MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.


Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com


Postat 2016-04-23 10:03 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Finskgjuse 2015

En av platserna jag stannade till på under min finlandsresa var Kangasala där man kan fotografera fiskgjusar som fiskar. På platsen så finns det gömslen vid en damm och det har bla använts för forskning. Mot betalning kan man få hyra dessa gömslen och det hade jag gjort.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att min resa blev lite kortare. En av konsekvenserna var att vi var tvungna att köra från direkt efter att jag kommit från björngömslet till fiskgjusegömslet. Hårt liv, det här med djurfotografering :-)

Resan gick iaf bra och jag kunde sova lite i bilen på vägen. Väl framme så fick jag hämta ut nyckeln och gick för att ta mig en titt. Jodå det var en fiskgjuse på plats och jag tog några bilder från det allmänna gömslet.

Hela området är indelat i olika områden. Dels finns det en allmän del, dels en betaldel i anslutning till den allmänna delen och så gömslen direkt i anslutning till dammen.

Pratade lite med killen som precis suttit där och det hade tydligen varit rätt segt på eftermiddagen och kvällen innan. Så vi beslöt att åka iväg för att äta och inkvartera oss i det boende vi ordnat och eftersom det blivit sådär med sömn det sista dygnet så bestämde jag mig för att åka dit tidigt nästa morgon istället.

Det var fortfarande ganska mörkt när jag sakta gick fram emot gömslet. Det prasslade till och jag såg ett fyrfota djur smita iväg från dammen bort mot skogen. Var lite osäker på vad det hade varit, jag hade tydligt sett det men inte tydligt nog för att avgöra vad det var. Ett tag var jag inne på att det var ett lodjur för det hade definitivt ingen svans, men sedan bestämde jag mig för att det nog var en grävling. Jag tänkte för mig själv att hade jag suttit i gömslet sedan kvällen innan så hade jag säkert fått den på bild när hade ljusnat. Men jag hade sovit gott under natten och kände mig utvilad och det är rätt skönt det med.

Gömslet var betydligt bättre och större inuti än vad som syntes på utsidan. Det var nedgrävt så gluggen var en dryg meter över vatten ytan, men det var ändå torrt och fint på insidan. På området finns det flera gömslen och de var i skiftande kvalitet till det, i komfort mätt, sämsta som i princip var ett rör som var nedgrävt och som man kunde stå eller sitta i. Den gluggen var iof väldigt nära vattenytan vilket kunde vara en fördel, men att stå där en hel dag i stekande sommarvärme? Njaa... Till slut valde jag det gömsle som jag tyckte var bekvämast och riggade upp kameran.

Det var rätt korta avstånd till dammens hitre och bortre kant, men utan att ha en referens så var jag lite osäker på hur mycket av sensorn som fiskgjusen skulle täcka om den nu skulle dyka upp, eller rättare sagt ner. Jag valde 70-200mm som mitt förstahandsval men gjorde i ordning mitt 300'a för att snabbt kunna byta. Sedan var det bara att vänta.

Sakta började det ljusna. En häger dök upp och satte sig i ett träd. Det såg ut som om den skrattade åt den lättfångade målet mat som väntade i dammen nedanför.


Men det skulle visa sig att en trut också hade lärt sig fiska i dammen och den jagade bort hägern så som bara trutar kan. Sedan kunde den lugnt simma runt och plocka fisk som vi plockar smågodis i affären, fast den slapp betala förstås.


SPLASH!! Utan förvarning dök en fiskgjuse rätt ner i dammen och medan jag febrilt försökte hitta alla knappar och få nån bild så lyfte den igen. Det hade gått fruktansvärt fort och det var ingen förvarning.

Som tur var så fick den ingen fisk så jag förväntade mig att den skulle dyka inom kort igen. Raskt bytte jag position så jag kunde började spana mer ovanför dammen.

Ställde in fokuspunkten i närheten av där den slagit, valde en mindre bländare för att få så stort skärpedjup som möjligt mht till ljuset. Det dröjde inte länge förrän den dök upp igen, denna gång var jag beredd. I ögonvrån såg jag hur fiskgjusen gled omkring mot vinden och spanade ner i vattnet.

