MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Inspirationstips; Art Morris

Legenden Art Morris får man väl nästan säga, han har nog fotat fåglar längre än vad de flesta av oss nånsin kommer att göra. Därför har jag illustrerat detta inlägg med lite bilder från Florida, där Art förövrigt håller till.

Bird as Art är ett begrepp och även namnet på hans hemsida. Där kan man hitta lite inspiration och även göra åt pengar om man vill.

Men det var inte det jag tänkte tipsa om. Istället blir det en länk till ett mastodont föredrag som han hade på B&H. Det är faktiskt så långt (nästan 2h) att jag såg det i två delar för det blev för mycket att smälta på en gång :-)

Vad handlare det om då undrar du kanske nu. Jo hela föredraget är väl egentligen en stor Canon-show där han går igenom nästan alla canonobjektiv som finns. Det fina är att han ger en hel del tips om hur man kan använda dom och det tyckte jag var värdefullt.

Så filtrera bort smygreklamen och fokusera på det han säger och förstås hans bilder så kanske du kan hitta nåt nytt att ta till dig du också, även om du fotar med nåt annat märke :-)

Gå till föredraget.

Postat 2014-04-26 19:24 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Postat 2014-04-05 08:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Corkscrew Swamp

Förutom national parks, state parks mfl så finns det även områden i USA som sköts som ett slags naturreservat fast i privat regi. National Audubon Society är en sådan organisation vars verksamhet beskrivs av dom själva som: "To conserve and restore natural ecosystems, focusing on birds, other wildlife, and their habitats for the benefit of humanity and the earth's biological diversity." Bl.a driver dom det ställe som jag är på väg till den här dagen, nämligen Corkscrew Swamp Sanctuary.

Innan jag kommer iväg så har jag varit på den del andra platser för att fånga morgonljuset. Jag räknar med att det hårda solljuset mitt på dagen inte ska tränga ner genom de täta trädkronorna i träsket. Dessutom har jag en bit att köra så så en tidig morgon på plats är inte att tänka på denna gång. Det tog längre tid än vad jag räknade med för koordinaterna jag knappade in hade ett annat format än vad GPS'en var inställd på. Jag hade räknat med att ta en macka eller nåt annat fika när jag kom fram, istället för att tappa tid på att stanna och äta lunch på vägen. Nänä, vid visitors centre fanns det bara lite godis, så det fick bli en chokladkaka till lunch den här dagen.

Fick iaf rätt bråttom ut, för precis utanför huset satt en redshouldered hawk och spanade på ett par färgglada småfåglar som satt och åt vid fågelmatningen. Du har redan räknat ut att de var alla borta när jag väl kom ut. Men upplevelsen piggade upp och jag kände mig redo att stövla iväg. På axeln hade jag 500-objektivet och i midjeväskan ett 24-70.

Det första som jag stöter på, är fjärilar i stora mängder som svävar runt ett par buskage.



Senare när jag kom hem till Sverige såg jag ett naturprogram om fjärilarnas flyttning i nordamerika och det var helt okänt för mig att de precis som fåglar flyttade långa sträckor. Om just den här sorten gör det eller inte kan jag inte svara på.

Gångvägen som precis på många andra ställen är en upphöjd boardwalk med stabila räcken slingrade sig fram genom träsket. De stora cypresserna sträckte sig långt upp mot himlen och bildade ett tak av grenar och löv.



Nu bestod inte allt av träsk utan det fanns även öppna våtmarksytor att kika ut över.

Två saker slog mig när jag strosade fram och det första var att de lokala guiderna gick runt och talade med folk som var på besök. De hade med sig kikare som de lånade ut eller monterade på räcket och de satte dessutom upp små lappar på räcket med anvisningar om var de upptäckt olika saker. t.ex trädgrodor, fågelbon eller liknande. Det andra som slog mig var att det var tyst. Folk som åkt så här långt ut på landet ville verkligen titta och upptäcka naturen och djuren. På flera andra ställen som ligger mera centralt så har det ibland varit lite rastparksstämning. Folk som promenerar som motion, barn som kivas, folk som går och pratar (högt) om nåt helt annat utan att se det vackra runt omkring. Men här smög folk försiktigt fram noga spanande i trädkronor och i bladverk. Viskande berättade för andra om sina upptäckter. Ja det fanns givetvis en och annan som bara stövlade på men de var i klar minoritet.

