20 minuter om dagen - ett fotoprojekt

Att arbeta i olika projekt för sig själv är något som jag tycker är mycket trevligt, att gå och spana efter hur jag ska läsa av motivet och att sedan ta några olika sorters bilder är också mycket trevligt. Jag är inte så mycket för att planera min fotografering, den blir lite som den blir. Då jag fotograferar barn, bröllop eller så då måste jag för kundens skull planera, men då jag tar bilder för min egen skull är det bara jag och min kamera. Då finns det ingen planering. 

Tegnérkyrkogården i Växjö är fin, det är ganska rogivande att gå in på en kyrkogård. Att läsa de olika titlarna som kyrkogårdens gravstenar är smyckade med är att möta alla samhällsklasserna på en och samma yta. Inför döden är vi alla lika sägs det. Är det så? En kyrkogård berättar den avlidnes historia och visar med titel, namn och familjegrav att här vilar en man av riktig börd. Även i döden är titeln med. Inget lämnas åt slumpen. Här vilar före detta osv.. De fattigare har mindre stenar och enklare text i den mån de  har text. Men samtidigt är det intressant med stenarnas titlar, texten och namnen som berättar historien om att det vilar en man eller kvinna där. Man kan ju hoppas att de kommit till ett annat ställe, men vad vet man egentligen.  

På något sätt så blir svartvita bilder nästan bättre när det är vinter, när det är kalla träd och när det är "småtrist och risigt ute". Det svartvita skapar en spänningsläge i naturen och det känns extra bra när jag ser dessa bilder i svartvit. När jag är i stan går jag ofta snabbt, hata att trängas och att springa runt i affärer. När jag är ledig gör jag sällan det. När jag kommer hem och se bilderna så stannar allt upp, jag kan i lugn och ro gå genom bilderna som jag sett och tagit för att koppla av. Många av mina bilder saknar i stadsmiljö människor och det är mycket medvetet, men ibland vill jag ha med en cykel på rätt plats, en bil eller någon som står eller gå och dessa är oftast noga planerade. På vissa bilder är människor med men då är det avsikten. Märk väl att i bland är en människa en cykel eller något på väg i kanterna, detta för att visa att det händer något där också. 

Varför fotograferar jag egentligen? Som svar får jag säga - vet inte! Det är något nödvändigt bara tror jag. Något jag inte tänker på så mycket utan det är så invant så att jag bara lyfter upp kameran ställer in rätt bländare, slutartid och ställer skärpan manuellt strax innan jag trycker ner avtryckaren. Jag är bra på att ta en bit vardag helt enkelt. En vardag som kanske ser annorlunda ut nästa, nästa och nästa gång in i det oändliga. Allt förändras. Men om det blir till det bättre eller sämre vet man inte. Men ofta är jag glad när jag tar fram en bild för att se hur det ser ut eller hur det har sett ut. Oftast kommer jag ihåg när jag tog bilden. Men frågan jag ofta ställer mig är. Är det bara för min skull eller varför tar jag bilder. Självklart är det för min skull - men jag sticker inte under stol med att det hade varit mycket roligt om jag hade haft många som gillade mina bilder och såg det som jag själv såg. Jag ser bilderna väldigt klart, men det svåra är att få andra att se och tolka bilderna som du själv tolkar dem. Däri ligger det svåra. 

Som gammal busschaufför så har jag säkert kört den bussen som går ut i linje från busstationen. Det var ett tufft arbete att hela tiden köra med en snäv tidtabell som inte tar hänsyn till passagerarna, utbyggnad av kommunen, gatuarbete, väglag, demonstration eller folk som springer i vägen. Jag körde buss ett år i Göteborg när jag flyttade upp dit 1987 efter att ha gått en sjuveckors lång bussutbildning. Sedan körde jag buss i upp till tre år här i Växjö. Jag kommer inte att arbeta som busschaufför mer då ryggen gjorde att jag inte klarade av att sitta still så länge. 

Jag är en av de som tycker att centrum ska bli mer levande igen, att fler människor ska flytta in, att man gör lekplatser på innegårdarna och att man få till en cykeltrafik och på så vis få till en härlig miljö att bo i. Cyklar som man kan hyra så som man kan stoppa i en pollett så som man gör när man ska låna en kundvagn. Cykla från stan ut till de olika områdena och ha ett ställ där man ställer in cykeln och får pengen tillbaka. Hur det ska lösas vet jag inte men hörde att de hade den principen i Danmark om det stämmer. 

Ett levande centrum är ett centrum som andas, utvecklas och som alla trivs i. Då får man ju hoppas att det blir ett centrum där historierna och sederna åter kommer i bruk, där man blir rädd om det man har runt sig. 

2015-02-28 23:21   Erik Madsen

Som vanligt, mycket fina svartvita bilder och även intressanta berättelser / funderande.
Du har rätt om Danmark och cyklarna - här en länk:
http://www.visitcopenhagen.dk/da/copenhagen/paa-cykel-gennem-kobenhavn-gdk412729
Hälsningar från Erik/DK

Svar från fotomojje 2015-02-28 23:27

Underbart, precis så har jag hört att det är. Tack så väldigt mycket för länken och för att du läser bloggen. Man vet aldrig vad som skrivs, inte ens jag. Det är mina fingrar som dansar över tangentbordet och jag vet inte alls vad som ska skrivas. trevlig helg

2015-03-01 05:57   kunert

Jag gillar din blogg för att du alltid har en story att berätta, och att dina bilder oftast är tilltalande pga sin enkelhet!
En bild med bara en rubrik, t.ex, är inte lika tilltalande, på foto utställning gör det sig bättre tycker jag!
Kyrkor med dess omgivningar är avslappnande att fota, lustigt nog är alltid kyrkan stängd när jag kommer dit?
Det är skönt ändå att alla människor har en sak gemensamt oavsett rang. Döden!

Kenneth

Svar från fotomojje 2015-03-01 10:04

Detta tackar jag för, ja visst kan man få en dyr gravsten, gravplats. Men det finns inga fickor i en svepning så där kan man inte ta med annan rikedom än att ha levat livet själv. Jag får väl hoppas att man får med sig minnena av livet och de kära när man vandrar över till dödsriket. Eller vad det nu är. Men att fotografera enkelt är oftast ganska svårt då det i dessa tider där man kan dra lite i olika reglage för att få till olika effekter, något som inte tilltalar mig. Svartvit är färgen för mig även om jag fotat en hel del färg så är det svartvit som jag gillar mest. Tack för ditt inlägg.

2015-03-01 12:52   pia51

Det är mycket intressant att följa dig, både i de fina bilderna och funderingarna. Jag är nybörjare i den analoga världen och tror jag har en lång rolig resa framför mig.
Hälsningar pia

Svar från fotomojje 2015-03-01 13:05

Hej!
Det var roligt att höra. När jag började fotografera 1984 gjorde jag det med familjens Minolta Hi matic, en sk. kompakt historia. Då tyckte jag att jag var duktig, att jag tog mycket fina bilder. Nu några år senare har jag självklart lärt mig en hel del, många kameror har det blivit både som samlare men även som brukare. Men i dag efter mer än trettio år bakom spakarna till min kamera så inser jag hur mycket det är som jag inte kan. Jag menar, alla kan ta en eller ett par bra bilder, men att göra det varje gång och lära sig något av det, det är det som är det svåra. Ha det så trevligt och skriv gärna i en bok som får följa dig så att du kan gå tillbaka när du funderar på något.