Nyliga kort ... 33
Är ett land dess folk?
För några år sen gjorde jag en resa till Iran. En ren turistresa av nyfikenhet på en uråldrig kultur, men också på ett folk som alltid väckt min beundran när jag mött dem i exil här hemma. Stolta, bildade människor, fjärran från pöbelmassorna man brukar se på nyhetsinslag i TV.
Jag gör mig inga illusioner om dom kriminella mullorna och deras mördararméer i Teheran. Om deras vidriga förtryck av kvinnor och oliktänkande. Men efter att ha åkt runt landet i nästan tre veckor kände jag ändå ett litet, litet hopp av mötena med vanliga människor.
Dom jag träffade och fotograferade var oväntat öppna. Språkproblemen var förstås svåra att komma förbi, men den värme som mötte mig har jag sällan eller aldrig stött på någon annanstans. Och sånt ger faktiskt ett uns av hopp.
Den här unga familjen klättrade jag tillsammans med uppför ett jättehögt berg vars namn jag glömt. Men deras värme och leenden var äkta. Och sånt glömmer man inte.
En tragedi att dom har påtvingats denna teokratiska diktatur, denna mördarregim. Shahen som man störtade var vida att föredra.
/Hälsningar Göran
Hon upplevde samma sak som du, varma, öppna och gästvänliga människor. Det var inte ofta de behövde ta in på hotell utan de blev inbjudna att övernatta hos ungdomar och även familjer som var ärligt nyfikna och intresserade av de "europeiska gästerna".
Visst var det vissa språkproblem men förvånansvärt många yngre pratade en hygglig engelska, och en av min dotters vänner pratar arabiska.
//Anders
/Hälsningar Göran
Dessutom är farsi ett vackert språk att lyssna till och den persiska klassiska musiken helt underbar,
Sen har vi maten. När vi blir bjudna på en "enkel lunch" av min svärsons mamma (skolköksansvarig i en sörmländsk kommun) brukar det kännas som ett fantastiskt 50-årskalas.
Som nämndeman i Stockholms tingsrätt är det för övrigt alltid en upplevelse att ha iranska advokater i salen, så pålästa, så skickliga.
Om vi sedan ser till kvinnorna.... ja, du förstår....
Allt vore fantastiskt med Iran noch dess folk om det inte vore för den fasansfulla religiösa diktaturen. Dock - och det är det enda goda i sammanhanget - förde den min svärson och hans släkt hit, vilket jag är mycket tacksam för med tanke på lilla Noor, två år och min absoluta ögonsten.
Fin bild, som vanligt, som det mesta du plåtar.
Ses/per-erik
/Hälsningar Göran
/Hälsningar Göra.
/Gunnar s
/Hälsningar Göran