MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Runde 2016:1

Då var det dags igen! Runde är destinationen för, hmm, jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har flera gånger sagt till mig själv att nästa år åker jag inte dit, för det finns så mycket andra platser att se. Men när sommaren kommer så finns suget där iaf. Undrar vad det är som lockar egentligen. Det beror nog lite på hur man är som person men en kombination av rofylldhet, vacker natur och goda fotomöjligheter är nog det som drar mig dit.

Denna gång var inte vädret på sitt bästa humör. Bergets topp hade länge varit insvept i regnmoln och det verkade inte lätta upp förrän om några dagar. Som tur är kan man nästan alltid komma nära fåglarna genom att ta en båttur. Så länge vinden kommer norrifrån så brukar de små båtarna kunna smita ner till sydsidan där fåglarna är många och vågorna är mindre.  Bergssidan där havssulorna häckar syns tydligt även på långt håll.




Det gråmulna vädret ger inga härliga färger eller de knivskarpa bilderna, men har den fördelen att man även mitt på dagen slipper de där skarpa kontrasterna som uppstår vid fint väder då solen steker på. Samtidigt så slinker det faktiskt ner ett par solstrålar då och då genom molntäcket, så allt kan hända bara man ger sig ut. Rätt kläder och regnskydd till kameran så är det bara att kasta loss.

Redan innan vi är ute ur hamnen så får jag syn på två havsörnar. De sitter på ett skär en bit utanför hamnen. Jag har både sett och hört talas om liknande situationer men alltid missat tillfället. Denna gång är jag snabb på att meddela Johan, som kör båten, om vad som väntar framöver. Johan som har varit med förut styr sakta båten närmare för att vi ska få en så fin upplevelse som möjligt.




Nästan oändligt sakta rör vi oss närmare och närmare. Jag tar bilder kontinuerligt för man vet aldrig när havsörnarna ska lätta. Men de verkar vara bekväma med att vi kommer närmare, kanske känner de igen Johans båt. Efter ett tag så får jag inte plats med båda örnarna i sökaren utan koncentrerar mig på en i taget. När vi kommer närmare så ser jag, lite till min besvikelse, att båda är märkta. Jag fattar grejen med att märka fåglar, men jag vill inte ha märkningen med på bild. Ja ja man får nöja sig med det man får.

Till slut så lyfter de på sina majestätiska vingar och flyger iväg. Men eftersom vi har vinden i ryggen så lyfter de mot båten för att nyttja vindens lyftkraft och jag får ett par fina flyktbilder innan de glider iväg bort från oss.




Det känns som en perfekt start och när vi rundar sydspetsen gör jag mig redo för att fota fåglar på havsytan. Att fota här är alltid lite lurigt, för båten byter riktning hela tiden vilket gör att havet är ömsomt ljust, ömsom mörkt och det är en ständig kamp mellan att hinna ta bilden och att hinna justera inställningarna i kameran för att få en bild som går att njuta av. Lägg till båtens rörelser med vågorna som gör att det krävs snabba reflexer och en rejäl portion tur för att fånga det man vill på bild.




Det är dessutom ingen idé att försöka använda stativ eller båt annat. Handhållet gäller och använder man ett stort tele så krävs det en viss teknik. Pga alla rörelser så kan det vara svårt att hitta och följa målet men när det lyckas så kan man få till bra närbilder. Helst vill jag ha vinden i ryggen för då kommer fåglarna att flyga mot kameran i starten av samma skäl som örnarna tidigare. Det ger också mig lite tid att välja ut en fågel, följa, fokusera och ta den bild jag vill ha.


Många fåglar väljer helt sonika att dyka när båten kommer och det sker på ett bråkdel av en sekund. Ett plopp och fågeln är borta. De ljusröda fötterna är det enda man hinner få med på bild :-)




Andra som inte vill vara med på bild försöker avleda vår uppmärksamhet till nåt annat. 'Kolla där!!'


