i vattnet. Jag tänker att det måste vara svår att "trampa" vatten och samtidigt försöka komma högre än motståndaren. Det är en ganska tyst kamp. Endast små gnyenden och svaga stön hörs över vattnet.


Kampen för dem sakta in mot land och plötsligt får de fotfäste och man ser hur de ställer sig upp i vattnet. Vassa klor och grepp är tillåtna i den här envigen, men jag noterade aldrig att de bet varandra. Men tjuvnyp förekommer nog  sådär lite i skymundan.


Det plaskar till och de drar sig undan åt var sitt håll. Det är svårt att avgöra vem som vann för ingen stannar kvar för att hävda sig.

En tredje bäver har passat på att sätta sig i strand kanten och inta en vegetarisk rätt i gröngräset.


Det är fascinerande att se hur välutvecklade händer de har. Det är säkert ett resultat av deras byggande av dammar och hyddor som utvecklat tassarna till händer. Bakbenen däremot är försedda med simhud mellan tårna, perfekt designade för att ta sig fram under vattnet.

Den sitter länge och väl och njuter av sin måltid innan den mätt och belåten simmar hem till hyddan.

Solen går sakta ner men ljuset från himlen återspeglas ändå länge i vattnet och vi letar upp platser där vi kan fota bäver i motljus. Simmande bäver är kanske inte det roligaste motivet men i rätt ljus kan det ändå fungera.


Längre bort får vi syn på ytterligare en kamp, denna gång sker den på djupare vatten. Precis som tidigare så är det en tyst kamp, lite plaskande hörs då och då. Det har nu blivit svagt ljus och så fort de hamnar utanför speglingen så syns de knappt alls.

Till slut kör vi sakta hemåt och med den vackra natthimlen i bakgrunden så sitter jag och njuter av en lyckad tur och hoppas bilderna trots det svaga ljuset blev hyfsade.

Under tiden som vi fotade så spelade jag in små snuttar som jag satt ihop till en kort video. Förhoppningsvis får du en känsla av hur det var.

(Om du inte kan se den ovan så finns den HÄR. )

Min hemsida

Facebook

Wild Sweden

Postat 2016-06-19 21:38 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.


Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com


Postat 2016-04-23 10:03 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Inspirationstips; wildlife videography

Kände att jag måste dela med mig av en tv serie jag fann på Youtube; Unearthed Film School Wild. Den har visats på Animal planet så det är rätt bra kvalitet på den.

Serien handlar om en handfull deltagare som Valts ut av över 30000 sökande. De flygs ner till ett naturreservat i Afrika och ska på kort tid lära sig att filma djur och natur samt att göra en naturfilm. Inga ö-råd och sånt trams utan av filmer som deltagarna levererar till tävlingen utses vinnaren av en jury. Jag tyckte det var både underhållande och lärorik serie som gav mig mersmak på att försöka utvecklas till en bättre videofilms-makare.

Att notera så är det rena nybörjare som tagits ut. När jag googlade på namnen så hittar jag minst tre stycken som efter serien verkar ha fått mersmak och återfinns nu bland andra aktiva filmare.

Hoppas du också kan finna den intressant.

Första avsnittet hittar du här! Mycket nöje :-)

PS 1: mitt i uppspelningen dyker blir rutan svart. Jag tror det är reklam som tagits bort och det är bara att spola fram en bit så fortsätter filmen.

PS 2 mina egna försök till filmer kan du också se på Youtube. Bla finns det en film här från Yosemite, inspelad med utrustning som nu kan betraktas som museiföremål :-)


www.mikswephotography.com

Postat 2016-02-24 18:29 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

På jakt efter kungsfiskare

Under sommaren spenderade jag ett antal dagar längs Viskans branta stränder för att försöka fånga en Kungsfiskare på bild. Ett ganska slitsamt arbete då stränderna inte inbjuder till några enkla promenader direkt. De är ofta brantare än 45 grader och blir lätt hala vilket gör det både svårt och farligt att gå där. Att träd och buskar växer huller om buller underlättar inte, speciellt som jag bär 500'at monterat på stativet direkt på axeln. Ett felsteg och det kan bli både dyrt och göra ont. Så när jag fick se att många andra fick bild efter bild så var jag tvungen att fråga hur dom gjorde och fick till slut ett par bra tips.

Så jag packade grejerna i bilen och begav mig söderut in i de gamla dansktrakterna i Skåne.

Väl framme inser jag att jag passerat den här platsen flera gånger men aldrig har jag trott att det skulle finnas några kungsfiskare där och när jag kom var det rätt tomt så jag var fortfarande lite skeptisk. Så jag satte mig ner på avstånd för att få lite känsla för området och se vad som dök upp. Passade även på att reka lite och kolla var solen skulle dyka upp nästa morgon, mm. Kvällen gick men ingen kungsfiskare dök upp.

Tidigt nästa morgon så vaknade jag av att det kom en bil och parkerade intill min och jag fick rusa ut i mörkret för att sätta upp gömslet på den plats jag hade rekat dagen innan. Precis som jag trodde var det en annan fotograf som också hade rekat samma ställe. Som tur var fick vi plats båda två.

Jag hade satt upp gömslet en bit ute i vattnet med bara en liten remsa fast mark inuti. Så jag satte mig tillrätta med stövlarna i vattnet och när allt lugnat ner sig började småfisken simma in och ut ur gömslet. Här inne är ni säkra tänkte jag. Så prasslade det till i tältduken. Bara det inte är en orm, tänkte jag. Det är nog det värsta som jag kan tänka mig i ett gömsle - att få in en orm. Hualigen! som Åsa Nisse skulle sagt :-)

Men det var den här lille krabaten.



