Den romska nationaldagen

Många finska romer är aktiva i kristna sammanhang i Finland, framförallt i frikyrkoförsamlingar, men så även i den lutheranska kyrkan. Därför var det inget märkligt med denna annons som jag fick syn på häromdagen, under mitt besök i Finland - paret i bilden skulle framföra romska andliga sånger i en kyrka. Dock blev annonsen också en påminnelse om att den romska nationaldagen (romernas internationella dag) skulle infalla i tisdags, den 8 april.

.

.

Kollade lite om det är någon i Sverige som bryr sig om denna dag. Ja, javisst! I Uppsala domkyrka skulle man ha en ekumenisk högtidsgudstjänst för att fira denna dag. Egentligen hade jag inte tid att gå dit, men sen på jobbet som jag blev tog jag ändå en omväg via domkyrkan på väg hem. Kanske skulle jag få se och höra den sista glimten av tillställningen. Och så blev det också, några tal kvarstod fortfarande när jag anlände. Representanter för romska organisationer samt för lutheranska kyrkan, katolska kyrkan och frikyrkor var där. Ärkebiskopen. Några fler eminenta representanter för Svenska kyrkan. Så även en minister och en EU-parlamentariker (som tillika är en präst i Svenska kyrkan). Mängder med andra människor deltog också förstås.

.

.

.

När den seriösa delen var över var det dags för musik och stämningen blev mycket uppsluppen. Första gången någonsin som jag har hört dragspel spelas i en kyrka! Det blev riktigt drag med When the saints are marching in med både dragspel och allehanda instrument och allmän sångglädje.

.

En fortsättning följde med en mycket vackert sjungande solist. Och dans till det! Till att börja var det en ung flicka som framförde solodans - se dagens bild.

.

Fler dansare tog plats och någon av talarna anslöt sig också..

.

.

I "kulisserna" väntade en överraskning - se damen med sjalen på huvudet, i bakgrunden på vänster sida.

.

.

Överraskningen: en av de romska tiggare/musikanter som man har sett så många gånger på stan. Har aldrig hört henne sjunga - men vilken röst hon har, vilken inlevelse och vilket framträdande! Tyvärr lyckades jag inte få någon bra bild på henne där jag stod, men denna bild nedan kanske förmedlar något lite av det hur det var att lyssna på henne.

.

.

.

Kolla kvällens Go'kväll SVT Play om du är intresserad av att höra Majgull Axelsson berätta om sin bok "Jag heter inte Miriam". En recension finns här .

.

I en by som kanske inte är någon by egentligen...

..för där finns bara ett par hus.

Utsikten är underbar.

Utöver de två husen finns här ett speciellt ställe, en fridfull oas.

Oasen är grön och vacker, med växter och blommor, trots hettan och torkan under många månader.

Du är välkommen att göra en kort visit här, för att vila själen på en plats där friden går nästan att ta på. Kanske för att beundra det du ser och hör? Kanske för att förundras i stället?

Du blir väl mottagen som gäst.

Du blir visad runt, men inte överallt.

Du får höra berättelser om män med höga positioner.

I oasen kan du stänga in dig för resten av livet, om du är en kvinna.

Det blir ett liv med mängder av begränsningar, utan att du har möjlighet avvika om du så skulle ändra dig och vilja bli utsläppt. 

Platsen är alltså ett ortodoxt nunnekloster i Grekland, på Kreta. Det blev sparsamt med foton härifån eftersom det inte är tillåtet att fotografera allt det man ser. Inomhusmiljöerna är helt tabu, till stor del även för besök. Nunnorna ställer inte upp för fotografering heller.

Som besökare får du inte gå in på klosterområdet med bara knän och axlar. Nunnorna själva bär svarta långklänningar och slöjor. Nio nunnor bor på  klostret för närvarande, de flesta av dem är ganska unga. Nunnan som visade oss runt hade engelskskunskaper som vida överskred våra egna, så visade det sig också att hon var en australier, uppvuxen i Australien. Hennes föräldrar hade grekiska rötter och de bodde i Australien fortfarande.