Så är vi framme vid havssulornas koloni. Oväsendet som alla tusentals fåglar genererar är nästan öronbedövande men det är fullt förståeligt. Av samma orsak som när många människor samlas på en liten yta och börjar prata högre och högre för att höras så måste dessa fåglar överrösta varandra. Har man otrevliga grannar boende tätt inpå så ökar givetvis friktionerna (och ljudnivån).


Antingen har jag varit ouppmärksam tidigare år eller så har vinkeln varit för brant för att se in i bona men denna gång såg jag faktiskt ungar i flera bon. Ungarna är inte ännu lika vackra som sina föräldrar men det är ju bara en tidsfråga.




Det verkar som om de tretåiga måsarnas tid på runde går mot sitt slut. Lite oklart om det beror på födotillgången eller om det beror på rovfåglarna men det var i princip nästan inga par som häckade i år. För rovfåglar finns det ganska gott om. Inte bara de traditionella utan man får räkna in trutar, korpar och labbar som rovfåglar i detta sammanhang. De glider ständigt runt och så fort de får chansen så utnyttjar de den för att ta ägg eller ungar. Minst av de traditionella rovfåglarna är väl pilgrimsfalken vars skri ofta kan höras eka bland klippväggarna och störst är havsörnen som med sin blotta närvaro kan få flockar med tretåiga måsar att fly från sina bon vilket öppnar upp för måsarna.




Vi rundar västra spetsen och går längs nordsidan hem mot hamnen. Att det har varit kraftig vind tidigare dagar känns, för sjön har inte lagt sig riktigt och det är inte riktigt lika njutningsfullt som på sydsidan. Det är alltid betydligt färre fåglar på denna sida, men har man tur så kan man få se stormfåglar. Så icke denna  gång och det känns skönt när vi svänger in mot det sista benet mot hamnen och får vinden i ryggen igen.




Nu ska jag bara packa ryggsäcken för att bege mig upp på berget vilket kommer att bli nästa inlägg.
Jag har gjort en liten video med fler bilder från mina båtturer. (Du hittar den HÄR om du inte kan se den nedan.)




Mer bilder finns på min hemsida www.mikswephotography.com

Följ mig på Facebook

Postat 2017-01-06 12:13 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Inga (?) fåglar på Runde 2015

Efter finlandsresan så var turen kommen till vårt västra grannland Norge. Resmålet var Runde men den här gången utan att försöka fota fåglar. Ööö Va! Jo du läste rätt. När man går upp till fågelberget så passerar man några skyltar som någon handmålat och som visar på öns djurliv.

Där kan man bl a se utter och det var dessa jag tänkte försöka få på bild. Förutom utter så är det även kronhjort på ön. Ööö Va igen! Kronhjort på Runde låter helgalet jag vet, men om någon nu bemödat sig att måla dem på skyltarna så finns det säkert såna där. Eftersom det är en relativt liten ö och huvuddelen är helt öppen terräng så finns det begränsat med platser där dessa hjortar kan tänkas synas.

Trots att jag varit på ön flera gånger så har jag aldrig sett skymten av vare sig utter eller kronhjort. Men min kompis Frank har både sett och fotat utter så det visste jag att det fanns. Efter min valresa tidigare under året så hade jag sett utter och fick lite inspiration. När jag senare hittade en film på Youtube om hur man fotar utter så var jag fast. Detta skulle bli mitt mål med den här resan.

Packade bilen och åkte iväg. Den här gången kände jag mig säker på att bilen skulle fungera för jag hade hittat felet och åtgärdat det. Uppresan gick utan problem och allt kändes bra. Det enda var väl att vädret när jag kom fram inte direkt var behagligt. Kalla vindar och regn dämpade fotolusten betydligt.


Jag valde därför att använda bilen som spaningsplattform och gömsle. Grundtipset är att vänta tills det blir lågvatten. I det grunda vattnet blir det lättare att se uttern och den kommer gärna upp bland stenarna för att leta mat. Så upp tidigt för att inte missa lågvattnet och det dröjer faktiskt inte länge innan jag ser den första rörelsen i vattnet. En liten svag rörelse i ögonvrån. En utter som dyker.