När jag kom runt en krök på gångvägen såg jag ett par fotografer som spänt fotade rakt in bland träden och för att inte störa, smög jag försiktigt närmare och kikade mellan grenverken för att se vad det fotade för nåt. En Barred Owl satt bara ca 8 meter från räcket precis i huvudhöjd. Försiktigt ställde jag upp stativet och tog några bilder.



Till slut kom det några andra besökare som sakta smög förbi fotograferna och det verkade inte störa ugglan och fotograferna vinkade fram mig till den plats där dom stod. Jag brukar låta bli att fota från samma plats som andra, dels för att inte störa men även för att respektera "deras" bildvinkel. Nu var det ju iof rätt begränsade ställen att stå på men så funkar jag :-)




Tog några fler bilder men 500 mm kändes rätt begränsande så jag tog fram 24-70 för at få lite miljöbilder.



Ugglan stirrade envist ner i backen och kunde nästan tro att den sov men den spanade efter mat. Nu dök det inte upp någon mat och klockan drog i väg så jag sa adjö och gick vidare.


Det fanns tydligen en uggla till i närheten och jag hoppades få en glimt av den istället.

Det prasslade till i träden och den här gynnaren smög omkring på grenarna och satte i sg små frukter.



Så spetsade den sina öron och kikade ner i vattnet. I det dunkla vattnet under den så gled en alligator fram nästan helt ljudlöst. Endast små grenar och strån skvallrade om dess närvaro när de till synes utan anledning vek sig åt sidan.

Grenverket tätnade och det blev lite mörkare. Ett envist och genomträngande visslande från en liten fågel nådde mina öron. Det är rätt sällan faktiskt som jag lagt märke till småfåglar när jag varit ute i de här parkerna, för det finns så många stora fåglar att kika på. Försökte lokalisera var ljduet kom ifrån och till slut var det en liten rörelse som bröt av mot den ljusa bakgrunden.



Jag har ingen aning om vad det kan ha varit men den påminde om en gärdsmyg både till uppträdande och läte.

Solen var på väg ner och jag kände att det var lite ont om tid så jag satte kurs mot utgången. Ett ljudligt knackande fick mig att stanna till och visst , där satt en spett och trummade.



Sammanfattningsvis så bör man nog lägga en eller flera hela dagar här på Corkscrew. Att kunna stanna till och vänta in fåglar och djur är en klar förutsättning att se något alls. Går man bara raskt igenom de ca 3,5 km så lär man inte se så mycket. Ljusstarka objektiv är en fördel pga de täta trädkronorna.

Mera om det här stället hittar du här:  http://corkscrew.audubon.org/

Postat 2014-03-07 20:11 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Myakka River State Park

Vid Venice Rookery så dyker det givetvis upp fotografer och skådare lite då och då. Till skillnad från de platser jag har varit på i Sverige och Norge så fanns det faktiskt en hel del kvinnor som fotade fågel och de använde stora telen med wimberleystativ mm. Missförstå mig rätt här nu: jag är inte på nåt sätt motståndare till vare sig det ena eller andra utan tycker det är upplyftande att fotografering sker över eventuella könsgränser. Men i Sverige så upplever jag det som sällsynt och att fota med stora telen verkar ibland lite som en gubbsport, mig själv inkluderad :-).



Vilket fall så kom jag en dag i samspråk med en av dessa kvinnor och Pat, som hon heter, tipsade mig om ett örnnäste i närheten. Det visade sig att hon t.o.m skrivit en bok om den vithövdade örnen baserad på fotografier som hon tagit under några års tid. Eftersom det var en kylig och gråmulen morgon, dvs med ganska tråkigt ljus bestämde vi oss att ta en sväng dit. Nästet låg beläget i Cedar Park beläget en kort biltur från Venice Rookery.  