Jag tror det var en hasselmus, som försiktigt tassade om kring och letade nåt ätbart. När den hittade nåt så smet den iväg med det i det höga gräset.

Så hördes de första visslingarna som betydde att kungen "was in da house". Fortfarande var det väldigt mörkt ute och eventuella bilder skulle bli av dokumentationskaraktär mer än kvalitet. Dessutom hade det börjat regna lite smått så något varmt morgonljus var uteslutet.

Jag hade försökt positionera mig så att det skulle finnas flera olika platser för kungsfiskaren att sitta och spana ifrån. När jag sitter i gömsle och ska fota fågel,särskilt små fåglar, vill jag gärna ha 360 graders sikt men med ett fåtal platser där motivet ska fotas. På det viset får jag god förvarning men slipper flänga runt kameran i en massa olika riktningar, det gör det hela mycket enklare helt enkelt :-)

Sakta ökade ljuset i styrka och jag kollade kamerainställningarna ofta för att till slut känna att nu kan det nog bli nåt. Saknas bara en fågel så kan jag köra igång. Så kom den till slut och satte den sig på första pinnen, givetvis längs bort men det var ok ändå.

Första bilderna tas mycket försiktigt. Jag vill ju inte dra iväg en snabb bildserie bara för att upptäcka att jag skrämt iväg motivet. Givetvis hör den slutaren men den verkar ta det med ro och jag kan bli lite mer aktiv. Väljer en långsam tid för att få med regnet i bilden.



Så byter den position, kommer närmare och jag sänker återigen tiden så att regnet ska bilda fina streck i bilden. Klick, klick, jag njuter för fullt.



De tidigare tillfällen som jag fotat den här vackra fågelarten har inneburit mycket möda och väntan, men nu sitter jag bekvämt på första parkett.

Ibland flyger den iväg för kungsfiskaren verkar byta sittplats ofta och minneskorten fylls med massor av sittbilder och jag inser att jag kommer att kasta huvuddelen av dom då dom kommer att vara identiska. Så jag koncentrerar mig på att försöka få lite dykbilder.

Trots att jag sitter helt fokuserad med ögat i sökaren hela tiden och fingret på avtryckaren så hinner jag inte med när den dyker, bilderna registrera bara uppflygning till pinnen.



Jag väljer därför en pinne som jag kan fokusera på och en brännvidd där jag kan se vattnet utan att flytta kameran. Det svåra är att förfokusera där kungsfiskaren tänker dyka i. Så jag sitter och studerar det lilla huvudet med den stora näbben. Var ungefär spanar den nu? Och så flyttar jag fokuset dit och väntar. Ofta får jag flytta runt fokuspunkten för den där näbben flyttar ju på sig hela tiden. Det är rena gissningsleken och oftast så missar jag dyket och fokuset är lite off från själva dykplatsen.



Så kommer den väldigt nära gömslet. En liten pinne som sitter bara några meter från kameran verkar duga och där sitter den en stund innan den drar iväg och morgonens fotostund är över.



Skönt att få släppa koncentrationen en stund och det ska bli gott med frukost. Nu ska bara tusen bilder gås igenom och se om det finns nått att tänka på inför kvällens sittning.
På kvällen sitter jag där igen men den dyker inte upp, iaf inte så att jag kan se den. Enstaka vissling hörs, men det blir inga bilder. Så jag får förbereda mig för nästa dag istället.

Gårdagskvällens genomgång av bilderna visade att jag behöver ha ännu en mindre bländare för att få skärpan på hela fågeln. Jag behöver också flytta gömslet en bit för att få en bättre bakgrund. Innan jag gick och la mig så satte jag upp gömslet och kollade med ficklampan att jag kunde se de tänkta fotoplatserna.

Morgonen gryr och är tidigt på plats, full av förväntan. "Piip piip" och skådespelet kan börja. Jag har sagt till mig själv att inte ta en massa sittbilder idag om inte ljuset blir bra. Istället ska jag koncentrera mig på beteende- och dykbilder.

Så kommer den och ljuset är nu rätt ok. Det blir ändå en del sittbilder för ljuset och bakgrunden är annorlunda mot i går. Men jag väntar fortfarande på nån form av beteende bild. Först lite putsning...



...sedan kommer det jag väntat på - morgon gymnastiken. BRRRRR kameran går för fullt...



Sitter kvar en bra stund och fotar sporadiskt men till slut kurrar det i magen och den dyker inte upp lika ofta. Jag är rätt nöjd så jag drar ett streck den här morgonen och det är dags att åka hem.

Ska man fota kungsfiskare så gäller det egentligen att hitta deras fiskeplats. Sedan är det bara att vänta. Genom att sätta ut egna pinnar så kan man, om man har tur, locka dom att sitta på rätt fotoställe. Risken med att ströva omkring längs stränderna för att hitta dessa fiskeplatser är att man kan störa deras häckning, dessutom kommer de 99,9 gånger av 100 att upptäcka dig och flyga iväg. Under en period när ungarna lämnar boet så tar föräldrarna med dom ut och då sitter dom och väntar på att få mat. Med lite tur så kan man fota den matningen.

Det blev ett par vändor till för att fota kungsfiskare det här året och jag fick ihop till ett par filmsnuttar också. En del av bilderna dyker upp bland mina gallerier och filmsnuttarna kan du se här.




Postat 2013-12-27 13:40 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 Nästa