På jakt efter kungsfiskare

Under sommaren spenderade jag ett antal dagar längs Viskans branta stränder för att försöka fånga en Kungsfiskare på bild. Ett ganska slitsamt arbete då stränderna inte inbjuder till några enkla promenader direkt. De är ofta brantare än 45 grader och blir lätt hala vilket gör det både svårt och farligt att gå där. Att träd och buskar växer huller om buller underlättar inte, speciellt som jag bär 500'at monterat på stativet direkt på axeln. Ett felsteg och det kan bli både dyrt och göra ont. Så när jag fick se att många andra fick bild efter bild så var jag tvungen att fråga hur dom gjorde och fick till slut ett par bra tips.

Så jag packade grejerna i bilen och begav mig söderut in i de gamla dansktrakterna i Skåne.

Väl framme inser jag att jag passerat den här platsen flera gånger men aldrig har jag trott att det skulle finnas några kungsfiskare där och när jag kom var det rätt tomt så jag var fortfarande lite skeptisk. Så jag satte mig ner på avstånd för att få lite känsla för området och se vad som dök upp. Passade även på att reka lite och kolla var solen skulle dyka upp nästa morgon, mm. Kvällen gick men ingen kungsfiskare dök upp.

Tidigt nästa morgon så vaknade jag av att det kom en bil och parkerade intill min och jag fick rusa ut i mörkret för att sätta upp gömslet på den plats jag hade rekat dagen innan. Precis som jag trodde var det en annan fotograf som också hade rekat samma ställe. Som tur var fick vi plats båda två.

Jag hade satt upp gömslet en bit ute i vattnet med bara en liten remsa fast mark inuti. Så jag satte mig tillrätta med stövlarna i vattnet och när allt lugnat ner sig började småfisken simma in och ut ur gömslet. Här inne är ni säkra tänkte jag. Så prasslade det till i tältduken. Bara det inte är en orm, tänkte jag. Det är nog det värsta som jag kan tänka mig i ett gömsle - att få in en orm. Hualigen! som Åsa Nisse skulle sagt :-)

Men det var den här lille krabaten.



Jag tror det var en hasselmus, som försiktigt tassade om kring och letade nåt ätbart. När den hittade nåt så smet den iväg med det i det höga gräset.

Så hördes de första visslingarna som betydde att kungen "was in da house". Fortfarande var det väldigt mörkt ute och eventuella bilder skulle bli av dokumentationskaraktär mer än kvalitet. Dessutom hade det börjat regna lite smått så något varmt morgonljus var uteslutet.

Jag hade försökt positionera mig så att det skulle finnas flera olika platser för kungsfiskaren att sitta och spana ifrån. När jag sitter i gömsle och ska fota fågel,särskilt små fåglar, vill jag gärna ha 360 graders sikt men med ett fåtal platser där motivet ska fotas. På det viset får jag god förvarning men slipper flänga runt kameran i en massa olika riktningar, det gör det hela mycket enklare helt enkelt :-)

Sakta ökade ljuset i styrka och jag kollade kamerainställningarna ofta för att till slut känna att nu kan det nog bli nåt. Saknas bara en fågel så kan jag köra igång. Så kom den till slut och satte den sig på första pinnen, givetvis längs bort men det var ok ändå.

Första bilderna tas mycket försiktigt. Jag vill ju inte dra iväg en snabb bildserie bara för att upptäcka att jag skrämt iväg motivet. Givetvis hör den slutaren men den verkar ta det med ro och jag kan bli lite mer aktiv. Väljer en långsam tid för att få med regnet i bilden.



Så byter den position, kommer närmare och jag sänker återigen tiden så att regnet ska bilda fina streck i bilden. Klick, klick, jag njuter för fullt.



De tidigare tillfällen som jag fotat den här vackra fågelarten har inneburit mycket möda och väntan, men nu sitter jag bekvämt på första parkett.

Ibland flyger den iväg för kungsfiskaren verkar byta sittplats ofta och minneskorten fylls med massor av sittbilder och jag inser att jag kommer att kasta huvuddelen av dom då dom kommer att vara identiska. Så jag koncentrerar mig på att försöka få lite dykbilder.

Trots att jag sitter helt fokuserad med ögat i sökaren hela tiden och fingret på avtryckaren så hinner jag inte med när den dyker, bilderna registrera bara uppflygning till pinnen.



Jag väljer därför en pinne som jag kan fokusera på och en brännvidd där jag kan se vattnet utan att flytta kameran. Det svåra är att förfokusera där kungsfiskaren tänker dyka i. Så jag sitter och studerar det lilla huvudet med den stora näbben. Var ungefär spanar den nu? Och så flyttar jag fokuset dit och väntar. Ofta får jag flytta runt fokuspunkten för den där näbben flyttar ju på sig hela tiden. Det är rena gissningsleken och oftast så missar jag dyket och fokuset är lite off från själva dykplatsen.



Så kommer den väldigt nära gömslet. En liten pinne som sitter bara några meter från kameran verkar duga och där sitter den en stund innan den drar iväg och morgonens fotostund är över.



Skönt att få släppa koncentrationen en stund och det ska bli gott med frukost. Nu ska bara tusen bilder gås igenom och se om det finns nått att tänka på inför kvällens sittning.
På kvällen sitter jag där igen men den dyker inte upp, iaf inte så att jag kan se den. Enstaka vissling hörs, men det blir inga bilder. Så jag får förbereda mig för nästa dag istället.

Gårdagskvällens genomgång av bilderna visade att jag behöver ha ännu en mindre bländare för att få skärpan på hela fågeln. Jag behöver också flytta gömslet en bit för att få en bättre bakgrund. Innan jag gick och la mig så satte jag upp gömslet och kollade med ficklampan att jag kunde se de tänkta fotoplatserna.

Morgonen gryr och är tidigt på plats, full av förväntan. "Piip piip" och skådespelet kan börja. Jag har sagt till mig själv att inte ta en massa sittbilder idag om inte ljuset blir bra. Istället ska jag koncentrera mig på beteende- och dykbilder.

Så kommer den och ljuset är nu rätt ok. Det blir ändå en del sittbilder för ljuset och bakgrunden är annorlunda mot i går. Men jag väntar fortfarande på nån form av beteende bild. Först lite putsning...



...sedan kommer det jag väntat på - morgon gymnastiken. BRRRRR kameran går för fullt...



Sitter kvar en bra stund och fotar sporadiskt men till slut kurrar det i magen och den dyker inte upp lika ofta. Jag är rätt nöjd så jag drar ett streck den här morgonen och det är dags att åka hem.

Ska man fota kungsfiskare så gäller det egentligen att hitta deras fiskeplats. Sedan är det bara att vänta. Genom att sätta ut egna pinnar så kan man, om man har tur, locka dom att sitta på rätt fotoställe. Risken med att ströva omkring längs stränderna för att hitta dessa fiskeplatser är att man kan störa deras häckning, dessutom kommer de 99,9 gånger av 100 att upptäcka dig och flyga iväg. Under en period när ungarna lämnar boet så tar föräldrarna med dom ut och då sitter dom och väntar på att få mat. Med lite tur så kan man fota den matningen.

Det blev ett par vändor till för att fota kungsfiskare det här året och jag fick ihop till ett par filmsnuttar också. En del av bilderna dyker upp bland mina gallerier och filmsnuttarna kan du se här.

Vill du ge en julklapp?

För ett tag sedan så skrev jag om Doug Gardner, en professionell fotograf som gör filmer om hur man fotograferar vilda djur mm.  (du kan läsa det inlägget här: http://www.fotosidan.se/blogs/mikswe/index.htm?date=2013-07-01 )

Jag har följt hans serie på nätet i flera år och dom har gett mig som amatörfotograf rätt mycket. Idag när jag gick in på hans sida så fanns en länk till kickstarter.

Kickstarter verkar vara en plats där folk ber om stöd för olika saker och i Doug´s fall så är det för att kunna göra säsong 5 av Wild Photo Adventures. I normala fall så hade jag inte publicerat detta alls, men tiden går ut den 3 januari och det var en del pengar kvar att samla in. Eftersom jag inte har facebook så tänkte jag att så här i juletid så kanske jag kan göra ett undantag och förhoppningsvis kan vi alla kan få se frukterna av det nästa år.