Väl där så hade solen börjat skina igenom diset och vi gick längs en av stigarna tills vi kom fram till en bänk. Även detta är lite ovanligt jämfört med svenska parker och naturreservat. Inte bara en bänk med utsikt över ett örnbo utan att den är sponsrad. Bänken är sponsrad av en familj till minne av en avliden familjemedlem som brukade vara i parken när hon levde. Detta fenomen kan ses på många andra ställen där personer och företag kan sponsra byggnationer mm och som tack få en plakett på vad det nu är man hjälpt till med. Så från bänken så såg man tydligt ett örnbo på ca 100-150 m håll.

Precis när vi kommer dit så sitter honan i boet, två fjolårsungar susar skrikande omkring ovanför våra huvuden men blir snart bortjagade av hanen. Ingen plats för hemmaboende tonåringar här inte. Tyvärr gick det så snabbt och skogen var full av träd som stod ivägen så det gavs inget direkt fototillfälle. Jag fick iaf nån bild på den som fanns i boet och hejade på.



Efter denna fina upplevelse så stod Myakka River State Park på mitt schema. Det är väl inte en plats som dyker upp överst på google när man söker fotoplatser i Florida, men tillräckligt många för att jag var nyfiken på stället.

Nåt man kan se vid Myakka River är tex tranor (sandhill cranes) som flockas på fälten vid sidan av de stora skogsområdena. Nu var det inte direkt rätt tid, vare sig på dygnet eller årstid för att se detta, men det finns även en mängd andra djur och fåglar i området. Jag hade dock inga förhoppningar att se nåt då jag bara körde dit eftersom jag hade vägarna förbi. När jag kom dit så uppfattade jag området som en slags rekreationspark med campingområden, grillområden, promenadstråk, ridleder och båtturer.

På nätet hade jag mest fascinerats av att det skulle finnas en gångbro högt uppe bland trädkronorna. Det kunde ju ge lite perspektiv som var ovanliga, så jag var lite nyfiken på att se det i verkligheten. Nu var ju verkligheten som det beskrevs på nätet men det stämde inte överens med min föreställning.

Gångbro fanns och den gick i trädkronehöjd. Men den var byggd som en hängbro och var rätt kort och smal. Jag hade föreställt mig den som robust och lång - tji fick jag. Det innebar föga möjligheter att fota med stativ och trädkronorna dämpade ljuset kraftigt.

Så det fick bli lite miljöbilder på olika trädsorter och lavar som växte på grenar innan det var dags att åka till hotellet.

Nu är jag ingen biolog så följande är ren spekulation :-)

Undervegetation saknas nästan helt i vissa områden. Detta kan bero på att det är sankmark eller att det är för mörkt.

Istället så växer desto mer i grenverket.

Bilden ovan är tagen uppifrån och man ser tydligt att det bara är död bark på den sandiga marken.

Eftersom trädkronorna skuggar marken så försöker undervegetationen att växa där ljuset finns, dvs uppe i träden. Så alla grenar har fullt med ormbunksliknande växter och det hänger lavar i stora täcken från grenarna.

På marken växer storbladiga växter som kan ta vara på den fuktighet som finns i dessa skogar.

På vägen hem såg jag en flock gamar i ett träd och blev så klart nyfiken och vände bilen för att se vad som stod på. Det visade sig vara ett vildsvin som strukit med, antagligen påkört av nån lastbil och nu blev föda för gamarna. Så det blev lite safari känsla när jag stack ut telefonen och fotade gamar som slogs om maten.



Slutligen kommer en länk till Pat Wrigth's bok, kika gärna i den. Det är en bra startpunkt för den som vill veta mera om Bald Eagles:

http://www.blurb.com/b/4698192-the-bald-eagle-a-look-inside-their-world-hardcover

Postat 2014-03-02 20:12 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Green Cay och Wakodahatchee

2013 hade jag åter förmånen att kunna ta lite semester i Florida. Det blev en rutt blandad av sol, bad shopping och fotografering. 2012 var ju första gången jag var här och med den resan i minnet kunde jag välja ut det bästa av det årets resa och lägga till nya outforskade resmål. 2012's resa hittar du bla här.