Jag kunde inte förstå hur jag kunde missa när den simmade dit. Sedan simmar den precis i vattenytan och det ser ut som ett smalt streck som sakta glider fram för att då och då försvinna ner i djupet. Hade det varit lite mer vågor så hade jag nog inte sett den.


Bland stenarna som sticker upp så är det svårt att urskilja dess huvud om man inte sitter och spanar som jag gjorde. Jag började förstå hur svårt det är att av "misstag" råka se en utter här ute.


Uttern dyker så upp ur djupet med nåt ätbart, kliver upp på en liten tångöverdragen sten precis i vattenytan och tuggar så det knakar. Man kan ana hur starka käkar den har.


Sakta glider den iväg igen och försvinner runt hörnet. Jag startar bilen och kör fram en bit men den är som bortblåst. Den bara försvann. Förbryllad går jag ut ur bilen och smyger fram sakta fram mot stranden. Eftersom jag har vinden i emot mig så borde den inte känna lukten av mig. Den var ju här alldeles nyss, tänker jag och ställer mig och spanar. Efter ett litet tag så hör jag hur det krafsar precis i närheten. Försöker lokalisera ljudet och det kommer rakt under mig! Jag står på en bit strand som är förstärkt med stora block av sten. Uttern har krupit in i skravlet och jag kan bara lyssna till hur den rör sig helt utom synhåll. Den borde fått vittring på mig nu, så jag går därifrån för att spana på håll istället. Förhoppningsvis dyker den upp så småningom. Tänker att den kanske fortsätter åt det håll den var på väg innan den försvann in bland stenarna. Jag chansar och parkerar bilen en bit bort. Förhoppningsvis så simmar den åt mitt håll. Efter en stund så ser jag faktiskt hur den sakta kommer emot mig och är rätt nöjd med min chansning.


När den dyker så passar jag på att kliva ur bilen och ta mig ner mot stranden. Jag försöker röra mig när den är under vattnet och ligga still när den kommer upp. Jag räknar tyst sekunderna medan jag försiktig kliver på havsbotten. Medveten om att varje steg kan höras ner i vattnet så sätter jag varsamt ner fötterna i varje steg. Stenarna är både blöta och hala, precis som förväntat eftersom det är lågvatten.  Jag lyckas ändå kravla mig fram utan att halka eller slå i kameran. Precis när jag lagt mig ner så dyker den upp väldigt nära. Ett tag tror jag den direkt ska upptäcka mig och försvinna. Men jag har vinden och turen på min sida.


Jag får några bilder innan den graciöst och ljudlöst smiter ner i vattnet och simmar bort.


Jag tappar snabbt bort den ur sikte men hittar den efter ett tag igen. Denna gång långt bort från stranden och det känns meningslöst att fota den men jag tar ändå några bilder innan jag avbryter för att äta lite frukost.

En bit bort ser jag Johan på väg in med sin båt. Han har varit ute med turisterna för att se på alla fåglarna från havssidan.


Jag stegar ner till hamnen för att hälsa på honom och han undrar om jag inte vill följa med ut. Högvattnet är ju ändå på väg in och jag tackar givetvis ja.

Sjön är rätt gropig och det är svårt att hålla kameran still men jag får ändå några bilder på ett par havssulor som hälsar på varandra. Deras vältecknade ansikten är utsökta att studera. man kan tro att de är designade av någon konstnär :-)


Vi seglar förbi en ung havsörn och jag kan inte motstå att ta några bilder trots att båten gungar rejält. Det är så mäktigt att se dem på så kort håll.


När vi kommer tillbaka så fortsätter jag leta efter utter men hittar inga fler den här dagen. Det blir till att ställa klockan och gå upp tidigt nästa dag.

Nästa dag är det fortfarande dåligt väder, eller rättare sagt väldigt omväxlande. Ena stunden så vräker regnet ner och vinden blåser och i nästa sekund så bryter solen igenom och temperaturen höjs 10 grader. Det är nästan omöjligt att klä sig rätt för med tjocka kläder och regnställ blir lätt väldigt varmt när solen steker på.

I ögonvrån ser jag en rörelse i vattnet och minsann där är en utter till. Det är på ett helt annat ställe men det kan lika gärna vara samma som jag såg dagen innan men för statistikens skull så räknar jag det som en annan :-)


Bilen är denna gång inte den bästa fotoplatsen, för den står alldeles för långt ifrån och för högt upp. Jag lämnar istället bilen väl påpälsad och börja smyga mig fram. Vinden kastar lite hit och dit och uttern drar sig sakta bort från mig. Troligen fick den vittring på mig. Får ändå till nån bild när den står på en sten och käkar. I nästa sekund kommer en våg och sköljer bort uttern från stenen.


Men den ser ut att inte bry sig om det utan fortsätter att käka trots att den är helt översköljd och ligger i vattnet.


Den simmar sakta bortåt och jag beslutar mig för att byta område igen. Men det är tomt på uttrar den här dagen. Kör bort till parkeringen innan campingen för att spana lite där. Men ingen utter syns till. Istället så hörs ett envist pipande. Det är en några ungar till ett gärdsmygspar som irriterat skriker efter mat. Jag har alltid uppfattat gärdsmygen som en kaxig liten fågel och det är ingen tvekan om att det är medfött :-) Den här ungen var särskilt aktiv och krävande.


Föräldrarna letar frenetiskt och framgångsrikt efter insekter och matar ungarna så fort de hinner.


Så slår vädret om igen och det blir kallt och regnigt och jag funderar på att ta mig hemåt igen. Kombinationen sol och värme samt regn och kyla tar på kroppen. trots den korta tiden och vädret är  jag rätt nöjd med resan ändå. In i bilen igen och så sätter jag kurs mot fastlandet.


Men vänta lite nu...hur var det med kronhjortarna? Ja just det, jo redan första kvällen så hade jag turen att skymta ett par horn på ett litet fält.

Det blåste hårt men som tur var gick det att parkera och fota från bilen. Först var det bara en ung hanne och en hona...


...men sedan dök det upp en större hanne.

Rundes kronhjortar är en underart till den "vanliga" kronhjorten och lite mindre än t ex de vi har i södra Sverige.  Det var ju inga brunsttider så de var bara ute efter att äta frodigt gräs. Men den unge hannen fick nåt stôllarôck, som vi säger i mina hemtrakter, och hoppade runt som en guttaperkaboll.

Fick en liten filmsnutt på det, men lyckades komma åt fokusringen när kameran gled lite på fönstret, så det blev lite suddigt en bit in i filmen. Vill du ändå kika så hittar du den här.

Den andra natten så parkerade jag på samma ställe men då dök de aldrig upp. Jag satt i många timmar men när det till slut blev för mörkt att fota gav jag upp och körde därifrån. Precis då såg jag dom. De hade varit på fältet bredvid men lite i skymundan så det blev inga bilder den kvällen. Men som sagt jag var nöjd ändå :-)

Här är förresten länken till Simon King som visar hur man fotar utter. Lite kuriosa om Simon King; han är med i bonusmaterialet till Planet Earth när han filmar vithaj utanför Sydafrika.


www.mikswephotography.com

Postat 2016-01-30 15:34 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Runde 2014

Dags att summera sommarens fotoaktiviteter och jag börjar (som vanligt) med Runde. Egentligen hade jag tänkt att hoppa över denna underbara plats men trots det så hamnade jag här en vecka iaf! Tur med vädret och tack vare skepparen på den lilla turbåten Aquila fick jag många timmar ute till sjöss. I år lade jag ner huvuddelen av tiden på att fota från havssidan. Det var mycket örnar förra året men i år var de ännu flera. De tycktes vara överallt och hade man tur, vilket jag hade flera gånger, så kom man riktigt nära. Jag har ju skrivit flera gånger om Runde både här och där så jag går direkt till bilderna istället :-)

Jag börjar med en stor seglare som graciöst glider med vinden - Havssulan. Dess vita dräkt mot det blå havet ger nästan en målad känsla. Vingspetsen snuddar vattenytan i en perfekt glidning.

