Runde 2016:1

Då var det dags igen! Runde är destinationen för, hmm, jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har flera gånger sagt till mig själv att nästa år åker jag inte dit, för det finns så mycket andra platser att se. Men när sommaren kommer så finns suget där iaf. Undrar vad det är som lockar egentligen. Det beror nog lite på hur man är som person men en kombination av rofylldhet, vacker natur och goda fotomöjligheter är nog det som drar mig dit.

Denna gång var inte vädret på sitt bästa humör. Bergets topp hade länge varit insvept i regnmoln och det verkade inte lätta upp förrän om några dagar. Som tur är kan man nästan alltid komma nära fåglarna genom att ta en båttur. Så länge vinden kommer norrifrån så brukar de små båtarna kunna smita ner till sydsidan där fåglarna är många och vågorna är mindre.  Bergssidan där havssulorna häckar syns tydligt även på långt håll.

Det gråmulna vädret ger inga härliga färger eller de knivskarpa bilderna, men har den fördelen att man även mitt på dagen slipper de där skarpa kontrasterna som uppstår vid fint väder då solen steker på. Samtidigt så slinker det faktiskt ner ett par solstrålar då och då genom molntäcket, så allt kan hända bara man ger sig ut. Rätt kläder och regnskydd till kameran så är det bara att kasta loss.

Redan innan vi är ute ur hamnen så får jag syn på två havsörnar. De sitter på ett skär en bit utanför hamnen. Jag har både sett och hört talas om liknande situationer men alltid missat tillfället. Denna gång är jag snabb på att meddela Johan, som kör båten, om vad som väntar framöver. Johan som har varit med förut styr sakta båten närmare för att vi ska få en så fin upplevelse som möjligt.

Nästan oändligt sakta rör vi oss närmare och närmare. Jag tar bilder kontinuerligt för man vet aldrig när havsörnarna ska lätta. Men de verkar vara bekväma med att vi kommer närmare, kanske känner de igen Johans båt. Efter ett tag så får jag inte plats med båda örnarna i sökaren utan koncentrerar mig på en i taget. När vi kommer närmare så ser jag, lite till min besvikelse, att båda är märkta. Jag fattar grejen med att märka fåglar, men jag vill inte ha märkningen med på bild. Ja ja man får nöja sig med det man får.

Till slut så lyfter de på sina majestätiska vingar och flyger iväg. Men eftersom vi har vinden i ryggen så lyfter de mot båten för att nyttja vindens lyftkraft och jag får ett par fina flyktbilder innan de glider iväg bort från oss.

Det känns som en perfekt start och när vi rundar sydspetsen gör jag mig redo för att fota fåglar på havsytan. Att fota här är alltid lite lurigt, för båten byter riktning hela tiden vilket gör att havet är ömsomt ljust, ömsom mörkt och det är en ständig kamp mellan att hinna ta bilden och att hinna justera inställningarna i kameran för att få en bild som går att njuta av. Lägg till båtens rörelser med vågorna som gör att det krävs snabba reflexer och en rejäl portion tur för att fånga det man vill på bild.

Det är dessutom ingen idé att försöka använda stativ eller båt annat. Handhållet gäller och använder man ett stort tele så krävs det en viss teknik. Pga alla rörelser så kan det vara svårt att hitta och följa målet men när det lyckas så kan man få till bra närbilder. Helst vill jag ha vinden i ryggen för då kommer fåglarna att flyga mot kameran i starten av samma skäl som örnarna tidigare. Det ger också mig lite tid att välja ut en fågel, följa, fokusera och ta den bild jag vill ha.


Många fåglar väljer helt sonika att dyka när båten kommer och det sker på ett bråkdel av en sekund. Ett plopp och fågeln är borta. De ljusröda fötterna är det enda man hinner få med på bild :-)

Andra som inte vill vara med på bild försöker avleda vår uppmärksamhet till nåt annat. 'Kolla där!!'


Så är vi framme vid havssulornas koloni. Oväsendet som alla tusentals fåglar genererar är nästan öronbedövande men det är fullt förståeligt. Av samma orsak som när många människor samlas på en liten yta och börjar prata högre och högre för att höras så måste dessa fåglar överrösta varandra. Har man otrevliga grannar boende tätt inpå så ökar givetvis friktionerna (och ljudnivån).


Antingen har jag varit ouppmärksam tidigare år eller så har vinkeln varit för brant för att se in i bona men denna gång såg jag faktiskt ungar i flera bon. Ungarna är inte ännu lika vackra som sina föräldrar men det är ju bara en tidsfråga.