Första stoppet är Floridas östkust och trakten runt Fort Lauderdale. Östkusten känns betydligt fattigare på bra parker att fota i men det finns några smultron ställen och här ska jag berätta om ett par stycken. Tyvärr gjordes resan i slutet på november och i början på december och det är precis då som flyttningen påbörjats så det var inte så mycket fåglar, men samtidigt så underlättar det när man ska isolera motivet i bilden.

Jag börjar med Green Cay Wetlands. Det är en reningsanläggning byggd för den sista delen i vattenreningsprocessen där naturen står för filtreringen. Det är ett relativt stort område med totalt ca 2,4 km lång boardwalk. Tillgänglighet är A och O när det byggs parker i USA. Så när man bygger en boardwalk så är det inte fråga om några små spänger, liknande de som finns i svenska naturreservat, utan rejäla anordningar lämpliga för rullstolar, barnvagnar mm och med kraftiga räcken. Man får se upp så man inte ställer upp stativet så att man hindrar andra som vill gå där även om de flesta är mycket förstående, särskilt om man har ett större objektiv :-).

Fåglarna är hyfsat vana vid människor, för det är en rätt välbesökt anläggning. Ett stort objektiv rekommenderas för det är rätt stora ytor, men det går bra med ett mindre objektiv i vissa fall.



På några ställen finns det små träddungar där det finns fågelmatare utsatta och har man tur kan man se några mindre fåglar annars är det mest större fåglar, olika vadare, hägrar ...



... och sånt man kan förvänta sig i en våtmark, även om man aldrig sett nåt liknande innan. När jag såg denna så slogs jag av den kraftiga blåa färgen som stod i skarp kontrast till den röda näbben.

Alligatorer finns närvarande även om jag bara såg spår efter dom.



Det finns också rovfåglar där precis som det gör överallt där det häckar fåglar. Just den här jagade mest trollsländor


men det fanns andra som patrullerade området också.



Parkeringen är stor och det finns ett litet servicehus med utställningar och toaletter.


En liten bit ifrån Green Cay (ca 2km SO) ligger Wakodahatchee. Även det är en sista anhalt i vattenreningen men betydligt mindre. Här är det "bara" ca 1,2 km boardwalk. Jag började gå ut med 500 mm men fick byta till 300mm för det var för kort avstånd och bilderna blev väldigt tighta. Tyvärr var vädret och bakgrunden inte det bästa så det var lite klurigt att hitta en bra bakgrund. Inga småkycklingar eller större aktivitet var det dock, men platsen i sig kan vara lovande när det är lite senare in på vintern eller början på våren.

Det som jag tyckte var annorlunda här jämfört med Green Cay, var en liten ö precis jämte gångstigen där det häckade en mängd fåglar, bla häger och anhinga. Här kom man verkligen nära häckningen och de verkade helt ostörda av människor som gick förbi.

Parningsritualerna hade börjat komma igång och hannarna lockade och pockade på uppmärksamhet.

Jag har tidigare bara sett enstaka hägerbo högt upp iträden så det var lite intressant att se dessa fåglar utföra lite "jag-är-redo-att-flytta-ihop-med-någon-nu-beteenden". Hägrarna sträcker på sin långa hals och utstöter grymtande ljud, petar i boet och klapprar med näbben samtidigt som deras plymer breder ut sig. Efter ett tag så lärde jag mig i vilken ordning som det här skedde och kunde planera bilden lite efter det.



Räcket var lite glesare än på Green Cay så det gick att hitta luckor längst ner och få en lite lägre bildvinkel. Det är ju annars bland det största problemet - att komma i ögonhöjd med motivet.


Parkeringen är betydligt mindre än Green Cay men det finns iaf en toalett vid parkeringen. I övrigt så är det ingen service. Wakodahatchee ligger i direkt anslutning till reningsverket så det var en vakt som fanns nära parkeringen vilket gjorde att det kändes hyfsat tryggt att lämna kvar grejer i bilen, men det är inget man ska ta för givet.

Postat 2014-01-26 11:01 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 Nästa