En annan fågel man lätt kommer nära är den annars ofta hatade skarven, i det här fallet en toppskarv. När man kommer nära så visar den en fantastisk fin färg i sitt öga.

Så givetvis lunnefågeln som med sin färgglada näbb jobbar hårt på att jaga mat till sina ungar uppe på klippan. Den verkar närmast klumpig vid start och landning men när den väl fått upp farten så far den fram som en projektil.

Det är klart att det finns de som vill roffa åt sig av det andra slitit för. Först ska lunnefågeln slinka förbi trutarna som gärna försöker ta fisken ifrån dom...

...sedan ska de klara de snabba attackerna från havsörnarna.

Just den här lunnen är tyvärr redan körd. Den gamla havsörnen hade redan tagit den när den unga örnen kom ikapp lyckades få den gamla att släppa greppet och nu så var det en vild jakt på den skadade lunnen allt medan den föll med utspärrade vingar ner mot klipporna.

Havsörnarna är trots det mina favoriter på Runde. Visst är lunnen vacker men att få se en havsörn på nära håll är så mäktigt och när de stirrar dig rakt i ögonen på 5 meters håll så är det en känsla som är svår att beskriva.

En av de upplevelser jag fick vara med om var när en havsörn tog en havssula högt uppe i luften. Båda två föll i en allt snabbare spiral ner mot vattenytan innan havsörnen till slut släppte. Havssulan blev nog skadad för det tog ett tag innan den lyckades starta från vattnet. Den unga örnen lärde sig nog att det inte var någon idé att försöka ta så tunga byten. Tyvärr gick det så snabbt att jag inte hann dokumentera det.

Fast ibland kommer de väl nära ibland och sitter man då lite avigt till så blir bilderna komponerade efter det. Här är det fotat rakt upp i luften, inte den stabilaste ställningen med ett 500:a i en gungande båt :-)

Riktigt fint är det när båten sakta glider in mot klipporna och man upptäcker att det sitter en fin havsörn på en klippkant. Den är van vid båtarna och det är först när vi kommer riktigt nära som den kastar sig ut och sakta glider iväg.

Med det sagt så bockar jag för mig denna gång och knappar in nästa resmål...

... hoppas du hänger med :-)

www.mikswephotograpy.com

Postat 2014-11-11 20:04 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Att fota på Runde

Lite tjatigt att skriva om Runde vecka efter vecka, men detta är sista inlägget, om den här platsen, iaf för i år :-) 

Jag tänkte dela med mig av några, kanske självklara, tips från Runde. De flesta funkar även på andra ställen så även om du inte har vägarna förbi berget så kanske det ändå finns nåt intressant korn att hitta :-)

På Lundeura så används allt från Ipads till proffsutrustning - anything goes.


Ett telezoom, tex 70-200 eller 100-400 är ett bra allroundobjektiv givetvis lite beroende på vilka bilder man vill ha. Vill man ha ett fast tele så funkar det med ett 300mm objektiv till de mesta av fågelbilderna, särskilt om man kan använda en konverter.

Ett 500 eller annat stort tele kan upplevas som begränsade vid Lundeura men kan om man har tur kan det ge lön för mödan av att ha släpat upp det för den branta stigen.


Oavsett vilket så tjänar man på att ha ljusstarka objektiv då de ger bättre tider, speciellt på kvällen när ljuset är som finast eller då det ofta kan vara mulet även mitt på dagen. Lunnefåglarna sitter ofta ganska still men vill du fota flygande eller andra rörelser så måste tiden ner för att det inte ska bli suddigt.

Stativ är lämpligt att använda då det kan bli lite längre tider för att få bra skärpa handhållet och så är det bekvämt när man sitter och väntar att slippa hålla i kameran hela tiden.
Så kan man ju "reservera" en plats med stativet och mingla medan man väntar :-)


Varma kläder är väl nåt som generellt bör användas men det är ofta man ser bil- och mcturister som knallar upp i vardagskläder och t.o.m enkla skor och sandaler. Dom blir ofta kortvariga uppe på berget. Det är lätt att missa att det blåser på toppen när man lämnar bilen på parkeringen som just då ligger i lä.