Det verkar som om de tretåiga måsarnas tid på runde går mot sitt slut. Lite oklart om det beror på födotillgången eller om det beror på rovfåglarna men det var i princip nästan inga par som häckade i år. För rovfåglar finns det ganska gott om. Inte bara de traditionella utan man får räkna in trutar, korpar och labbar som rovfåglar i detta sammanhang. De glider ständigt runt och så fort de får chansen så utnyttjar de den för att ta ägg eller ungar. Minst av de traditionella rovfåglarna är väl pilgrimsfalken vars skri ofta kan höras eka bland klippväggarna och störst är havsörnen som med sin blotta närvaro kan få flockar med tretåiga måsar att fly från sina bon vilket öppnar upp för måsarna.

Vi rundar västra spetsen och går längs nordsidan hem mot hamnen. Att det har varit kraftig vind tidigare dagar känns, för sjön har inte lagt sig riktigt och det är inte riktigt lika njutningsfullt som på sydsidan. Det är alltid betydligt färre fåglar på denna sida, men har man tur så kan man få se stormfåglar. Så icke denna  gång och det känns skönt när vi svänger in mot det sista benet mot hamnen och får vinden i ryggen igen.

Nu ska jag bara packa ryggsäcken för att bege mig upp på berget vilket kommer att bli nästa inlägg.
Jag har gjort en liten video med fler bilder från mina båtturer. (Du hittar den HÄR om du inte kan se den nedan.)



Mer bilder finns på min hemsida www.mikswephotography.com

Följ mig på Facebook

Andöya 2015

Nu var det ett tag sedan det blev skrivet nåt i bloggen så det är dags att summera resten av
fotoåret 2015. Så nu Leif, nu kör vi :-)

2014 hade jag möjligheten att besöka det lilla samhället Andenes beläget på ön Andöya i nordnorge (den resan är förövigt beskriven här). Syftet var då att fota valar och norrsken. Det var en fin upplevelse och jag beslöt mig därför att göra fler besök dit. Efter att diskuterat lite med Marten som driver firman som jag reste med så kom jag fram till att maj skulle kunna bli en bra månad. Dels skulle det vara ljusare med bättre fotoförhållanden och dels så finns det ett fågelberg i närheten som vid den tidpunkten börjar fyllas med flyttfåglar av olika slag.

Tiden gick och rätt var det var så stod det maj i kalendern och det började dra ihop sig. Väderprognosen var i och för sig inte helt positiv men dåligt väder kan ju ge fina bilder det med så jag gav mig av.

Det första som slog mig när jag kom fram på eftermiddagen var hur ljust det var. Lite naiv hade jag hoppats på möjligheten att få ytterligare nån norrskensbild men med en månad kvar till sol dygnet runt så var huvuddelen av natten för ljus för att få några magiska bilder på norrsken. Gick en kort promenad för att känna på stämningen. Inom kort hade jag sett flera havsörnar och för första gången även utter. Självklart hade jag inte kameran med mig, men det skulle bli flera tillfällen.


Vädret var i huvudsak gråmulet och ett oväder spåddes anlända inom kort. Inte de bästa förutsättningarna med andra ord. Vi for i alla fall ut med Martens RHIB och började spana. Det dröjde inte länge innan vi såg den första utblåsningen och kunde ta oss närmare. Det var en kaskelot som vilade lite vid ytan.


Nu är ju inte kaskeloter de mest livade att kika på för de ligger precis under ytan med ryggfenan. Då och då så sticker de upp andningshålet för att byta luft i lungorna. Kaskeloternas största aktivitet vid ytan är ju när de dyker och det är det vi i båten väntar på.


Det börjar med ett par nästan omärkliga ryggkrökningar innan de plötsligt vänder ner huvudet mot botten samtidigt som de sticker upp stjärtfenan högt upp i luften för att på så sätt få en bättre skjuts ner i djupet. Marten som är välbekant med valarnas beteenden ropar ut "diving" så fort han ser de första ryggkrökningarna så vi andra kan göra oss beredda med kamerorna.

De är bara uppe vid ytan ca 10 minuter och sedan kan de vara borta i 20-45 minuter så det gäller att inte missa tillfället.

Så är den borta och ytan är tom igen. Ett gäng stormfåglar samlas runt båten och kikar nyfiket på oss.

De förknippar båtar med fisk och det verkar som om de gärna vill ha lite sällskap också.