Hur ser det dagliga livet ut på detta kloster? I huvuddrag är dagarna säkerligen rätt lika dagarna på andra kloster inom den kristna kyrkan (olika ortodoxa riktningar samt katolska kyrkan; hinduismens och buddismens klosterliv känner inte jag så väl till) - det vill säga arbete och böner varvas i ett liv som präglas av fattigdom, lydnad och celibat. Dagens tre bönetider är obligatoriska, två av dem genomförs i sällskap med de andra nunnorna, en bön utför man på kvällen i ensamhet. En av de gemensamma bönestunderna tar en timme. En präst kommer till klostret två gånger i veckan.

Arbetet består av allt det som hör ett hushåll till, men därtill målar några av nunnorna ikoner för kyrkor (den egna lilla kyrkan är prydd med egenhändiga vackra ikoner), de flesta ägnar sig åt handarbete genom att sy konstfärdiga färggranna tjänsteplagg åt kyrkans män, samt dukar, kuddfodral etc för försäljning. Man målar glasflaskor och småikoner för försäljning också, man tillverkar även tvål, olivolja och raki (!) för att dryga ut inkomsterna.

Ett märkligt liv. Ett beundransvärt liv? Ett liv att ifrågasätta?  Dessa människor visar kanske oerhört mod genom att stänga in sig inom klostrets väggar och rikta sina krafter, till största delen, mot det religiösa livet och för att uppnå större religiös "mognad". Och andra sidan; att dra sig undan ter sig lite egocentriskt och "lättsamt". Man behöver inte konfronteras med samhällets strävan efter likriktning och anpassning. Kraven på att vara en nyttig medborgare för gemensam bästa, i vidare bemärkelse, existerar inte heller när man lever utanför samhället på det här sättet. 

Livet på ett kloster framstår för en utomstående som instängt, enahanda, "gammalmodigt", ett liv som präglas av urgamla traditioner som inte förändras i första taget. Birgittaklostret i Sverige svarar på sin webb (sic!) på en fråga "Varför får ni inte visa håret?" så här:" På den tiden den heliga Birgitta levde och stiftade vår orden, var det så att alla gifta kvinnor hade håret instoppat under ett dok. Doket var tecknet på en kvinna var gift. Endast unga, ogifta flickor hade utslaget hår. Och när man blev nunna, stoppade man håret under ett dok för att undvika fåfänglighet. (Och man slipper jobbet med papiljotter!) " - Papiljotter...!? - Det var något årtionde sedan papiljotterna var i mode.... 

Man undrar hur det kommer sig att de unga kvinnor som väljer detta liv inte verkar äga någon större makt att påverka traditionerna, kanske vill de inte heller att göra det eller tappar förmågan till det när all kraft riktas uppåt mot himlen. Läser en annan fråga på den ovannämda webbplatsen: "Varför får ni inte ha barn?" - Svar: "Det är inte det att vi inte ‘får’, utan att vi har tagit ett medvetet avstånd från äktenskapet och familjebildning för vår del. Om jag var gift och hade många fina barn, och Gud kom till mig och sade: ‘Du! Jag vill att Du i dag ska göra………’ skulle jag svara: ‘Nej, Gud. Det går inte! Min man kommer strax hem med chefen till middag, som jag just nu håller på att laga och jag måste köra barnen till ridlektionen!’ Men, eftersom jag är fri från ett sådant ansvar kan jag mycket lättare bara säga: ‘Här är jag!’ Och så vill jag ha det. Och jag tror, att Gud vill ha mig så också." 

En patriarkal värld skymtar fram (och mer än så) när man besöker ett nunnekloster eller läser om dem. Kanske är det därför traditionerna är så starka. 

Mer att se i en slottsmiljö

I mitt förra inlägg hamnade vi vid Ängsö slott vid Mälaren och nu är vi tillbaka där. (Obs ni som läste mitt förra inlägg, och kanske vill dit på en bilträff eller av andra anledningar, stavningen på slottsnamnet är utan j, antingen Ängsö eller den äldre formen Engsö).

Slottets arkitektur är rätt stramt och influenserna till byggnaden lär ha kommit någonstans ifrån Europa, såsom det har varit brukligt när medeltidens arkitekter ritade svenska slott. De kantiga formerna påminner om Grönsöö slott (tycker jag mig se) som ju ritades enligt franska förebilder (mer om detta slott i mitt förrförra inlägg). Ängsö slott byggdes i slutet av 1400-talet och byggdes om och till både på 1600- och 1700-talet. Hela byggnaden är ett museum idag, i motsats till Grönsöö slott.