Så ställ dig i kön :-)

 http://www.kickstarter.com/projects/2025449324/wild-photo-adventures-tv-series-season-5

PS.

Om jag har missat nån regel som är emot den här typen av inlägg så ber jag om ursäkt.

PS2

God jul på dig! :-)

Solnedgångar vid Getterön

Efter att snurrat runt hela sommaren var det skönt att hålla sig lite hemmavid. Getterön i Varberg blir ofta besökt under augustikvällarna för att få lite sköna varma solnedgångar och ibland så händer det att det dyker upp nåt motiv dessutom :-)

Tänkte bjuda på lite smakprov över vad som dykt upp där under de senaste åren. Det finns...

...växter...

...stående fåglar...

...flygande fåglar...

...i par...

...eller ensamma...

...simmande fåglar...

...gående fåglar och...

...springande fåglar. Allt  fångat i skönt solnedgångsljus.

Skönt att värma sig vid gamla bilder så här i vintermörkret :-)

Justering av objektiv på egen hand.

Hallå bloggen, det var ett tag sedan för jag har haft fullt upp med att fylla minneskort, med vad kommer längre fram i vinter. Har du läst bloggen innan så vet du att jag inte direkt realtidsbloggar :-)

Vilket fall kommer jag nu att fortsätta sommarens reseberättelse.

Väl hemkommen från björnsafarin så gick jag igenom alla bilder lite mer noggrannt och det verkade som om mitt 70-200 inte fokuserade riktigt där jag ville. I ärlighetens namn hade jag inte använt det så mycket sedan jag köpte det begagnat i vintras.

Jag har tidigare haft ett annat objektiv som var felfokuserat och det fick jag lämna in till Canon för justering. Men nu hade jag en annan kamera med möjlighet att justera direkt i kameran och jag hade ingen lust att bli av med utrustningen (till canon) mitt i säsongen. Men eftersom det var semester så hade jag väl inget annat för mig än att pilla lite med utrustningen.

Sagt och gjort. Medan resten av familjen låg och solade så skummade jag nätet på tips och tricks och hittade flera (och ibland motstridiga) beskrivningar på hur man ska gå till väga. Det första var att ha något att fokusera på och en skala där man kan se var skärpan hamnar. Finns att köpa men jag tänkte att det borde väl gå att fixa på nåt billigare sätt. In i garaget och rotade lite och till slut hade jag satt ihop den här:

Genom att använda stativ och uppfälld spegel och fota på olika avstånd beroende på objektiv så gick jag igenom alla mina objektiv. Det minimiavstånd som rekommenderades varierades stort. Någon sa ca 25xbrännvidden, en annan sa 50x brännvidden. Jag blev inte riktigt klok på summan för det skulle bli väldigt långa avstånd, men det visade sig till slut att man inte hade samma mått hela uträkningen igenom utan att man skulle utgå från brännvidden i cm och resultatet skulle mätas i meter, hänger du med? Jag fastnade till slut för canons rekommenderade minimi-avstånd och valde 50x brännvidden vilket skulle innebära 25 m avstånd på ett 500mm och 10 m på ett 200mm.

Det tog större delen av denna dag och mycket riktigt verkade det som om mitt 70-200 fokuserade lite annorlunda än de andra. Efter att ha justerat lite så tyckte jag det verkade bättre. Nu slumpar det sig så att jag faktiskt inte har fälttestat det ännu så vi får se när verkligheten möter teorin.

Ett par erfarenheter av detta provisoriska labbande:

Nu var det en solig dag så jag hade rätt bra ljus, men optimalt är att ha en stark ljuskälla på fokusskivan.

Fokusskivan försökte jag göra så kontrastrik som möjligt men när man tittar på bilderna och zoomar in så blir den där riktigt skarpa kontrasten inte där. Tuschet i pennan hade softats ut lite på papperet och det var väldigt synbart på bilderna. Likaså var skalan lite soft i kanterna.

Nästa gång skickar jag nog in grejerna för att få det mer proffsigt gjort och kunna göra nåt annat under tiden :-)

Här är en länk till canon angående fokusering:

http://www.learn.usa.canon.com/app/pdfs/quickguides/CDLC_Accurate_EOS_AF_QuickGuide.pdf