Utan att ryttla så vek den bara ner ena vingen som ett jaktflygplan, precis som man sett i Top Gun och sekunden senare så slog den i ytan igen med ett tydlig plask. Denna gång var jag mera förberedd och fick en serie när den satte klorna i en liten fisk, lyfte och flög iväg.

Trots att jag hade 1/1000 i slutartid så blev den oskarp i dyket så du kan ana hur snabbt den dyker. Att den inte slår ihjäl sig eller skadar sig har evolutionen tagit hand om.


Själva vattenuppkastet är rejält.


Så vänder den upp mot vinden för att lyfta och med en kraftansträngning så kommer den upp och kan flyga iväg.


Det var lättare att hinna med nu när jag var på spänn och förstod hur den nyttjade vinden. Jag fick en serie bilder när den lyfte och flög sin väg. Kikade snabbt på displayen. 70-200mm objektivet visade sig vara alldeles för stor vidvinkel. Det var lätt att hitta fiskgjusen i sökaren och sedan zooma in, men jag tyckte att jag fick med för lite av fiskgjusen i bilden, speciellt när den slog i den bortre delen av dammen. Bilderna du sett ovan har varit rejält beskurna på bekostnad av kvaliteten. Dessutom så var dammkanten lite störande i bilden så jag bytte till 300 mm.

Snart dök den upp igen och det dröjde inte länge innan den dök. Det var som förväntat svårare hitta målet, själva dyket var omöjligt att hinna med men jag tyckte ändå det var värt att bytet till 300 mm.

Dammen är väldigt grund, så om den inte får tag i fisken vid dyket så kan den stå kvar en stund medan den letar upp den med sina kraftiga klor. När den sedan fått ett grepp, tar den sats och lyfter.

Solen hade nu kommit rejält upp och ljuset började bli svårhanterat. Det underlättas inte av att fiskgjusen har en vit undersida som belyses av den reflekterande solen när den kommer nära vattnet.


Vid ett tillfälle släppte den dock fisken trots att den hade fått upp flygfarten. Jag har ju hört att den i princip kan låsa klorna så jag blev lite förvånad för det var inte en så stor fisk.


Microsekunden senare fick jag förklaringen. Startbanan tog slut och det var en annan fiskgjuse på kollisionskurs.


Det blev ett par dyk till under förmiddagen men sedan dog det ut. Kan ha berott på värmen, men man vet ju aldrig med vilda djur och fåglar.

Efter ett tag kom det två gubbar gående i kanten på fältet och det var rätt irriterande. Så länge det var på plats så skulle inga fiskgjusar vara på plats. Det visade sig vara personal som hanterade fiskodlingen som låg bredvid dammen. Jag hade funderat lite på hur de fyllde på med fisk i dammen och en odling var ju det självklara svaret. I kikaren såg jag att odlingen hade nät över hela dammen för annars så hade fisken nog rätt snabbt tagit slut.

Så försvann de ur sikte och jag började spana igen men det var helt dött. Inte ens trutarna var på plats. Framåt eftermiddagen var jag rätt trött att spana men var ändå glad att jag fått studera dyktekniken på nära håll. Enda negativa jag såg i bilderna var att fiskgjusarna var ringmärkta och det är nåt jag försöker undvika i mina bilder. Men efter endast ett par timmar på plats så kan man inte vara kräsen.


Till slut valde jag att avbryta och i stället sätta kurs mot Sverige och nästa äventyr.


Här hittar du mer info om den här platsen.


www.mikswephotography.com

Postat 2016-01-16 13:03 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Utvälinge - en västkustpärla 2014

Det var dags att ta det lite lugnt ett tag. Jag hade flängt runt hela sommaren och var lite trött på all bilkörning, tidspassningar och tänkte fota lite mer i närområdet eller västkusten för dem som har andra närområden. Kusten erbjuder förutom vackra solnedgångar också ett rikt fågelliv och 2014 fick jag nöjet att stifta bekantskap med en liten juvel - Utvälinge.