Byggnaden innehåller mängder med salar och rum, mer eller mindre inredda, somliga med skyltdockor klädda i tidstypiska kläder från århundraden bakåt. Bilderna nedan är från de mindre inredda salarna, det var roligare att fota där...

Eftersom nästan alla våningsplanen har väldigt högt i tak hamnar man högt upp när man har kommit upp till fjärde våningen. Trevliga vyer öppnar sig runt omkring åt alla håll. Tyckte mig se att något vattendrag skymtade åt öster, men det var nog en synvilla eller så handlade det om en tillfällig pöl, uppkommen tack vare de större regnmängder som vi har nu fått under flera veckor. På grund av landhöjningen har nämligen slottet förlorat sina tidigare förbindelser till Mälaren, både österut och västerut.

Kyrkan intill är från 1300-talet och även de kvarvarande kalkmålningarna på väggar och tak är från samma århundrade. Förmodligen är denna kyrka, som så många andra kyrkor, byggda med slit och släp och tårar - folket i socknen beordrades via landskapslagar till att både bygga och underhålla kyrkor. Någon som vet mer om detta?

Den som är intresserad kan läsa om svensk kyrkoarkitektur här.  

Här nedan ses grinden mellan slottet och kyrkan. Ängsö kyrka har inte varit en regelrätt slottskyrka utan den har fungerat som en församlingskyrka. Kopplingarna mellan slottet och kyrkan har dock varit starka, t.ex. hade slottet rätten att utse kyrkoherde fram till 1922.

Slutligen ett par lite "fristående" bilder tagna i slottsmiljön.

En salig blandning med myrmark, marathon och ikoner samt upphovsrätt

Kvällens inlägg blir en fortsättning på inlägget häromdagen, såtillvida att det ska bli mer konst. Inget från mig dock, tacka er tur... Det blir en blandad kompott främst från min syster Terttu, men även en liten inblick i min mors konstnärliga värld. 

Min mor började måla sent i livet, hon höll i gång några år, men har sedermera tappat intresset av någon anledning. Hon hann med en del tavlor och ett par stycken av dem gillar jag väldigt mycket. Av någon anledning har jag ingen bild på någon av just de som jag tycker bäst om. 

Motivet nedan föreställer nordfinska myrmarker och är en oljemålning i rätt rejäl storlek. Lite svårplacerad är den just på grund av storleken tycker jag, men mor har hittat bra väggytor hemma både för sina egna verk och andras målningar.

Sedan kommer något lite spännande! Visst, tavlorna kan vara nog så spännande, men det finns något annat också... 

Tavlorna nedan är verk av min syster och hänger hemma hos mina föräldrar. Den till vänster känner ni kanske igen från det tidigare inlägget, och ni fick också höra något om dess bakgrund (bl.a. att det är mina farföräldrar som finns med i tavlan). I målningen till höger skymtar ett strävsamt  par fram ur det mörka - mina morföräldrar. Varför så mörkt? Vet inte, måste nog fråga systern, jag är säker på att färgen symboliserat något. Kännetecknande för hennes målningar är förresten en orädd hantering av färger, det har jag kommit att uppskatta mer och mer genom åren.

Det som är väldigt spännande här är hängningen av tavlorna. Min mor är inte så ung längre och hon tycker att alla prylar som man har fått och samlat på sig genom åren och som man inte slänger eller ger bort kan man ha framme, bl.a. finns där "skräp" som vi barn har inhandlat som presenter till föräldrarna, i barndomen då tusen år sedan... Mina föräldrars hem är dock inte överbelamrad med prylar ändå, däremot är den inglasade balkongen en sevärdhet! Små stilleben av diverse prydnadsföremål står uppställda här och där. Och några tavlor! De kan gärna placeras tätt ihop med saker som "passar". Gallerister och konstkännare må ta sig för pannan för sådana här hängningar...

Tavlorna hänger alltså i uteklimat! Nu på vintern har temperaturen vissa perioder pendlat kring -30 C, på sommaren blir en inglasad balkong hur het som helst i den nordfinska sommarsolen  - i praktiken är tavlorna utsatta för enorma temperaturskillander. Det ska  visst inte vara något problem för det är temperateknik som har använts och temperafärgerna tål mycket!

Nedan en konstnärstolkning av hur min far spurtar i mål vid New York-maraton ett antal år sedan. Tekniken i båda målningarna är äggoljetempera igen och det är Terttu som har målat.

Känner på mig att färgerna inte är helt rätt här, tänkte försöka mig på en korrigering, men då påstår PSE att det inte går att öppna filen för det är fel typ av fil... Suck...

Sedan över till något helt annat - ikonmåleri enligt ryskortodox tradition! Systern ägnade sig åt denna konstform under ett flertal år. För en utomstående kan ikonmålningar se rätt lika ut och man kan få för sig att det är bara att kopiera tidigare verk när man målar. Så är det förstås inte! Varje ikonmålare har en egen stil och använder sig av ikonmåleriets traditioner och "regler" på sitt eget sätt. Man kan känna igen olika ikonmålare utifrån verken när man väl är lite bättre insatt i denna verklighet. Vid ikonmåleri används äggoljetempera och förstås bladguld också om man ska hålla sig till den traditionella stilen.

Ikonen nedan hänger hemma hos min mor och far (syrrans verk igen). Enligt den ryskortodoxa traditionen hängs en ikon i ett hörn i rummet (när det är hemma) och hängningen kompletteras med ett kärl för en rökelse intill ikonen, hängandes från taket. Den här är dock inte hängt enligt vad traditionen kräver.

På den här webbsidan finns flera ikoner som både min syster och några andra är upphovsmakare till - Terttus ikoner finns att se här nedan också. Bilderna är från en liten ryskortodox kyrka (egentligen ett bönehus) i Paltamo i norra Finland. Det är ganska lätt att se på kyrkans ikoner att de är målade av olika ikonmålare. Av webbsidans ikoner kommer fem i mitten från min syster, de två översta och de tre nedersta är målade av andra ikonmålare.

Här de fem ikoner som min syster har målat - obs webbsidans original har bättre kvalitet både vad gäller färg och skärpa.

 Ikonen nedan anses vara "liturgiskt och kvalitativt mycket högklassig"!

Och allra sist, interiören i kyrkan: det som väcker mitt intresse är hur man beskriver två ikonmålare som anses vara efterkrigstidens främsta företrädare inom modernismen. Deras ikoners "ikonografiska innehåll anses vara mycket problematiskt". Vad menas? Spännande, men tyvärr finns det ingen mer förklaring till vad som avses....

En upphovsrättslig fråga till er: Gör jag fel ur upphovsrättslig synpunkt när jag använder bilderna från den finska ryskortodoxa kyrkans webbplats på det här sättet? Kan tänka mig att det skulle bli ramaskri i vissa andra sammanhang, men hur är det i en sådan här specifik situation där en konstnärs verk ligger på nätet och hon vet  att jag visar dem här? Kyrkan kan tänkas ha invändningar eftersom den äger ikonerna? Fotografen? Själv visar jag inte bilderna i kommersiellt syfte; har det någon betydelse? Jag berättar ju också varifrån bilderna kommer. Obs! Den översta ikonen samt alla andra tavlorna och bilderna har jag fotograferat.

Dagens konstnärer inser nyttan av att fotografier på deras bilder sprids så jag antar att gamla tiders fotoförbud i konstnärsateljéer, muséer etc tillhör gången tid, bortsett från några specialfall med mästerverk från århundraden tillbaka. Om det utfärdas något fotoförbud så handlar det oftast om blixtfotografering. Att tiderna förändras har nog inte alla vanliga människor förstått: var på en konstresa till Åland inte så länge sedan och en av medresenärerna var irriterad för att jag tog bilder i en ateljé hos en konstnär. Konstnären själv hade inga invändningar, men det rubbade inte medresenärens djupt rotade åsikt om att man inte får fotografera tavlor... 

 PS. Min syster har aldrig suktat efter publicitet för publicitetens skull, men så har hon också haft en försörjning på ett annat sätt än via måleri och ägnar den mesta tiden sedan länge åt andra saker (trots 10-årig heltidsutbildning inom konst, två skilda inriktningar - måleri och textil konst). Det kan vara befriande att inte behöva spotta ur sig konst för försörjningens skull. Stackars Liljefors som fick måla harar och rävar på löpande band, beställaren fick välja vilken, och därtill stod valet mellan vinter- eller sommarmiljö... Låter inte så inspirerande... DS.

Det är mycket nu!

Som bekant är pågår en fotofestival i Uppsala, men det finns annat också på gång. Här några skådisar som deltar i Uppsala Krönikespel  - premiär i kväll.