Ett vidvinkel, gärna med ND filter för att fota strandnära landskapsmotiv eller nära bilder på lunne.

Regnskydd till kamerautrustningen kan vara på sin plats för det händer att det regnar lite då och då. Att solen skiner och det är lugnt på havet samtidigt är nåt som inte händer så ofta.
Det är även praktiskt att ha ett regnskydd för att skydda kameran under båtturen mot vattenstänk.


Ta med en liten trasa för att enkelt kunna torka bort regn- eller vattenstänk på kameran eller objektivet, särskilt om du åker båt då det är saltvatten. Saltvatten har ju inte den mest önskvärda effekten på din utrustning oavsett material. Saltvatten på linsen bör sköljas av med sötvatten innan linsen torkas, annars kan saltet repa ytbehandlingen. Många använder putsduken till att torka torrt med och det går ju bra nån gång, men risken är att det fastnar större partiklar i trasan om man använder den för frikostigt. Nu ska jag tillägga att jag aldrig haft problem med vattenstänk vid dessa båtturer, men det innebär ju inte att det aldrig kan hända. Vattenstänk sker främst då båten är på väg tillbaka i motvind, då kan det skvätta rejält över akterdäcket.

Under båtturen så funkar inte stativ så bra, utan kameran bör handhållas. Dels är det lättare att kompensera båtens rörelser och man slipper att vibrationer från motorn arbetar sig upp till kameran. Det kan vara lite trångt att fota särskilt när det är mycket action och alla står upp och fotar åt alla håll.



Är man ovan vid båtar så tänk på att stå stadigt och med ordentligt stöd. Det kan hända att båten gör en oväntad liten rullning, eller för den delen att nån medpassagerare tappar balansen mot en själv, och med ett öga i sökaren är det lätt att tappa fotfästet. Bra att ha en kamerarem runt nacken ifall man plötsligt måste ta tag i nåt för att hålla sig kvar i båten.

På båten (och även vid Lundeura) kan man använda vilken kamera som helst.
Båtturerna går ju under dagtid, så det svaga ljuset är inget större problem. Avstånden varierar från 3-4 m upp till 100 m. En liten enkel kompaktkamera har den fördelen att den är lättare att fota med när det gungar men en systemkamera är nog att föredra mht de olika inställningar som enkelt kan göras.
Så länge man kan handhålla det så funkar det.


Bilden är tagen av den trevlige Luc från Nederländerna som jag träffade ombord på Aquila. Mycket trevliga människor möter man på Runde och Luc och hans fru Sabine var några av dom. Det är alltid intressant att möta likasinnade och man kan ofta få bra och tom ovärderliga tips. Jag fick flera fina resmålstips av dessa globetrotters.

Ljuset spelar kameran lite spratt, eller rättare sagt det gäller att ha koll på bakgrunden som är ständigt skiftande vilken lätt lurar exponeringsmätaren. Ena sekunden är den mörk och andra är den ljus. De flesta fåglar är antingen mörka eller ljusa (eller både och) så det gäller att kompensera exponeringen.  

Man följer en fågel mot den ljusa himlen och plötsligt är det ett mörkt berg i bakgrunden. Kameran exponerar efter det (lite beroende på vad du har för ljusmätning) och det gäller att kompensera för att inte få en felexponerad bild.


Ett finger på exponeringskontrollratten och skifta mellan -1 till +1 är det minsta man bör göra. Annars kommer du iland med mängder av utfrätta områden på fåglarna eller helmörka motiv och det brukar uppfattas som negativt när man sitter framför bildskärmen och kastar bild efter bild :-).


Att använda autofokusen mot fåglar på vattenytan kan fungera men risken är att AF låser på de kontrastrika vågorna. Jag har funnit det lämpligt att använda tumfokus för att kunna parera båtens rörelser och för att minimera risken att fokus skiftas från fågel till våg i avtryckarögonblicket.