Området består av grunda sandstränder med ett sötvattenutlopp som sakta förenar sig med havet. Här samlas flockar med olika fåglar ofta på väg någonstans och de flacka stränderna är perfekta att ligga och få fina låga vinklar på bilderna. Många människor rör sig i området för att bada och fiska så fåglarna är rätt vana med vår närvaro.

Det är klart att vad man ser och hur mycket av det beror helt på årstid, väder och sånt. Naturen har sällan fasta öppettider och ett spikat program :-) När jag var där så var det i skiftet mellan juli och augusti så fåglar höll på att samlas och äta upp sig inför flytten söderut.

Ofta så har jag speciella minnen från olika fotoäventyr som jag brukar dela med mig av. Men här så var det mera en stillsam njutning som gällde. Fast det är klart att när det dök upp ett brudpar komplett med tärnor mitt i vassen så blev iaf jag förvånad :-) Bruden såg strålande glad ut och det var en märklig men skön känsla av glädje mitt i naturen. Du kanske vet vem det var och då kan dom höra av sig, jag tog väl nån bild jag också :-).

Här kommer en liten bildkavalkad från Utvälinge på några av de fåglar jag fotade. Jag börjar med det första skälet till att jag åkte hit: Fiskgjusar. De häckar i en bit härifrån och man ser dom ofta fiska i det grunda vattnet.

Har man tur så kan dom komma nära och det var ju det jag hoppades på.

Det var lite lurigt med exponeringen på fiskgjusen. Det går rasande fort när den dyker och precis när den närmar sig vattenytan så reflekteras ljuset i vattnet och det blir väldigt ljust under vingarna. Tack och lov för RAW!

Det andra skälet att åka hit är skäggmesar. Det finns här ett stort vassbälte som genomskärs av en spång. Står man på den så flyger de kors och tvärs precis förbi och chansen finns att man får nån bra bild ibland, men det gäller att hänga med - det går fort och många strån är i vägen.

Även bland mesar finns det tuffingar:

Sedan är det de perfekta stränderna där man på vissa ställen kan ligga precis i höjd med vattenytan. Hitta en bra plats, ligg ner och bara vänta.

Det finns flera olika typer av fåglar här som håller till på och under vattenytan. Fast vatten i örat är ju aldrig trevligt...

och att inte dyka på grunt vatten är det många som struntar i...

Så är det ju solnedgångarna. Vid perfekt väder så ändrar sakta himlen färg från ljusgult till mörkaste rött. En sann njutning!

Flockar av gamla och nya fåglar samlas och tränar inför flytten. Flockarna ser ut som skuggor som ändrar form allteftersom de flyger över landskapet.

Fiskgjusen hittar en fin kvällsmiddag. Notera tekniken att hålla fisken i färdriktningen för att minimera luftmotståndet.

Här är en tärna som landat på ett stort ägg som den ska picka hål på...tror jag :-)

Denna panoramabild får avsluta detta inlägg om Utvälinge - en västkustpärla för fotografer

www.mikswephotography.com

Postat 2015-02-01 16:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Västra Everglades

Man kan nog lugnt säga att Everglades dominerar hela södra delen av Florida. De två vanligaste infarterna har jag berättat om tidigare men den här gången valde vi att även besöka den västra entrén. Den är enligt mig en  betydligt mindre besökt plats jämfört med de två andra. Det beror nog främst på att man inte kommer någonstans, iaf inte utan båt.

Den sydvästra delen av Everglades omfattar en stor mängd mindre öar. Här dominerar mangroveträden vilket gör det i princip omöjligt att gå omkring på marken så antingen har du med dig en båt eller så hyr du en.

Så skälet att vi stannade till här var just att ta en liten båttur. Man kan välja på att ta en tur bland alla öarna och det lockas med att man ska få se delfiner, men det kändes lite som att åka i svensk skärgård utan valet föll på att med liten båt se mer av träsket inifrån så att säga. Dock så hörde jag att man på en av öturerna sett en bobcat på en strand vilket iof lockade men sannolikheten att den skulle vara kvar var väldigt liten. Jag hade inga större förväntningar på att ta fina bilder utan det blir mer en upplevelsetur än en fototur. Vilket fall så tar jag mitt 100-400 med mig för att ha större möjligheter att fota på nära håll och även långt bort.