En ny utblåsning, denna gång inte så långt bort och vi tar oss försiktigt dit. En svårighet att fota på en sådan här tripp är ju att man själv inte kan planera in vilken bakgrund man ska ha i bilden. Marten brukar försöka placera båten med hänsyn till ljus och bakgrund om det är möjligt men man kan inte manövrera hur som helst i närheten av valarna.


Så där håller det på. Spana efter utblåsningar, vänta på ryggkrökningen och sedan smattra iväg några dykbilder. Det kan ju rent av låta lite tråkigt när man skalar bort allt annat. Men det är en häftigt att se dessa stora djur så nära den lilla båten, det fantastiska landskapet och när de dyker så är det en fin upplevelse varje gång. Får man dessutom med sig en av de engagerade valforskarna så blir det dessutom väldigt lärorikt. De dokumenterar stjärtfenan och kan på så sätt skilja olika individer åt. De kan tom direkt känna igen vissa individer och har dessutom gett namn på dom.


Vi tar en tur förbi Bleiksöya som är en fågel-ö i området. Förhoppningsvis har fåglarna börjat anlända. Vi ser att lunnefåglarna har anlänt.

Likaså har havssulor och toppskarvar kommit.

Till skillnad mot Runde så är det lättare att se fåglarna i ögonhöjd när de sitter i sina bon. Bobyggande och och annan par-aktivitet är i full gång allt medan havsörnar patrullerar kusten runt omkring för att hitta lämpliga byten.

Jag ser flera uttrar men avståndet är för långt och båten guppar så jag njuter bara av upplevelsen.

Vädret håller dock obevekligt på att bli sämre och en dag så är det omöjligt att åka ut med båt. Eftersom jag har några dagar kvar innan flyget hem så lånar jag en bil för att ge mig ut på en roadtrip, Andöya har nog mer att ge tänker jag.

Vinden piskar kusten så hårt att de flesta fåglar sitter och trycker i lä.


Enstaka kastar sig dock ut för att försöka ta sig vidare...

men många sitter bara still och väntar tålmodigt.

 Vägen följer kusten och likt en ringväg går den runt hela ön.

Landskapet är varierat med på många ställen en karg kustlinje med höga berg.

Lite längre in är det myrar.

Och på andra ställen är det fina sandstränder.

Väldigt få människor är ute i den hårda vinden men en ensam kite-surfare passar på. Jag ser att han har en tjock våtdräkt på sig inklusive huva och vantar. Det är nog inget för nybörjare att vara ensam här ute i maj och trots de fina sandstränderna så lockar inte tanken på att ta ett litet dopp. I bakgrunden syns Bleiksöya som reser sig majestätiskt nästan rätt upp ur havet.


Så här långt norrut borde man se mer snö kan man tycka, men eftersom golfströmmen går precis utanför så är det ofta ganska milt.


Jag ser en utter passera tvärs över vägen. På nära håll ser de både stora och otympliga ut. Som en dromedar skjuter den upp ryggen upp när den springer över vägen innan den kastar sig ner i en större bäck. Inte en chans att hinna med med kameran. Stannar och spanar lite längs bäcken men den är som uppslukad. Kör vidare för att lite längre fram se en ensam älg ströva förbi.


Under min resa så meddelade kameran att den inte kunde kommunicera med objektivet. Förvånad tänkte jag att det var nog stiften som kanske ärgat lite. När jag tog bort objektivet så låg det ett par vattendroppar inuti kameran. Det visar sig vara en liten gummipackning på min telekonverter som hade spruckit och det svaga, men ihärdiga, regnet hade trängt in i kameran. Tur att jag hade med mig en backupkamera. Veckan fick därmed ett snöpligt slut med inställda båtturer och en trasig kamera.

Maj och juni brukar vara fulla med fotoaktiviteter men det kom att dröja tills kameran blev lagad. Men det är ju en helt annan historia. En erfarenhet är i alla falla att alltid kolla packningarna på objektiven innan jag ger mig ut i dåligt väder.

www.mikswephotography.com

Mot Flatruet

Dags att lämna Runde och dra österut. Med många bilder i bagaget, likt en lunnefågel som samlat fisk,  packade vi ihop och började den långa färden mot Flatruet i Sverige.

Det är ett fantastiskt landskap man kör igenom och som vanligt har jag minst ett öga vid sidan av vägen. Tyvärr lämpar det sig inte alltid att stanna till om man ska undvika trafikolyckor. Jag såg bland annat två små rävungar som lekte vid ett nedfallet trä, men som vanligt fanns det ingen plats att stanna bilen så det var bara att fortsätta. Men ibland har man tur. Som här när jag fick syn på två älgar på ett litet fält precis intill vägen. Här kunde jag fota från bilen och trots att de såg mig så sprang de inte iväg.

Givetvis så försökte jag smyga ut när de gick in bakom några små träd men de fick snart vittring på mig och då var det bara att ge upp.

Tog en liten tur upp på Dovrefjell men den dagen hade alla djur ledigt för det enda jag såg var den här ovanliga lilla fågeln.

När jag slog upp den i fågelboken visade det sig vara en snösparv och inte var den så ovanlig heller men det är alltid kul med nya bekantskaper.

Det regnade mesta delen av resan från Dovre mot Flatruet men när vi närmade oss så började det lätta upp. Såg en fjällabb med sina långa stjärtfjädrar på avstånd mot de mörka regnmolnen.

Det jag inte förväntat mig att se var kraftledningsstolparna som gick tvärs över fjället, men det är klart att man behöver el här också.

Så gick solen sakta ner bakom Helags fjälltopp och himlen visade upp alla sina färger.

T.o.m kraftledningsstolparna fick en magisk framtoning i skymningen.

Dags att vila lite innan vi åker vidare mot Fulufjället och Njupeskär.

www.mikswephotography.com

Runde 2014

Dags att summera sommarens fotoaktiviteter och jag börjar (som vanligt) med Runde. Egentligen hade jag tänkt att hoppa över denna underbara plats men trots det så hamnade jag här en vecka iaf! Tur med vädret och tack vare skepparen på den lilla turbåten Aquila fick jag många timmar ute till sjöss. I år lade jag ner huvuddelen av tiden på att fota från havssidan. Det var mycket örnar förra året men i år var de ännu flera. De tycktes vara överallt och hade man tur, vilket jag hade flera gånger, så kom man riktigt nära. Jag har ju skrivit flera gånger om Runde både här och där så jag går direkt till bilderna istället :-)

Jag börjar med en stor seglare som graciöst glider med vinden - Havssulan. Dess vita dräkt mot det blå havet ger nästan en målad känsla. Vingspetsen snuddar vattenytan i en perfekt glidning.

En annan fågel man lätt kommer nära är den annars ofta hatade skarven, i det här fallet en toppskarv. När man kommer nära så visar den en fantastisk fin färg i sitt öga.

Så givetvis lunnefågeln som med sin färgglada näbb jobbar hårt på att jaga mat till sina ungar uppe på klippan. Den verkar närmast klumpig vid start och landning men när den väl fått upp farten så far den fram som en projektil.

Det är klart att det finns de som vill roffa åt sig av det andra slitit för. Först ska lunnefågeln slinka förbi trutarna som gärna försöker ta fisken ifrån dom...

...sedan ska de klara de snabba attackerna från havsörnarna.

Just den här lunnen är tyvärr redan körd. Den gamla havsörnen hade redan tagit den när den unga örnen kom ikapp lyckades få den gamla att släppa greppet och nu så var det en vild jakt på den skadade lunnen allt medan den föll med utspärrade vingar ner mot klipporna.

Havsörnarna är trots det mina favoriter på Runde. Visst är lunnen vacker men att få se en havsörn på nära håll är så mäktigt och när de stirrar dig rakt i ögonen på 5 meters håll så är det en känsla som är svår att beskriva.

En av de upplevelser jag fick vara med om var när en havsörn tog en havssula högt uppe i luften. Båda två föll i en allt snabbare spiral ner mot vattenytan innan havsörnen till slut släppte. Havssulan blev nog skadad för det tog ett tag innan den lyckades starta från vattnet. Den unga örnen lärde sig nog att det inte var någon idé att försöka ta så tunga byten. Tyvärr gick det så snabbt att jag inte hann dokumentera det.

Fast ibland kommer de väl nära ibland och sitter man då lite avigt till så blir bilderna komponerade efter det. Här är det fotat rakt upp i luften, inte den stabilaste ställningen med ett 500:a i en gungande båt :-)

Riktigt fint är det när båten sakta glider in mot klipporna och man upptäcker att det sitter en fin havsörn på en klippkant. Den är van vid båtarna och det är först när vi kommer riktigt nära som den kastar sig ut och sakta glider iväg.

Med det sagt så bockar jag för mig denna gång och knappar in nästa resmål...

... hoppas du hänger med :-)

www.mikswephotograpy.com