Vid kraftigt gungande så fick jag ibland ta fokusen på den första gungningen och sedan trycka av på den andra. Det blir lite lustiga bildserier där det stillasittande motivet befinner sig i överkant och sedan snabbt försvinner ner i underkant. Snabb bildserietagning rekommenderas i kraftig sjögång :-)

Som jag skrev i förra inlägget så lurar även det kontrastrika berget autofokusen. Ofta har fåglarna en svagare kontrast än bakgrunden så det gäller att hitta en fokuspunkt som ligger på samma avstånd som fågeln.

Ett annat tips är att utnyttja både dagen och natten maximalt. Ljuset och motiven finns där hela tiden men ljuset kan vara extremt fint även sent på kvällen. Så vila mitt på dagen och mitt på natten och fota resten av tiden.



Det händer att man stöter på folk som glömt eller tappat nåt på toppen och som mödosamt och med plågad min tar sig upp igen. Så kolla att allt är med innan du går ner



Har du några egna tips från Runde så skriv gärna ner dom i kommentaren.

Nästa inlägg så beger jag mig inåt landet, hoppas du hänger med :-)

Postat 2013-10-11 19:40 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Rundes örnar

Varje år jag varit där så har jag sett och fascinerats av de majestätiska havsörnarna som verkar glida runt helt utan ansträngning.

I år hade jag riktigt bra flyt med att de kom nära så jag tänkte dela med mig lite av dessa möten.

Men  låt oss kika tillbaka på förra veckans inlägg - hitta örnen!

Missade du inlägget så kommer bilden här igen, ser du örnen på bilden?

Svaret kommer längre ner och vi börjar istället uppe på Lundeura. Flyttar man blicken lite från alla lunnar som susar omkring där så ser man hur havsörnarna glider omkring på uppvindarna.

Längre ut så leker de tafatt.

Har man tur så kan de dyka upp precis runt åskanten när de följer vinden uppåt.

Har man ännu mer tur så slår de sig ner helt öppet i närheten.

När jag tröttnat  på att se dom ovanifrån (nu tog jag nog i, tröttnar på att se dom gör jag inte) så tar jag en båttur. Från båten kan man få uppleva dom lite närmare och t.o.m få kika in i ett bo.

Fast det gäller att upptäcka dom. Ofta hjälps man åt och spanar för de är inte lätta att se i tid.

Här är svaret på frågan jag ställde tidigare.

Så trots att de sitter helt öppet, så smälter dessa stora fåglar lätt in i den omgivande naturen och inte bara i grässlänter utan även mot bergssidorna.

Men med ett tränat öga så hittar man dom och sedan gäller det ju att omvandla det till en bild, vilket inte alltid är lika lätt :-)

Jag försöker vänta lite på att båten ska placera sig så att bakgrunden blir lite lugnare. Men ibland går det inte och då får man fota på ändå.

De skarpa kontrasterna i berget vill gärna lura autofokusen och på en gungande båt så är det inte säkert att man märker det. När det gungar det mycket så fokuserar jag på berget/stenen som örnen står på och försöker få en bländare som ger ett lite större skärpedjup.

Ibland flyger de riktigt nära...

Kanske var den nyfiken på oss och valde att kika lite närmare, vem vet.

Fast annars så är det mat som gäller. Här är det en liten lunne som spisas.

Ibland så är det konkurrens om maten även när någon redan paxat den.

Jag nämnde i förra inlägget att jag såg minst 7 st olika individer och jag lyckades få dom att ställa upp på en gruppbild, eller nästan alla iaf :-) Tyvärr är den lite rörig men förstorar du så ser du kanske lite fler detaljer.

Nu kan jag inte garantera att de är lika aktiva nästa gång så ev brustna förväntningar får du stå för själv, skriv inte och klaga om de inte dyker upp :-)

Jag vet iaf att jag har höga förväntningar nästa gång jag kommer dit. I nästa inlägg så kommer jag att skriva lite mer om vad jag tänker på när jag fotar på Runde.

Postat 2013-10-04 23:38 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 Nästa