Med captain Marty bakom spakarna så gled vi ut från den lilla marinan och satte kurs mot Turner River's utlopp.

Marty är en kunnig och engagerad guide som berättar väldigt många och intressanta detaljer om både området och djuren som bor där. Så fort vi ser en fågel eller nåt annat intressant så dras det ner på farten så att alla ska ha en chans att se och kanske fota, samtidigt som Marty fyller på med fakta.


Framför oss ser vi ofta fåglar som flyger undan från båten när den kommer för nära och det blir en stor utmaning att hinna få med dom på bild.

Trots att man sitter och spanar så upptäcker man sällan fåglarna förrän man är precis intill. Här är det en kungsfiskare som byter plats.

Nu kanske någon undrar varför man åker så nära och det beror på att i floden så finns det stora musselodlingar som man inte får skada (och inte skada båten heller för den delen). Istället väljer Marty skickligt att snirkla mellan den grunda stranden och de osynliga musselbankarna. Särskild klurigt blir det eftersom det är lågvatten den här gången.



Längs den bredare delen av floden så häckar fiskgjusen i egenhändigt gjorda bon. Jag skriver egenhändigt för närmare bebyggelsen är det vanligast att de är gjorda av människor.

Det är mitt på dagen så ljuset är rätt starkt och hårt. Vi har ändå valt den här tiden för att kunna få in ljus i den betydligt tätare mangrovedelen av rundturen.

Lite längre fram så möter vi en Roseate Spoonbill som flyger precis bredvid båten. Det är bara att sitta redo och följa med kameran smattrande. Hög bildhastighet verkar imponera på våra amerikanska medpassagerare som nästan jublar över hur fort en kamera kan låta :-)

Den är inte så skygg utan den slår sig ner och börjar leta mat.

Till slut närmar vi oss de mindre kanalerna i träsket och vegetationen kryper närmare. Sikten blir kort och förväntningarna på vad som kan dyka upp bakom nästa krök ökar.

Sakta glider vi fram och tar oss en närmare titt på hur svårtillgänglig terräng detta verkligen är. På land återfinns inga större djur, förutom tvättbjörnar, helt enkelt för att det är omöjligt att gå på marken utan att bryta benen eller fastna. Annars är det mest fåglar och reptiler.


Här inne i kanalerna så växer vegetationen ihop över vattnet och skuggar allt nedanför. Det blir lite av en Indiana Jones-stämning och det skulle inte förvåna mig om det swischade till och en giftpil slog in i en trädstam i närheten :-)

Det känns ändå tryggt och skönt att vi är här på vintern, för jag tror att det kan surra ordentligt av mygg och andra stickande varelser här under högsommaren.

Ibland så öppnar det upp, precis som skogen öppnar upp för en liten glänta, och man kan se lite mer solljus och även lite större fåglar.

Så glider vi in i skuggan igen och mitt framför oss sitter en redshouldered hawk och spanar helt obekymrad över att vi bara är 5 meter bort.

I vattnet en bit bort ligger en alligator och lurar i strandkanten.

Den här dagen är det riktigt lågt vatten och vi möter en annan turbåt som berättar att kanalen är för grund för att fortsätta och vi tvingas vända tillbaka mot floden igen.


På väg tillbaka längs floden så bubblar det till i vattenytan och ett gäng delfiner dyker upp. Det tydigen vanligt att både delfiner (och även vissa hajar) söker sig långt upp längs de större floderna för att leta mat.

Tyvärr har vi solen rakt emot oss så kontrasterna blir ganska hårda.

Trots det känns det bra att se delfiner i det vilda återigen och det blir en fin avslutning på den här båtutflykten.

Postat 2014-03-29 09:20 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.

Postat 2014-03-21 20:11 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera