MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Norra Everglades National Park

Efter att avverkat södra delen var det dags för den norra. Everglades känns ju som ett måste när man ändå är i Florida, så värmen till trots var det inte badshorts på utan långbyxor och långärmat som gällde.

Från Miami och rakt västerut går Timiami Trail. En landsväg som skär mellan Everglades national park och övriga Everglades. Efter halva sträckan går den rakt igenom den södra delen av Big Cypress National Preserve. Målet för dagen var att på väg till västkusten stanna till vid dessa båda parker.

Första stoppet blev Shark Valley och nej, det finns inga hajar där. Däremot finns det en rundslinga på nästan 2,5 mil som är öppen för folk till fots, med cykel eller som passagerare på de öppna bussar som trafikerar slingan. För att ha en säker trafikmiljö på den enfiliga vägen kör bussar åt ett håll, cyklar åt andra hållet. Det gavs (över-)tydliga instruktioner om att stanna och kliva av cykeln när möte uppstår.

Ungefär i mitten på slingan finns ett utkikstorn. Vägen dit är spikrak och denna dag är det även kraftig motvind. Eftersom det är ett välkänt och välbesökt ställe så kastades alla tvivel överbord och det trampades på.



Redan efter ett par hundra meter så dök de första alligatorerna upp, eller ja de låg och solade precis vid cykelbanan. Säkerhetsinstruktionerna säger att man ska hålla minst 5 meter till dessa. Insåg snabbt att det var omöjligt då vägen inte var 5 meter bred. Tydligen ska alligatorer inte se människan som byte så länge hon står upp, så det var bara att glida förbi och hoppas på det bästa.



Upplyft att denna upplevelse såg vi framemot nästa möte. Att cyklarna var dåligt inställda började snart göra sig påmind. En fullastad ryggsäck gjorde inte saken bättre men skam den som ger sig. Den spikraka vägen och ständiga motvinden gjorde att det blev ett bra träningspass, både för kropp och psyke.

Det finns en rastplats efter ca en mil, men där finns inget dricksvatten så vi hade lastat med tre liter vilket borde räcka för en liten cykeltur. Efter en mil var vi snabbt nere på en knapp liter kvar.

Första milen hade bara innehållit vatten, gräs, +30 graders värme och motvind på en skranglig och dåligt inställd cykel. Inte bra för moralen...Hur skulle detta gå? Skulle vi bli alligatorföda på nästa etapp? Var det inte en gam som cirkulerade där uppe? Inga andra människor syntes till. Inte heller hade vi sett något djurliv, förutom den där gamen då...

Raksträckan var iaf slut och nu återstod drygt hälften av sträckan och den verkade mer lovande med lite småsjöar med vatten och en slingrigare väg.

Medvinden var fantastiskt skön, landskapet swischade förbi med någon enstaka alligator i den gräsbevuxna våtmarken. Men det skulle dröja ända till slutet innan det blev mer aktivitet och närhet till djuren. Det gällde att spana noga, de var inte alltid lätta att hitta.




Erfarenheten av Shark Valley är att det räcker nog med att bara gå en tur runt visitorscenter så sparas tid och pengar och så fotas det nog mer. Eller så hade vi bara otur med klimatet. För mycket vatten på prärien vilket medför att djuren håller sig utspridda.

Och till dig som orkat läsa ända hit önskar jag ett Gott Nytt År :-)

Postat 2012-12-31 15:48 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Södra Everglades National Park

Södra delen av Florida utgörs av en riktigt stor våtmark. Filmer och bilder hade skapat en bild hos mig av ett träsklandskap med alligatorer, ormar och konstiga djur överallt och där det krävs båt för att ta sig fram. Efterhand som jag gjorde research innan resan insåg jag att det inte riktigt var så. Nu när jag kom fram så var det ändå inte riktigt som jag föreställt mig. Egentligen är Everglades ett vidsträckt och långsamt strömmande vattendrag över en översvämmad prärie. Stora öppna platta områden som till huvuddelen bestod av gräsbevuxen prärie, med små öar av buskar och träd som kallas för Hammocks. Men lämnar man turistlederna så ser man säkert det jag egentligen hade föreställt mig.

En ensam gam cirklar över våtmarken

Första målet i södra Everglades låg längs den östra infarten från Florida City ner mot Flamingo. Enligt källor på internet samlades här mängder av vadare under vintern i en liten sjö kallad Eco pond längst ner i söder. Det gällde alltså att vara tidigt på plats för att använda gryningsljuset. Det finns möjlighet att campa vid Flamingo, men det var inget val under denna resa. Alltså blev det till att gå upp tidigt och sedan snabbt köra den  ca 8 mil långa vägen från hotellet. Väl framme fanns det gott om parkeringsmöjligheter och sjön låg bara 50 meter från vägen.

Eco Pond

Efter att sett och läst om Eco pond på nätet så kände jag lite besvikelse. Endast enstaka fåglar var på plats och aktiviteten var låg och på gränsen till obefintlig. Ja dvs förutom alla fiskgjusar som fanns i området då.Nästan lika vanliga som trutar hemma.

Precis som en skarv höll Fiskgjusen ut sina vingar för att torka.

Någon sa att det spolats in mycket saltvatten under någon tropisk storm som gjort att vattnet inte var så inbjudande längre. Någon annan sa att det varit för regnigt och att flyttcirkusen inte satt igång riktigt.

Vid visitorscenter gavs i alla fall tips om att en amerikansk krokodil fanns i närheten men att området var avspärrat för besökare. Det gick iaf att få en skymt av denna hotade art.

American Crocidile. Svårfångad mellan lövverken.

På resan ut kollades varje dike och vattensamling noga men med klent resultat. Det hela underlättades inte av att det var riktigt varmt denna dag. Upp emot +32 grader och fuktigt, vilken snabbt sög musten ur kroppen så fort man lämnade bilens behagliga luftkonditionering.

Innan parken lämnades denna dag så besöktes även Anhinga trail som ligger i direkt anslutning till östra infarten. Anhinga är förövrigt det namnet på en skarvliknande fågel med det svenska namnet amerikansk ormhalsfågel. Längs leden var det desto mera aktivitet och flera fototillfällen på oskygga fåglar fanns, tyvärr var det mitt på dagen vilket inte direkt var fotovänligt.

Green Heron / Grönryggad Häger spanar ner över vattenytan.

Anhinga trail går i huvudsak på en gångbro byggt ut i området och det gör det säkert men svårt att komma ner i nivå med vattenytan. Kanske var det lika bra det då det fanns flera alligatorer i närheten, även om just denna var rätt liten :-)

Liten alligator

Sammanfattning av området.
Södra Everglades i december är kanske lite tidigt, iaf i år, för att fota fåglar i mängd. Eco pond har sluttande stränder så där går det lätt att komma ner i vattennivå och minst 300 mm objektiv och uppåt rekommenderas.
Anhinga trail bör besökas fast kanske med ett lätthanterligt objektiv. Dels är det på många ställen grova räcken och avstånden var ofta inom närgräns på mitt 500. Dessutom är ett 500mm med stativ rätt bökigt att hantera på små ytor och ibland andra människor. En bönpåse eller ett litet stativ är fullt tillräckligt här.

Tur det inte var rusningstid på gångbanan.

Vill man veta mera om nationalparkerna i USA så finns det riktigt bra information på deras hemsida. Här är länken till Everglades Nat'l Park: http://www.nps.gov/ever/index.htm

Postat 2012-12-30 11:17 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Florida i december.

Att resa till till Florida under vintern innebär att man kan kombinera sol och bad med fotografering. Det är torrperiod vilket ger mindre mängd myggor och större ansamlingar av fåglar och alligatorer i vissa områden. Flyttfåglarna har börjat samlas i det varma Florida för att bilda par och nya fåglar. Men framförallt är det betydligt varmare än hemma :-)

USA har inte någon allemansrätt så man är rätt mycket hänvisad till olika typer av parker. Många parker är, till skillnad från parker i Sverige, anpassade för att ta emot besökare. Det finns parkeringar, olika typer av breda gångvägar och leder, toaletter och park rangers som kan svara på frågor. Ofta är det inträdesavgifter och särskilda öppettider till parkerna. Vissa parker kan släppa in fotografer tidigare, men för att kunna röra sig utanför stigarna krävs ofta ett särskilt tillstånd. I vissa parker kan man till och med få tillstånd att köra bil utanför de ordinarie vägarna, fast då krävs ofta en terränggående bil eller iaf 4x4.

I de välbesökta parkerna så är djuren ofta rätt vana vid människor, så det är lätt att komma nära. Utan för parkerna eller i mindre besökta parker så är de nästan lika skygga som i Sverige, dvs sticker så fort man kliver ur bilen, och ja - man måste ha en bil annars tar det evigheter att förflytta sig.

Nackdelen med att fota djur i parker är att det kan vara svårt att komma i rätt höjd och att hitta rena bakgrunder. Gångbanorna är ofta högre än omgivande terräng och växtligheten är till sin vilda natur ofta rätt grötig.

Mitt på dagen, eller tidigare om det är varmt, så blir värmedallret snabbt synbart vid telefoto på lite håll. Så det gäller att vara på plats tidigt eller lagom till eftermiddagsljuset.

Det är tyvärr rätt korta dagar i december. Ljuset kommer inte förrän vid sjutiden och det blir mörkt redan vid 18-tiden, lite beroende på vädret förstås.

Postat 2012-12-28 16:46 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera